Lyssnde på en novell på radion idag:

"Jul för fan" ur Mirja Unges senaste novellsamling "Brorsan är mätt".

P1 fredag 7 december kl 11.35,

9/12 kl 13.35 och

13/12 kl 01.15

När man pratade om novellen, nämndes hur alla mellanord, ord som stoppas in när man inte vet vad man ska säga, berättar mycket mer om en person, än vad personen verkligen vill säga.

Och visst, det finns mycket att upptäcka hos alla Mirjas bokkaraktärer såväl som hos verkliga människor, i vad de säger och tänker "mellan raderna".

Fast det handlar ju också om vad JAG (vi) tänker/tolkar att det står där. 

En bra novell var det i alla fall!

Grattis MIRJA, till Aftobladets litteraturpris!

LYSSNA gärna. 

Mina egna drömmar (nattdrömmar) som jag antecknade för tio år sedan,

är numera så enkla att tyda. Underbart detaljerade och i efterhand kan jag se att de bär på övertydliga budskap. Men då, var de gåtfulla ...

Jag har uppenbarligen insett ett och annat.

Tror att självinsikt är vägen till hälsa och lycka. 

Jobbar på det. 

När jag var sex år, lekte jag att jag var Barbie. Vi lekte stora tjejer. Och inte tänkte jag nånsin på hur smal midja och spetsiga bröst hon hade ...

Det var sextiotal och min Barbie såg väl ut som det sena femtiotalets ideal.

På sjuttiotalet - när jag var tonåring och lekte mini-hippie - förkastade jag Barbie och allt vad hon stod för, så klart. Det var frigörelsetider. Och drömmen för en ung flicka var inte längre bara att bli sedd av en man och "att bli gift".

Men nu, 2007, kan femtiotalets och sextiotalets ideal vara intressanta att studera. För att förstå hur min mamma och hennes generation hade det.

Och för att begripa var alla outsagda förväntningar stammade ifrån ...

Jag kan också tänka att idag är det dubbelt svårt för unga - flickor OCH pojkar - som alla ska leva upp till roller ...

• Vara snygga.
• agera objekt för andras lust
• och samtidigt visa sig frigjorda
  
• och effektiva  och självständiga ...

Får man vara människa?

Eller handlar det bara om att bli en lämplig IDOL?

En BILD av en människa.

Till sist fick Fru Fundersam inse ...

att det var feber som orsakade alla tårar och värk i kroppen och huden. Ligger nu nedbäddad med den bärbara datorn som en varm katt på magen. Och har lugnat mig. Alvedonen har börjat verka.

Knogarna är ömma och kalla och det var svårt att julpynta ...

men jag måste få visa

min ängel av crèpepapper, bokmärke, guldstoft och stjärnor.

Den första hänger på plats på kakelugnen.

Försökte göra något gammaldags som ska passa i det gamla Fru Fundersam-huset.

En krans blev det av mossan som jag plockade i skogen också ...

Och Frun myser nu under täcket & filten.

Och snart är det andra advent.

... strukna. Och fem x fem kvar att stryka.

Måste ta mig en paus.

Jo, jag har legat raklång en stund på golvet (de omålade bräderna) för jag är trött nu. Jag har målat dörrfoder, runt fönster och fönsterfoder också.

Men det går trögt, när man är köffyld.

Förra året, gjorde jag pepparkakor den dag som idag är ...

Längtar tills att det ska bli tid för sånt också.

Men nu är pausen slut och Frun fattar tag i penseln igen.

                    HÄPP! 

Har ni julstämning hemma hos er?

Igår kämpade jag med linoljesåptvätt och därefter

väteperoxid & ammoniak& vatten

(det luktade inte så gott, nej ...) för att bli av med

de stora fläckarna på matrumsgolvbräderna.

Sedan: sköljvatten i omgångar, det sista med

ättikssprit i.

Och så ny dammsugning. Och sedan tätning med

fogmassa i de bredaste springorna (vi har försökt

ta upp golvet, göra ren spåren och sätta ihop det igen,

men det gick inte att bli av med alla springor). Och

torka överflödet ...

Nu ska jag dammsuga igen ....

Och se om jag orkar måla första strykningen med 

vit linoljefärg, blandat med lite grön umbra.

Tunt, tunt ska det målas. Ska väl skvätta i lite

balsamterpentin i färgen på första strykningen.

Och sedan ska väl ångorna få mig att bli av med snuvan ....

Eller så tuppar jag av på kuppen.

Återkommer senare. 

Är det jag som är nedsatt och extra känslig för minsta bacill?

Eller är det så här för alla morföräldrar/farföräldrar som blir pussade och kramade av dagissnoriga barnbarn?

Fem dagar (med ont i kroppen, sandpapper i halsen och blablabla..) efter förra barnbarnsträffen sätter jag igång och nysa igen, å det grövsta. Och framemot kvällen igår var det alldeles löligtomöjligt att andas genom näsan. Fram med nässprayen och honungsvattnet!

Idag har jag "tandvärk" i alla bihålor och snoret rinner.

Tomtegumman hade snuuuuuuuuuuvaaaaaa.... 

Åter barmark

Gav mig iväg

och under gråhimlen lyste

skogsmarkens mjuka grönska magiskt klar

Lockande, ville ha mig att sova

Vandrade vidare, in på kalhygget

utan riktmärken

Sökte hemåtstigen