Kommer ni ihåg den här?

Frun flinade när den dök upp nyss på Ledjam Radio ...

Tänk vilka överraskningar

livet bjöd på.

Den första gången .... 

... hade GRÄVSKOPAN kommit.

Och nu har det börjat.

Fru Fundersam ska inte längre få ha fri utsikt på baksidan.

För i hästhagen ska det byggas ett hus.

Acceptera & tänk nytt!

(Tur att huset ska bli rött och i trä i alla fall.

Så det passar in i lantidyllen.)

Minns ni Göran Tunströms bok, Tjuven?

Där Silverbibeln ingår som en åtråvärd symbolisk och påtaglig ingrediens.

Den har blivit teater nu.

Regi: LINUS TUNSTRÖM
Dramatisering: ARMIN KERBER
Scenografi och kostym: ULLA KASSISUS
Ljus: ANDERS EKMAN
Mask & peruk: ANNA LILJA
Musik & ljuddesign: RIKARD BORGGÅRD

Medverkande:

EMIL ALMÉN >>

ANNA CARLSON >>

MAURITS ELVINGSSON * >>

GÖRAN ENGMAN >>

TYTTE JOHNSSON >>

SHIMA NIAVARANI >>

BENGT NILSSON >>

CRISTER OLSSON >>

ANTTI REINI >>

(Länkar från Uppsala Stadsteaters webbsida)

Linus Tunström har iscensatt och regisserat sin fars berättelse på Uppsala Stadsteater och Fru Fundersam såg den kaotiska, gripande och bitvis roliga föreställningen på Stora scenen igår.

Foto: Urban Jörén

Bengt Nilsson, Shima Niavarani

Bengt Nilsson spelar den kuvade lille Johan - pojken som växer upp i den barntäta, dysfunktionella familj, där alkoholen och våldet fått för stor plats - han är en suverän skådespelare, som lyckas berätta så mycket med till synes små medel. Om undertryckt ilska, kärlekstörst, ilska, strävan att komma vidare ...

Och unga Shima Navarani gör Hedvig - en av familjens döttrar. Den levnadsglada flickan som knäcks av livet och hamnar i psykosens vanmakt.

Anna Carlsson, spelar i blond, lång hästsvans, den trötta misshandlade mamman Ida Pripp, bland familjens alla ungar, stammande från pappan Fredrik Jonsson Lök (Antti Reini).

Rollistan är lång och flera av skådespelarna har flera roller på sin lott. Föreställningen tar publiken genom år av misär i Sunne, till lyckosökande i Uppsala. Med bland annat en härlig filmad sekvens av en resa till Italien, där Göran Engman har rollen av en, för Tjuven, mycket behjälplig Pater Ambrosius ...

Det är mycket som ingår i handlingen - ett liv som ska levas, en barndom som ska återerövras, en skattjakt, en strävan, ett helande. Fantastiskt berättat om hur det på något sätt mitt i det eländiga, finns en mening och en hoppfullhet. Att det i sista scenen ändå kan få födas ett barn, som ska bli älskat för den det är.

Teater som genererar i tankar.

Och ett och annat gapskratt.

Fantastiskt!

Jo.

Jag fick till ett möte.

Bad om hjälp.

Att se VÄGAR och alternativ.

Men ... bumerangen kastas åter.

Jag ska bevisa att jag är bättre, innan jag kan få någon hjälp med rehabilitering. Och rehabiliteringen handlar om arbetsträning som ska övergå i arbete. Och jag måste hitta arbetsgivare själv.

Men jag vet inte vad och hur mycket jag orkar. 

Jag kan inte LOVA att jag är "bättre" och att jag kommer att bli bättre och bättre och orka mer och mer.

Jag vill bara inte se att jag är fångad i en fälla. 

Många tårar.

Men sedan blev dagen lite bättre.

Berättar i nästa inlägg.