Tonåringarna 1958, lär ha fastnat i

Rickys sirapssöta blick ...

Så här lät han. 

Det är spännande att försöka återuppleva olika tider,

med hjälp av filmer och musik. Förmodligen är människan

lika funtad i alla tider - bara det att det är olika typer av

"störningar", "triggar", "lockelser" ...

Hittade nyss det här läckra montaget. KOLLA!!!! 

Filmtajm

Från det år då Fru F föddes ...

What about this one?

Dinah

Hallelujah! I love her so.

Svänger det,

eller?

Vi ses senare .... 

Precis när jag skrivit klart min morgontext,

såg jag att den goda Gerda-Thyra hade en överraskning åt mig.

Är inte livet magiskt?

Himlen är klar. Det har blivit kallare och solen lyser utanför

det lilla fönstret. Slipper den grå tyngden idag. Jag vaknade

med Herrn, men låg och vilade. Kunde slappna av. Tänkte

mig att jag målade mig invändigt med avslappning.

Det fungerade.

Spänningarna släppte och det blev fritt flöde för blodet att

passera ut i alla kärl … Jag kunde somna om och drömde

befriande. Om att jag återvände till ett rum där jag en gång

arbetat. (En blandning av två arbetsplatser i verkligheten.) Kontorslandskap. Ingen var där, utom jag. Jag gick runt och

tittade. Började möblera om på den plats jag suttit. Såg att

det skulle vara skönt att vända stolen åt ett annat håll. I

fönstren fanns dammiga växter, som stått bortglömda. Både

i vaser och krukor. Och jag såg att det hade kommit massor av

nya skott och långa stänglar på växterna. Det hade t o m börjat växa fruktträd i långa grenar, som blommade i vackert vitt …

Vid golvet, längst in i hörnet, hade jag hängt gamla stickade

sockar på tork. De var alldeles fuktiga och jag såg att någon

annan hängt sina träningssockar intill. Och när jag tittade närmare

efter såg jag att salla sockar hängde på rör under en kran. Jag förstod

att städpersonalen fyllde sina hinkar här och att det var därför

sockorna aldrig torkade …

På mitt enorma skrivbord, ändrade jag om, så att skärmen och tangentbordet kom på bättre avstånd från mig. Jag förstod plötsligt

hur det skulle vara.

Inser att bilden med de bortglömda växterna, som fortfarande lever

och till och med blommar, är en bild som jag förut drömt om, många

gånger. Det är en hoppfull bild. Jag har kunskapen. Jag har förmågan.

Jag kan börja, när jag vill, att njuta av blommorna och kanske också

sköta dem. Bry mig om att SE vad som finns, vad jag har. Använda

mig av mina gåvor. Ta vara på mina talanger. Ska minnas detta med avslappningsövningar – att MÅLA sig skön invändigt.