Alla har inte samma "möjligheter" att välja. Alla har inte samma chans. Men även om du har chansen och möjligheten, kan det gå snett ...

Just möjligheten att VÄLJA, att MÅSTA välja och att det är DU som måste välja - det kan skapa oro. Och om du sedan har valt och det inte blev bra, då är det hundra resor värre, än att finna sig i att det var otur eller någon annans fel. Med synsättet att alla kan välja, finns det ju ingen annan att skylla på, än du själv ...

Ungefär så resonerar många och grämer sig till sjukdom.

Ett snabbt samhälle kräver snabba val. Och många anpassningar till förändringar.

Efter FÖR många förändringar kanske du inte längre är nöjd med vad DU blev av. Vad ditt liv blev av.

Och risken ökar för depression.
Du orkar inte längre "ta allt med en klackspark", "sätta upp hakan och vifta på svansen", "låta olyckan rinna av dig, som vattnet på en gås". Börja om igen för tusende gången. Det blir för stort och för mycket ...

Du har blivit hudlös.

Då är det viktigt med: vänner, familj, arbetskamrater. För det mesta kan det räcka. Men ibland klarar du inte ens av att ta emot kärlek och vänlighet från dem. Inte när allting har kraschat...

Fru Fundersam läser i en hälsotidning att studier har visat att de som mår bäst, de som löper minst risk för utbrändhet är de med:
- ett jobb
- lång utbildning
- hög lön
- inflytande på arbetsplatsen
- en trygg och kärleksfull partner
- heterosexuell läggning
- födsel i Sverige
- många barn.

Tänk att det ska behöva vara så! (Och tänk vad misslyckad den ska känna sig som har allt det där och ändå inte "klarar av" att hålla sig frisk ...)

 

La Familia

13 november 2006 22:10

..och jag som prickar in 6 av 8, hur stor chans är det att jag blir utbränd? Eller det vill jag inte veta? Jag vill vet vad jag ska göra för att inte bli utbränd. Fler barn skulle jag tro (två kan väl inte vara "många". Och utbilda mig mer borde jag också göra. Men vad är lång utbildning? Grund- och gymnasieskolan 13 år, det är inte så mycket. Livets skola 41 år, räcker det? Eller är det bara akademiska poäng som räknas här också? I så fall får jag nog göra en himla massa barn om jag ska kompensera för min bristande akademiska utbildningsnivå.

 

Fru Fundersam

13 november 2006 22:21

Jaadu ... La Familia. Jag tror nog inte du blir utbränd. Du har ju din kära hund! Han ser till att hålla husse i form :-))

 

La Familia

14 november 2006 08:20

Fast allvarligt talat, det ligger mycket i ovanstående. I synnerhet Inflytande på arbetsplatsen. Det tror jag är oerhört viktigt. För två år sedan var jag ansvarig för ett stort projekt på jobbet. Det krävde långa arbetsdagar, många arbetskvällar och en väldigt stor press att lyckas. Vår vd sa om projektet "a failure is not an option". Eftersom jag var ansvarig för projektet hade jag stort inflytande, men jag såg också till att ha roligt. Både på jobbet och privat. Jag har väl aldrig varit ute på bluesklubb så mycket som under den tid projektet varade. Och visst var jag trött när vi var färdiga, men inte alls utbränd. Inte ens svedd i kanten. Så jag tror att till listan ovan måste man också lägga "ha roligt". Och som någon klok människa har sagt, att ha roligt är inte en rättighet; det är en skyldighet. Men jag inser också att det inte alltid är så lätt att ha roligt. Om man inte har jobb, eller om jobbet är understimulerande, eller om det ställer orimliga krav, eller om man av vilket skäl som helst inte kan påverka sin livssituation, är man mindre tålig mot stress, än om allt i livet är bra

 

Fru Fundersam

14 november 2006 10:52

Det är så sant som du skriver. Att ha roligt är väldigt viktigt! Att ha ett sammanhang att höra till där man känner sitt värde.
Sedan finns det en liten, liten fara att man jobbar för mycket för att det är så roligt. Ingen fara om man gör det ibland, men om man gör det till en vana att alltid jobba och aldrig vila ... Då hjälper det inte hur roligt man än har...

 

La familia

14 november 2006 13:18

Honungsfällan, jodå, jag känner till den också. Och det var väl egentligen den jag var närmast att hamna i. Men jag visste att projektet hade ett slutdatum, och sen hade jag semester. Så det ordnade sig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg är avslutad. Men den ligger kvar tills vidare .... Här är Fru Fundersams sparade inlägg: AllmäntDagens trudeluttDrömmar och bilderFilmer och teaterFrun lagar matHumorHälsa & ohälsa & livsstilKulturfrågor och religionKärlek och vänskapLivs...

Fru Fundersam har funnits på bloggen sedan den 9 oktober 2006. I nitton månader. Eller ett och ett halvt år, drygt.  Det får räcka så.   Nu har bloggen gjort sitt och den som skrivit om Fru Fundersams förfärliga och härliga inre liv och yttre strapat...

Frun funderar OFTA och MYCKET, över vägen ut från hemmet till det hägrande arbetslivet! Det kommer att bli en LÅNG väg ...   Länge har Frun tittat på annonser om olika spännande lediga tjänster, och varje gång tänkt att: ...ja, men det...

Sommarvarmt har det varit i Fru Fundersamland, idag. Frun var ute i trädgården iklädd shorts och linne till sena kvällen. Och solen värmde gott när vinden mojnat. Då är det SKÖNT igen, att finnas till.  ...

Frun har nyss hälsat på små alldeles underbara kattungar. Och HUR ska det gå att motstå att ta sig an en av dem?  Det är nära nog otänkbart ...  ...