Eftersom det ibland blir alltför korta (och slarviga) inlägg om viktiga saker, försöker jag här göra en något lite utförligare text om hur jag uppfattar orsakssamband ifråga om "utbrändhet".

Fru Fundersam har (i efterhand) lärt sig mycket om riskerna med att ta i för hårt.

Det går LÄNGE att skärpa sig, kämpa, anstränga sig. Att "ta i", "hugga i", "spotta i nävarna" - Det kan vara en intränad strategi att alltid vara den som orkar, klarar av , fixar. Ett slags PLIKT. Få en identitet av att vara den som stannar kvar och slutför. Den som alltid är noggrann. Den alla kan lita på. Den som orkar mest av alla. Den som tar ansvar - Men till sist går det inte alls!

Det har inte bara med FÖR MYCKET jobb att göra. Det har också med INSTÄLLNING att göra:
VARFÖR säger jag ja till allt?
Varför tror jag att det alltid är jag som måste?
Varför tar jag i?
Vad FÅR jag/vad GER det mig att jag tar i?
Är det bra för MIG att ta i så här

Om man har ett en prestationsbaserad självkänsla så är risken stor att man GÖR saker för att få beröm. För att stiga i graderna, för att andra ska godkänna / tycka om ... Det är inte hållbart i längden.

Så ett tips är att hitta sitt EGET värde, sitt eget jag, sin egen vilja, sin egen lust, oavsett vad andra tycker. Att bli trygg i sig själv. Att älska sig själv. Och att lyssna till sig själv. Vad vill JAG? Vad tycker JAG?

Sedan innebär så klart social samvaro att man får jämka och anpassa sig också. Men bara till en del. Inte så att man försvinner. Det är viktigt att värna om sina egna gränser och sin egen hälsa. (För om jag är vuxen, är det ingen annan än jag som har ansvar för det.)

Det som är beskrivet här, är en variant av hur man kan låta pressa sig själv till utmattning. Men det finns olika varianter så klart.

För att vi ska må bra handlar det nog om att vår tillvaro (jobb, relationer, privatliv) ska vara BEGRIPLIG och MENINGSFULL. Att vi ska känna SAMHÖRIGHET med andra. Att vi har en bra kombination av ansvar och handlingsutrymme. Resurser!

Och på en arbetsplats kan ju som bekant tillräckliga resurser saknas, medan viljan att prestera, eller kraven på individen att prestera, finns där tydliga. Kanske har individen ansvar för att prestera på en nivå där resurserna inte räcker till. DET DRAR KRAFTEN UR INDIVIDEN. En otydlig, obegriplig struktur och organisation kostar också energi. Och det är ju allas ansvar på en arbetsplats att se till att skapa balans. Vissa frågor handlar om ledningsansvar.

Och vissa ledare mår inte själva bra och klarar inte av att se sambanden på arbetsplatsen. De ser inte när organisationsmodellen hotar att göra medarbetarna sjuka.

Så det är inte alltid så lätt. Det finns nog inga snabba lösningar.
Inga listor som man kan pricka av en gång och sedan vara nöjd.

Att sköta sitt arbete, att driva ett företag bra, att förhålla sig väl till sina arbetskamrater/medarbetare och att leva ett gott, hälsobringande liv, är en ständigt pågående process

 

Filifjonkan

14 november 2006 12:01

Bra talat..det är så sant som du skriver vad vill jag och så vidare. Man kan inte ge för att andra skall ge.Man ska ge för att man själv vill det.Om människan kunde lära sig av bra saker..så skulle samhället vara bra mycket bättre i alla avseenden :)

http://filifjonkan-se

 

pia

14 november 2006 16:30

Mycket tänkvärt och bra:)!

http://maskrosblomman.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg är avslutad. Men den ligger kvar tills vidare .... Här är Fru Fundersams sparade inlägg: AllmäntDagens trudeluttDrömmar och bilderFilmer och teaterFrun lagar matHumorHälsa & ohälsa & livsstilKulturfrågor och religionKärlek och vänskapLivs...

Fru Fundersam har funnits på bloggen sedan den 9 oktober 2006. I nitton månader. Eller ett och ett halvt år, drygt.  Det får räcka så.   Nu har bloggen gjort sitt och den som skrivit om Fru Fundersams förfärliga och härliga inre liv och yttre strapat...

Frun funderar OFTA och MYCKET, över vägen ut från hemmet till det hägrande arbetslivet! Det kommer att bli en LÅNG väg ...   Länge har Frun tittat på annonser om olika spännande lediga tjänster, och varje gång tänkt att: ...ja, men det...

Sommarvarmt har det varit i Fru Fundersamland, idag. Frun var ute i trädgården iklädd shorts och linne till sena kvällen. Och solen värmde gott när vinden mojnat. Då är det SKÖNT igen, att finnas till.  ...

Frun har nyss hälsat på små alldeles underbara kattungar. Och HUR ska det gå att motstå att ta sig an en av dem?  Det är nära nog otänkbart ...  ...