Frun har irrat kring i bil.

En tripp till en kommun i Storstockholm, för att hälsa på en vän.

Men, hur kunde Fru Fundersam bara tänka tanken ... att hon

skulle klara av att hitta de rätta avfartsvägarna, tunnlarna och korsningarna?

Oooops ... där åkte jag nyss förbi avfarten till Södermalm ....

får åka här istället , och ... ooops nu hamnade jag mitt i stan .....

oooops och Fridhemsgatan .... jaha .... och bra, här måste det väl

ändå bli rätt .... mot E4 ..... och oj! Nu är jag ju redan i närheten

av Tumba ....

Måste vända och försöka igen. Från söder denna gång.

Frun lyckas ta sig till en avfart och en mack, kollar på nytt på kartan,

och hittar ett ställe där det ser ut som om det skulle gå att komma

ner i tunneln igen .... och den däringa södra länken, och .... Frågar för säkerhets skull på macken.

-Joorå. Åk upp där och så håll vänsterfil och så åk mot Gustavsberg ....

Det kan du inte missa.

Tack, tack. Det låter lätt. Som en plätt.

Men Frun kan mer än de flesta. När det gäller att missa.

Och snart har hon irrat sig norrut igen. Och försöker ytterligare en gång

att närma sig Stockholm från norr ... Och av någon anledning ...

plötsligt är Frun inne på rätt väg mot Söder, hittar rätt väg mot Nacka och titta! Där är ju finlandsbåtarna. Och sedan går allt som smort.

Nästan ända fram ...

Får ringa för att lotsas den allra sista gatsnutten.

Puuuh!

Varför utsätter jag mig för detta????????