Kvällens roliga historia, innan vi alla somnar, blir en notis från SvD nätupplaga:

"En kvinnlig passagerare som tände en tändsticka på flygplanstoaletten för att med svavlet dölja fis-odören efter sitt besök orsakade nödlandning och våldsam uppståndelse i Nashville, USA, i måndags.
När andra passagerare som kände lukten av svavlet frågade kvinnan vad det handlade om svävade hon på målet. Följden blev att planet fick genomföra en nödlandning, alla passagerares bagage genomsöktes och det tog omkring tre timmar att reda ut vad som hänt.
Kvinnan fick inte gå ombord igen och bannlysts från flygbolaget, American Airlines, rapporterar Reuters."

SvD:se och Reuters


Fru Fundersam beklagar kvinnans öde (och vänder sig bort och skrattar gott och länge, innan hon somnar sött på kudden :-)

Livet består ju av både glädje och sorg. Och det är inte alltid vi värderar glädje och sorg lika mycket. Vi kanske inte tillåter sorgen att finnas. Men det gör den!

Sorgen kan vara efter en förlorad relation, en anhörigs död, en vän som rest, en "livsuppgift" eller "roll" som man förlorat, en sjukdom som dykt upp, en flytt man tvingats göra, ett arbete man måst lämna ...

Fru Fundersam börjar alltmer att förstå att inte vara rädd för sorgen. I mitt förra inlägg om sorg, berättade ulm så fint i en kommentar om att möta sorgen.
http://frufundersam.bloggagratis.se/2006/12/05/47999-hur-trostar-man-den-som-sorjer/

La Familia rekommenderade alla läsare att passa på och njuta av tiden före jul. Dra ut på njutandet och inte spara det till julafton. Klok man! Jag har rotat fram yngsta dotterns julkrubba, med lille "mask-Jesus" i valnötsskalet och kan inte annat än le åt alla underbara ungars alster.

Jag tog bilen i regnet till bibblan. Och hämtade en beställd bok och lånade ytterligare en. Det finns alltid inspiration att hämta på biblioteket. Efter middagen blev det i alla fall en pepparkaksdeg som ska stå till sig i kylskåpet till imorgon.

Kryddorna doftar jul i Fru Fundersamhuset.

Fortfarande har Fru Fundersam inte lärt sig att säga NEJ, riktigt tydligt. Det blir oftast JA ...

Har lovat en förening att baka pepparkakor i mängd och måste därför börja knåda degen idag, så att det går att kavla kakor imorgon. Men ... "Jag trivs bättre här ..."

Kanske en promenad i blötochmildvintermörkret kan pigga upp? (Jag har ju också halvt om halvt lovat mig själv att gå ut och gå varje dag. Men inte ens det kan jag hålla ...)

Eller så blir det en biltur till samhället och bibblan ...

Det här duger inte, som min gamle svärfar säger när han druckit upp kaffet, och reser sig för att fortsätta jobba.

När Fru Fundersam var yngre och jobbade som en iller, fanns inte alltid tid att hinna förebereda allt i så väldans god tid. Då var det tur att det jobbade vänliga själar på dagis, skola och fritis, som såg till att barnen fick baka pepparkakor och göra tomtar, gro egna groddar och slöjda julklappar. Så kunde Fru Fundersam servera middag till barnen, sjunga med dem och läsa sagor för dem istället. Något pysslande blev det sällan ...

Kan inte låta bli att citera en dikt som jag hittade på Bloggblad idag:

tisdag, december 05, 2006:
"I repris, varje år på samma vis...
Nu är den tid på året
då jag får stearin i håret
När jag ska klippa och klistra
och med ögonen gnistra

Överallt i vita skrudar
hör jag hesa lussebrudar
Då jag av sången gåshud får
fäller andra ömt en tår

Jag vägrar falla i trance
över pyssel och sånt trams
Jag slår omkring mig vilt
när jag ser flirtkulor och filt

Varje mamma med nån fart i
gör små klappar med nåt rart i
Men jag ryser och mår illa
om jag med kottar måste pilla

När andra morsor runt i köket kilar
lägger jag mig helst och vilar
Mina barn blir lyckliga ändå
när de köpekakor få"

© Marianne Bokblad

Dagarna är sååååååå korta. Jag hinner knappt upp innan det skymmer. Tänker på att det bara är 2 veckor och 2 dagar till Vintersolståndet.

Sedan går vi mot ljusare tider igen