Har ikväll pratat med en barndomskamrat ... efter tusen år.

Och minnena börjar rulla in.

Vilken känsla! 

Det är kallt, men solen skiner.

Och Frun ska gå ut och röra på sig.

Det är verkligen dags för det nu. 

Man kan tolka andras texter på så många sätt.

Jag tänker bland annat på mail som vi skickar snabbt iväg till varandra. Jag fick mail av en person som jag inte hört av på mycket länge. Och hur jag läste in så mycket "mellan raderna" i det mailet . Och så svarade jag på mailet.

Men sedan slog det mig att jag kanske tolkat fel. Jag kanske svarade på det jag trodde att personen skrev om och inte på det den verkligen skrev.

Det kan gå snabbt att av misstag gå över gränserna ... Jag kanske svarade på mina egna projektioner, jag kanske inte tog mig tid att förstå och fråga vidare ...

Likaså här i bloggvärlden, kan vi tolka texter på så många olika sätt. och jag kan tycka att det är så bra att andra tolkar det man försöker säga. Det kan vara bra att se många olika tolkningar, för att verkligen se och förstå hur man själv egentligen tänker och beter sig.

Någon tyckte att jag gör mig till ett offer, i mina texter och tankar. Först slog jag bakut, men sedan förstod jag.

Man kan välja lycka, påstår ju Kay Pollak. Och det innebär ju att man kan välja bort annat. T ex välja bort känslor av att tycka synd om sig själv. Att inte förminska sig själv. Det skulle jag ju kunna göra. Låta bli att fastna i KÄNSLORNA. Känslorna av otillräcklighet, sorg, uppgivenhet. Jag kan ju se känslorna och sedan välja att inte stanna i dem.

Kay Pollak säger:

Alla tankar du tänker om dig själv går att ändra.

Han pratar också om att vi växer genom möten.

Att vi kan tänka att varje människa jag möter är en utsänd.

Med den tanken förvandlas den jag möter till någon som bjuder mig en möjlighet! En attack blir en utmaning! En människa som "skapar problem" för mig blir en utmaning. Varje möte blir en utmaning. Istället för att bli irriterad och arg på någon kan jag t o m börja skratta inom mig. Jag börjar tänka: Javisst ja, han/hon är utsänd. Vad är det nu han/hon visar mig att jag skall öva på?

/ur "Att välja glädje"

Och jag tänker att jag kan välja att se på andras "attacker" som prövningar och läxor. Och på mina egna "attacker" mot mig själv på samma sätt. Det är bara mitt rädda ego som är framme och vädrar sig. Det är inte jag.

Jag kan välja att se HELA mig, som är mycket större, än de tillplattande känslorna som ibland vill ta mig i besittning.

Jag behöver inte vara offer för mina känslor.

Jag kan välja att gå vidare.