Ibland hör vi dessa ord, lite hatfullt, nedlåtande: Väx upp!

Men om vi lyssnar på innebörden i orden, utan att känna oss sårade, så är det ju sant - att ingen mår bra av att förminska sig. (Linda! Jag blev inspirerad av dig igen.) Så här läser jag på Alexandras blogg http://alexandra.bloggagratis.se/:

"Världen är inte hjälpt av din småbarnslek.

Det ligger inget stort i att krympa, så att andra människor i din närhet ska slippa känna sig osäkra."

Och det är väl lite det jag också menar, att vi må klara av att ta hand om oss själva också. Bejaka oss själva. Inte bara bejaka och stötta andra. Jag är ju "stor" nu och får ta plats. Allt annat är ju fånigt. :-)

Har idag läst lite i Dag Hammarskjölds bok "Vägmärken". Fastnade idag för dessa rader:

Endast den värdighet är verklig som icke förringas av andras likgiltighet.

På Alexandras blogg fastnar jag för dessa ord:
Mycket skulle lösas om vi inte alienerade oss så från varandra. För att skydda oss. Fast det fungerar tvärtom, ju mer vi ser på varandra som främlingar desto mer oskyddade blir vi. Desto ensammare blir vi.

Tror att det handlar om att inse att jag är en del av allt och alla. Att vi alla är VI. Att alla kämpar med att känna sig värdiga och hela. Och att det går att lära sig att se på sig själv som värdig och att stå för den man är. Leva i sig själv. Men vi mår kanske bäst av att sluta "kämpa" så för att nå våra mål.

Jag har lånat Sanna Ehdins bok "Sluta kämpa - börja leva!" Hon menar att:
När intellektet (IQ) får ta för stor plats är det lätt att fastna i kampen. Intellektet är bra för att ge klara tankar, analys, stringens och en viss objektivitet. Det är utmärkt för att driva på skriva formulera eller lösa ett problem. Men om man bara använder sig av intellektet blir livet lätt en kamp. Det är kämpigt att dra runt hela lasset med hjälp av hjärnan.

Och som en "huvudfoting" känner sig Fru Fundersam ibland. Som en som glömmer att ta kontakt med magkänslan, andligheten, sinnena, hjärtat ... Använda kroppens intelligens, alla celler och HELA jaget.

Sanna påstår:
... är man inte i kontakt med kroppen - om man har trängt undan en massa känslor och förnekar sitt sanna jag - blir man hänvisad till intellektet.

Här är några av hennes råd:
* Var dig själv i det du gör
* Alla kan inte tycka om dig, det räcker med att några gör det.