Fru Fundersam vill berätta om en jul på sextiotalet, då frun var liten och hennes familj just inhandlat en riktig Tandberg rullbandspelare, minsann! På julaftonsmorgon, när familjen drack kaffe och saft i vardagsrummet, blev det dags för morgonpaketen, som låg under Julbocken.

Dröm om barnens förvåning, när mamman och pappan i huset började prata med Julbocken. Och föreställ er sedan de storögda och gapande barnen, som med egna öron hörde hur Julbocken svarade föräldrarna, med långsam, mörk, släpig röst. GOD JUUUL ...

(Fru Fundersams fiffiga föräldrar hade spelat in på Julbockens repliker på bandspelaren och körde sedan upp dem på låg hastighet. Barnen genomskådade inte tricket.)

Det var ett julminne som fastnat!

Ibland undrar Fru Fundersam över samhällets och sjukvårdens förmåga att hjälpa sjuka och olyckliga människor till att bli friska. Det är svårt att få vård och att få rätt vård.

Jo, det finns mängder med skickliga, ansvarstagande, omvårdande människor som arbetar inom sjukvården, men räcker det? Handlar det inte också om helhetstänkande. Vad behöver en människa för att må bra?

Jag hörde av en vän, att i Frankrike arbetar man inom psykvården med att ha djur som en del av behandlingen. På radio hörde jag om något liknande: barn med bokstavsdiagnoser och dyslektiska problem, fick vara nära djur, för att skapa trygga relationer. Det gick lättare att läsa högt för en hund, än inför ett klassrum fullt av kamrater som när som helst kunde börja skratta ...
Det gick också lättare att räkna, när man fick räkna ut hur mycket den kära hästen behövde äta ...

Egentligen bygger det på självklara principer - människan behöver känna sig älskad och accepterad för den hon är. Lugn och trygg och tillhörig. I relationen till ett älskat djur, kan man få den kravlösa kärleken.

Jag läste också i DN om en arkitekt som byggt ett vackert sjukhus:

"Han var av den åsikten att patienterna behövde skönhet, frisk luft och fast mark under fötterna för att bli friska.

Därför placerade han alla underhållsavdelningar och kulvertar under jord. Ovanpå byggdes ett tjugotal vårdpaviljonger i arabiskinfluerad mudéjarstil, inte någon den andra lik. De är alla än i dag vackert smyckade med färggranna mosaiker, glasmålningar, statyer och andra dekorativa inslag - blom­girlanger och fruktträd, ödlor och sniglar, änglar och riddare." http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1108&a=595083&previousRenderType=6

Han ville skänka patienterna en känsla av välbefinnande.

Tänk om vi kunde ha med oss den viljan och insikten i alla sammanhang - att ge varje människa en trygg, kärleksfull plattform att utgå från.

Fru Fundersam gläds åt norska Nobelkommitténs val av professor Muhammed Yunus från Bangladesh och Grameen Bank som Nobels fredspristagare, 2006.

Nyss visades ett inslag på teve, där Muhammed Yunus intervjuades. Han menar verkligen på allvar att fattigdomen går att utrota och sa att i framtiden ska fattigdomen endast finnas kvar och visas på museer. Hans vision är att inte en enda människa på jorden ska behöva plågas av fattigdom.

Det är modigt att jobba för en sådan vision!

Läs mer om Muhammad Yunus och banken som lånar ut pengar till fattiga:
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22577&a=680248&lid=is_search549588&lpos=6&queryArt549588=nobelpris+fred&doneSearch=true&sd=22634&from=siteSearch&pageArt549588=0

Fick nys om en rockig version av "Trollmor".
Gå in här: http://www.allears.se/MyPage.aspx?name=Lark+is+land
Och klicka på Trollmor i listan så sjunger och spelar grabbarna för dig.

Anna tipsade om en bra blogg: Sex bilder. Nu har jag lagt den i min länklista. Skön humor, roliga bilder! Ett tips för alla som behöver perspektiv på tillvaron.

http://6bilder.se/

Nu är huset impregnerat av pepparkaks-os ...Och frun måste vila ryggen och fötterna.

Eftersom Fru Fundersam somnar om, både en och två gånger varje morgon - trots väckarklocka - var det extra roligt att lyckas med bedriften att promenera i rask takt med stavar en hel timme i dagsljus idag. Jippi!

Och solen sken, mina vänner. Även om den knappt nådde opp över horisonten, så strålade den på allt den kunde med sitt bleka vinterljus. Frun fröjdades.

Men i gångfarten kunde frun också tydligt se allt skräp som låg i dikesrenarna: tomspritflaskor, ölburkar och snusdosor. Undrar vilka grabbar som gått här, på väg mot bussen till lördagsdansen ... Eller vad tror ni? Starka måste de ha varit i alla fall, för de orkade bära många fulla flaskor. Räknade till minst 20 och lika många burkar! Men konstigt nog klarade de inte av att bära de tomma flaskorna och burkarna? Hur kan det komma sig? Rann kraften ur dem, när spriten rann i dem?