Alla inlägg den 25 april 2008
Fru Fundersam har packat picknick-korgen.
Herrn ska få en födelsedagsutflykt i solen,
med konsert efteråt.
Thomas Cole "The Picnic"
Somliga saker som man gjort en gång ...
fick tråkiga konsekvenser för andra människor.
Men det förstod man inte, då.
Var går gränsen för ens eget ansvar?
Man kan ju alltid själv försöka bli och vara och agera bättre.
Man kan i efterhand ångra och be om förlåtelse, för att man den gången inte förstod bättre.
Men man kan ju egentligen inte ta ansvar för hur andra
TÄNKT och TOLKAT och AGERATutifrån vad man själv nu gjorde.
De hade ju också ett val ... (Åtminstone i teorin).
Konstigt nog ligger det ändå kvar saker och mal i en.
Sådant som man borde ha gjort annorlunda ....
Ego, ego ....
Eller:
Se vad du har!
Gräv där du står!
Du har ALLT inom dig.
Läser i mina egna gamla inlägg här på bloggen.
Framförallt i kategorin: "Tankar om jaget".
Och ser hur jag kämpar, tänker, försöker, pendlar, letar, söker, finner, tappar, söker, vet ...
Egentligen VET jag ....
Men glömmer & glömmer ....
Jag hittade detta citat i ett av mina gamla inlägg:
Njut av det du har, det är vägen till lyckan
(Sanna Edin)
Problemet med utmattningsdepression/utbrändhet,
är att man efter en tid tappar bort sitt eget jag.
Och tron på sig själv.
Och sin egen förmåga.
Och jag har tappat bedömningsförmågan att veta
Jag VILL fungera igen.
Det är vad jag vill.
Och först när jag fungerar kan jag välja.
Tror jag.
Eller kan processer pågå samtidigt?
Kan man återfödas och växa i sitt JAG,
samtidigt som man provar sin kraft - hur mycket man orkar arbeta med,
och prövar olika yrkesområden - för att se och förstå vad man vill
och vad som är bra för just mig?
Allt som skrivs är sannerligen inte litteratur.
Men VEM bestämmer HUR litteratur ska vara?
VEM har tolkningsföreträde att kunna upphöja anteckningar i flöde till att vara litteratur. Eller motsatsen!
Fru Fundersam läser vad Leif Zern har att säga om Lars Noréns dagbok. Han klassar inte boken som litteratur och säger att han överhuvud taget inte skulle ha recenserat den om inte det var för det att den ingår i en debatt.
Boken är ingen litteratur, utan innehåller:
samtal, skvaller och intimiteter. Ändå händer ingenting. Det är bloggprosa, korta sms-meningar, så mekaniska att det lilla ordet "jag" hakar upp sig, som i citatet ovan, och när det någon gång lyfter och låter vackert handlar det mer om den suggestivt malande rösten än om tankarna och hur de gestaltas.
Och längre in i recensionen förklarar han hur han tycker att Lars Norén beter sig gentemot sina medarbetare - förmodligen inräknat skådespelare och kulturrecensenter och hur han skriver:
Hela recensionen finns här. JA. Fru Fundersam funderar ...Lars Noréns förhållande till verkligheten liknar spädbarnets förhållande till bröstet: så länge det kommer mjölk ler och jollrar han, sinar den riktar han sin destruktiva ilska mot mamman. Hans skrivsätt kommer direkt ur det omedvetna och sträcker sig utan mellanled mot föremålen för hans begär. Där finns ingen distans, ingen blick från sidan, ingen reflektion eller förmåga att bryta den primära bindningen till det som antingen tillfredsställer honom eller väcker hans raseri.
---Som så många sönderälskade konstnärer kan han inte få nog av kärlek
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 |
11 |
12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 |
17 | 18 | 19 |
20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | |||||||
|