Ska sitta uppe och se In the mood for love, som börjar nu. Det får bli en uppesittarkväll ...

In the mood for love
Tid: 22:30-00:05, SVT2

(Hua yang nian hua) Drama från Hongkong 2000. Chow och Lizhen bor grannar i ett hyreshus. Deras respektive maka och make är ofta borta på affärsresor men snart upptäcker Chow och Lizhen att de också har en kärleksaffär tillsammans. Långsamt kommer de två allt närmare varandra. I rollerna: Tony Leung Chiu-wai, Maggie Cheung Man-yuk, Lai Chin. Regi: Wong Kar-wai. Bredbild. (Hua yang nian hua)

I min familj, blir varje jul sin egen variant.
Det är inga måsten i hur det ska vara.
Kanske därför att vi är så vana vid förändringar, det blir man kanske, om man i många år levt i styvfamilj. Dessutom har vi flyttat så många gånger.

Det ena året var barnen här, det andra där ... Och ibland kom syskon på besök, ibland inte. En jul har vi firat hos en släkting i USA, en annan med alla barnen i ett sommarhus på Öland.

Jag minns den första julen jag hade tillsammans med min andre man. Det var första gången jag inte firade jul med alla mina barn, för de var hos sin pappa det året. Så märkligt det kändes: att inte kliva upp tidigt och ordna julaftonsmorgon åt barnen. Att inte ha stort julbord. Att inte ha stor julklappsutdelning ... Det var bara han och jag. Vi sov länge och åt julfrukost i bäddsoffan. Sedan gick vi ut på stan - mitt på julafton. Ägnade oss åt varandra ...

Julen är inte ett MÅSTE längre. Julen är vad vi gör den till. Jag stressar inte ihjäl mig med allt som måste göras och köpas och fixas och ordnas. Numera kommer de av barnen som vill och kan till oss, med sina familjer, med eller utan sina flickvänner och pojkvänner. Det får bli som det blir. Men vi ber alla att ta med sig mat, så att vi ska slippa stå här och laga allt till alla. Det passar mig så bra. Jag kan slappna av på ett annat sätt och slipper spela den numera av mig förhatliga rollen av "den duktiga mamman". Jag kan bara vara en av alla. Och får också vara med och njuta av helgerna. För julen är ju inte bara julaftonen.

Hoppas att fler därute kan ta det lite lugnt!

Ger mig ut en stund innan solen går ner. Hur fort går inte dagarna nu?Tur att nätterna är långa

Skönt att vintern känns som vinter igen, tycker Fru Fundersam. Min lilla snödroppe som tittat fram i trädgården är förmodligen inte av samma åsikt. Den däckade totalt i frosten.Hittade vackra frusenfotografier hos grammofon. Titta själva, på båda inläggen:http://grammofon.bloggagratis.se/2006/12/18/53577-frusna-spar/http://grammofon.bloggagratis.se/2006/12/18/53576-frusna-vatten/

Ett tips för den som vill lära sig mer om Rättvisemärkt:
Lyssna på P1 Konsument imorgon, onsdag, 20 december kl 10.00 - programmet handlar då om Rättvisemärkt!

Det lilla extra du betalar när du väjer Rättvise-märkta bananer, choklad eller kaffe ska, enligt föreningen FairTrade Rättvisemärkt, ”bidra till en bättre och friare tillvaro för både barn och vuxna i de fattigare delarna av världen”.

Men hur fungerar det i praktiken? Går pengarna dit de ska?

Läs mer:
http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/index.asp?programid=794

Att ta ansvar för andra är ett sätt att smita ifrån ansvaret för mig själv. (Alexandra)

Här lånas formuleringar hejvilt.
Men det är så häftigt med den feedback man får från att läsa och kommentera andras bloggar. Plötsligt kommer man ett steg vidare i sin egen historia.

Minns tydligt skillnaden mellan att vara svag och lite starkare ...

Igår kom Frun i samspråk med några unga människor om deras problem med andras ilska och manipulativa sätt att plantera skuld hos dem.

Om hur de påverkas av andra, så att de till slut inte vet vad de själva tycker.

Frun känner igen sig. Jag minns hur andra gjorde detsamma med mig. Smulade sönder mina argument, utan att lyssna och försöka förstå, tills jag var helt indoktrinerad av deras åsikter. Så till den grad att jag till slut inte visste vem jag själv var.

Idag hävdar Frun att vi alla HAR ett val, att vi kan göra något åt våra egna liv och inte bara acceptera det som sker. Men det är inte alltid lätt att se sina val, när man är svag.

Fru Fundersam trodde att hon vaccinerat sig mot stressen.
Men ack så hon bedrog sig.

Igår tvättade vi mattor till sent på natten och höll på och städade och möblerade om. Jag var så trött så att jag var svimfärdig och stel och skitjobbig. Jag pratade med gnällig och befallande röst mot min man ... och tyckte vansinnigt synd om mig själv ... Och hej-å-hå!

Jag vet att det är så här jag var när jag ”brände ut mig”: arg och trött och ledsen och jag bara jobbade vidare. Istället för att gå hem och vila.

Jag ska tydligen fortfarande träna på denna läxa. Att sluta innan jag blir övertrött och otrevlig.