Stämningen börjar infinna sig i stugan. Nu har ena halvan av styvfamiljen samlats. På julafton kommer resten. Här hörs skratt och prat och mysande. Fru Fundersam känner sig också rätt avspänd. Är bara med när det passar. Går undan då och då och funderar för mig själv, vid strykbrädan eller vid datorn. Och gläds åt att alla har det bra.Jag vill också säga till er alla läsare, vilka ni än är, att jag gläds åt att ni tittar in här också. Och jag tycker om när jag får kommentarer. Som jag tidigare sagt:Jag vill gärna att du kontrar med dina funderingar ...Verkligheten fullbordas i mötet.God natt!

Ibland är ordvalen märkliga i media. Till exempel är varannan sportande människa en LEGEND.

"Ingvar Oldsberg offrar familjen" läser jag idag på DN Kultur. Jojo! Det var ju en väldigt klatschig rubrik. Tänk att julaftonen uppfattas så helig att man OFFRAR familjen om man jobbar den dagen.

Ack ja. Det var väl att ta i.

Vi i vinter vitstå vid ånSol ren i stånd nedåt ...V i n t e r s o l s t å n d e tKl 01.22 på fredag den 22 december infaller vintersolståndet. Då lutar jordaxeln här på norra halvklotet som allra mest bort från solen.Det innebär att natten mellan den 21 och 22 är den längsta natten under året. Från och med den 22 blir dagarna längre och längre tills det återigen vänder vid sommarsolståndet. (Hämtat från SMHI:s sida)

Här har vi ännu inte hunnit skaffa någon gran, men börjat leta i kartongerna efter våra "pumlor" och små tomtar och halmsaker ... Inga levande ljus i granen i år, eftersom två krypbarn kommer...Titta så länge på Piff & Puff när de smyger sig in i julgranen:http://www.youtube.com/watch?v=ceKcLwZrQ1o

Hittade en för mig ny blogg (se i min länklista: Ingen fläder-blogg) om en tjej som flyttat från en förortstvåa till Jämtland. Tänker att det påminner om mig.

Jag har bott i hyreslägenheter i stan, bostadsrättstvåa centralt, kedjehus i förort, villa i lugnt kvarter och på en massa platser i olika svenska städer. Med en stor familj. En gång till och med på en camping ... men det är en annan historia.

För två år sedan, när alla våra barn flugit ut, flyttade jag och min man från en ganska stor stad och stadslivsstressen, ut på landet. Riktiga landet. Hit - till ett renoveringsbehövande torpliknande gammalt hus i en liten by. Här är natthimlen full av stjärnor och tystnaden stor. Här behövs inte så mycket pengar (förutom till mat och renovering).

Här blir man - om man vill och står ut - något annat än det man hittills varit. Här blir man sig själv och inte en bild av sig själv. Den resan är jag ute på nu. Och den resan är på många sätt häftigare än alla andra resor jag gjort.

Fru Fundersam gillar inte längre att ha bråttom.
Jag säger som min granne: Stressad? Nääää, sånt har jag slutat med.
Men nu blir det ändrade planer, när första julgästerna ska anlända ... De kommer strax istället för sent ikväll.

Så då blir det till att masa sig upp och bädda, diska, städa och planera middag... Alltså helt vanliga sysslor som många gör med vänsterhanden på ett kick. Fru Fundersam har ju numera tappat farten och prioriterar att vila och tänka ... men ok! Ett litet mini-race får väl gå för den här gången.

Ses senare!

Normal - vad är det?
Är det jag det???
Knappast.

Titta på normen i vårt land nu!
Man, svenskfödd, gift, medelklass, stadsbo, vit, heterosexuell ...

Skulle det funka om alla var som normen???
Somliga tycks tro det.
Att allt som går utanför normen ska hatas, häcklas eller gömmas undan. Att allt ska mätas i "hur vi brukar göra" och "traditioner" och att DOM får väl anpassa sig!!!

DOM ANDRA: kvinnorna, de arbetslösa, de sjuka, barnen, de homosexuella, de bisexuella, de utlandsfödda, de utlandsföddas barn, de rikaste, de fattiga, de prostituerade, de kriminella, muslimerna, narkomanerna, de hemlösa, de psykiskt störda, skilsmässofamiljerna, de icke läskunniga, alkoholisterna, rökarna, de överviktiga, norrlänningarna, de färgade, de som inte kan prata svenska, de stumma, de döva, de blinda, de blyga, de bråkiga, de fula ...

Handen på hjärtat - är vi inte alla lika värda?