Här, i bloggen, ingår det ju (åtminstone för mig) att vara öppen.

Jag skriver självklart inte om ALLT jag tänker och är med om, men

ni som tittat in här då och då, vet säkert rätt så mycket om mitt INRE vid det här laget.

När man träffar människor "i verkligheten",

blir det inte lika enkelt att visa sitt inre i alla sammanhang.

Vi väljer utifrån tillfället, vilka sidor vi vill visa upp.

Vi anpassar oss på ett lyhört sätt, för att passa in i sammanhanget.

Eller så "agerar" vi i det vi tror är lämpliga roller.

Somliga människor tror att de är skickliga aktörer.

De är livrädda att visa ens en skymt av sitt inre,

och spelar därför en roll. Och de tror att deras roll är vattentät,

medan den i själva verket läcker som ett såll.

Och det verkliga, inre jaget, strilar ut helt synligt

i stråle på stråle.

Och om vi vill, så kan vi i dessa vattenkaskader,

läsa dessa människor som öppna böcker.

JUST det som de inte ville att vi skulle!

Lukten av vidbränd gröt,

ligger som en förlamande dimma i Fru Fundersamhuset.

Svår att vädra ur.

Men utanför dörren öppnar världen mina sinnen.