Jag är 49, 32, 24, 19, 15, 12, 8, 5, 2 år.

Ungefär.

Jag är mina upplevelser. 

Jag är mina känslor.

Jag är mina tankar.

Jag är mina kunskaper. 

Jag är den jag är i andras ögon -

den jag är i mammas ögon,

den jag är i mina barns ögon,

den jag är i mina barnbarns ögon,

den jag är i min mans ögon,

den jag är i mina vänners ögon ...

Jag är den du möter.

Jag är den jag möter.

Jag är det jag vågar.

Jag är det jag vill vara.

Jag är den jag vill vara.

Ungefär. 

Frun stryker kläder.

Och stryker en massa måsten.

Allt hinns inte med.

Imorgon bär det av.

Och sedan blir det två veckor med alldeles för packat schema.

VEM har sagt:

"Ja, vad roligt! Det går bra. Javisst stanna ni fem dagar ..." ?

Jo, ingen mindre än jag själv.

Och förra året sa jag: "Nästa sommar ska jag se till att få luft i schemat. Några lediga dagar mellan varje besök."

Hahaha! Att jag aldrig lär mig!!! 

I år har vi besök varje dag.

I en strid ström.

Rummen blir fyllda av nattgäster.

Det är ju så svårt att få ihop det ...

Ack ja. 

Roligt ska det i alla fall bli.

Hoppas att det inte bara tar energi utan också ger.

Just nu kokar Fruns huvud.

Och kropp.

Och här står jag och stryker ... 

Den uppmaningen hör man ibland någon säga till någon annan: 

Skaffa dig ett eget liv!

Vad betyder det?

Jag tänker först att det kan låta som ett avvisande.

Som "du får inte leka med oss".

Men det kan ju också vara en uppmaning.

Att "bli regissör för sitt eget liv".

Men det kan vara svårt för den som i hela sitt liv anpassat sig till vad andra ska tycka, vad som "är rätt", lyssnat på experterna, lärarna, föräldrarna, sambon, vännerna, grannarna, läst i tidningen ...

Svårt att förstå att ALL sanning för mitt liv, hur jag ska leva mitt liv, kan jag hitta inne i mig. Jag kan lyssna till min egen röst.

Jag kan bestämma själv.

Jag kan regissera MITT liv som JAG vill ha det.

OK, det gäller förstås inte den som lever mitt i ett krig, i misär eller i fara ...

Men om man lever någotsånär tryggt, kan man ju bestämma MYCKET MER ÄN MAN FÖRST TROR, om hur man vill ha det.

Ibland behöver man påminna sig om det här, tycker Fru Fundersam. 

Våga gå din egen väg,

säger  Lars-Åke ”Babsan” Wilhelmsson

i Sommarprogrammet nu.

Ska försöka ... (Var är den?)

När det händer mycket omkring en, är det svårt att "hinna" fundera. Att ge sig själv utrymme. Fru Fundersam känner sig liksom flytande - in och ut i alla barn och barnbarn och grannar och ...

Inser att det finns anledning att göra skalet synligt. Att känna sin hud. Att se vad som är jag och mina behov. Att ge sig själv stunder, mitt i (det roliga) umgänget och stöket.

Efter flera dagars umgänge, med människor som pratar

och pratar och pratar ...

...var jag tvungen att rensa skallen.

Måste ut!

Ut i den regnvåta trädgården för att dra ogräs.

(Bilden lånad från artikel i Wikipedia)

Kärs och maskrosblad, vallört, vattenarv ...

Rafs, rafs.

Och så brännässlor!

Ahhh! Fingrarna brinner.

På något sätt är det skönt att känna hur de domnar.

Det svider och sticker.

Rens, rens. Stora högar till komposten.

Mörkret tätnar.

Natten närmar sig. 

Sedan går man in och borstar händerna med nagelborsten,

under vattenkranen.

För att få bort jorden.

Skrubbar.

Och petar naglarna med saxen ...

Och så kan man gå till sängs. Renad.

Och utan så mycket prat i öronen.

God natt! 

Tankar om var jaget har sin bas:

Frun skrev tidigare om en björnjägare i släkten.

På morfars sida.

Morfar står för prostsidan.

Själv var han folkskollärare.

Liksom mormor.

Yrket som ens förfäder har, säger sannerligen inte allt om vilka personer de var, men vissa saker kan man lättare förstå, när man ser leden av män och kvinnor och barn som levat där. Förut.

Morfar föddes 1892 och mormor var född 1898.

De hade fem barn och de arbetade båda.

För att klara hushållet fanns en jungfru.

(Det fanns ju inte dagis.)

Det sätter sina spår - att vara barn till lärare.

Fru Fundersams mor utbildade sig också till lärare, men var hemmafru ända tills yngsta barnet blev nio år. Det var på sextiotalet.

Sedan började Fruns mamma jobba som lärare och sedan på bibliotek.

Mormor var dotter till en kvinna som var ensamstående (änka) med tre barn. Och hon i sin tur var dotter till en ensamstående kvinna. De var förhållandevis välutbildade och de var tvungna att vara starka för att styra upp allt.

Kanske har detta präglat Fru Fundersam - genom generationerna

- att man måste vara stark. Och duktig ... 

(Och i förlängningen: att man kanske inte duger om man är svag?)

(Ja, inte bara för att jag slutat med hormonspiralen ...)

Mot solen, såklart. Jag bränner mig så lätt på den tunna huden på bröstet.

Och så mot andra människors sinnesstämningar.

När Herrn är trött och förvirrad, går det rakt in i mig. Och jag blir likadan.

När väninnan är stressad och uppretad, går det rakt in i mig. Och jag blir likadan. När någon är tungsint och ledsen, går det rakt in i mig. Och jag blir likadan.

Måste SKYDDA mig.

Hitta mina konturer!