Vem är du? Vem är jag?

Vi är vad vi heter ...
Jag lyssnar på ett radioprogram i P1.
Om att vi blir bedömda utifrån våra förnamn.

Hör bland annat att mail undertecknade Bettan blir utsorterade som slaskpost, i vissa system. Som om det vore en person med omoraliska avsikter.

Heter man Carl-Johan, tror folk att man kommer från överklass. Men inte om man heter Conny ...

Dessutom uppfattar vi förmodligen varandra olika på grund av de bloggnamn vi valt.

Fru Fundersam undrar om ni som läser skulle uppfattat mig lika om jag kallat mig Syster Jane eller Barbara istället ...

Det snöar och luften är grå.
Idag har Frun satt på sig sin röda tröja med rosa och orangea ränder. Piggar upp en sån här dag!

När jag var liten fick man inte blanda rosa och orange. Det var bland det värsta färgkombinationer som fanns, sas det. Och eftersom jag då trodde att det som andra sa var sant och riktigt, så lärde jag mig det.

Inser nu hur mycket jag lyssnat på andra och hur lite jag litat till mitt eget tycke och smak.

... om LYCKA ...
och H C Andersen.

Mette Nørgård som skrivit en bok om HC Andersen och arbetade med coachning och föreläsningar, berättade om vad vi kan lära oss av sagorna Den fula ankungen och Näktergalen.

Den fula ankungen handlar helt enkelt om att vi ska hitta vår talang - det vi är ämnade för. Ankungen var inte ämnad att vara anka, eftersom han var svan. Han nöjde sig alltså inte med att stanna i ankdammen. Men han trivdes inte heller med hönan inomhus. Han längtade till vattnet, som vara hans rätta element. Och han längtade till svanarna ...

Om vi tänker efter vilka vi beundrar, vilka som är våra svanar, kanske vi kan närma oss vårt "destiny".

I Näktergalen handlade det om en fågel som redan hittat sin talang. Han sjöng gärna för att han tyckte om det och för att han tyckte om att glädja andra. Även i fångenskap sjöng han, eftersom han inte ville ödsla energi på att sitta tyst och tyna bort. Men vid första bästa tillfälle att fly, så gjorde han det. Eftersom friheten var hans viktigaste.

Här kan vi lära oss att vi kan säga upp oss från tråkiga jobb. Vi är inte livegna. Vi kan hitta andra ställen att använda all vår kunskap på.

Fint, va?

(Dansk serie om livsfrågor från 2005. Del 5 av 5. Programledaren Helle Lyster är på jakt efter lyckan och meningen med livet. Turen går till New York i seriens sista avsnitt, där Helle möter Mette Nørgård som har skrivit en bok om några av H C Andersens berättelser och hur man i dem kan få hjälp till att skapa ett bättre liv, både på arbetsplatser och privat.

Även i SVT2 17/2)

Trodde förut, i mitt bråttomliv,
att andra kunde läsa mina tankar.

Och att jag kunde läsa deras.

Trodde att det var självklart
att vi förstod varandra.

Och förstod inte varför det
blev missförstånd ....

Börjar lära mig att
* BE OM det jag vill ha
* BERÄTTA vad jag tänker och tycker
* FRÅGA andra hur de menar, istället för att ta för givet.

Det blir lättare så.

Det finns alternativ till tidspressen.
* Och till den ökande arbetstiden.
* Till den ökande konsumtionen.
* Och den sjunkande lyckonivån ...

SNF:s årsbok för förra året (2006) - Livsviktigt - handlar om nya vägar till läkande, välbefinnande och livslust. Några exempel: Rehabiliteringsträdgård med förbluffande resultat. Naturvägledare, våra nya doktorer? Snabbmatens slag mot Moder Jord. Designers som inte nöjer sig med skön yta. Slow Food-rörelsens framsteg. Naturmötet som hjälpte hjärnskadad. Vägar bort från tidspressen. Ödmjukhet, en stark drivkraft mot hållbar utveckling.

Fru Fundersam upptäcker nu att de hoppfulla tankarna sprids i alltfler medier. Idag läser Frun en artikel i tidningen Amelia:

SLOW-a ner dina tankar - Kan du vara långsam?

Det handlar om Carl Honoré som skrivit boken SLOW. Han berättar att han bestämde sig för att ändra sin inställning och sitt sätt att leva när han en kväll låg och läste för sina barn och inte kunde slappna av, utan kände sig uttråkad och hela tiden tittade på klockan ....

Då började han leta efter SLOW-livet.
Carl Honoré säger:
- Vi måste börja göra saker så bra som möjligt, inte bara så fort som möjligt.

Spännande tycker Fru Fundersam, som definitivt lever SLOW-liv numera. (Jag tar t ex INTE med mig mobilen när jag promenerar, jag kan stänga av den. Jag har för det mesta teven avstängd. Jag lyssnar in mig själv ...) Nu beror ju mitt SLOW-liv på att jag blivit tvungen att inse vitsen med SLOW-liv, efter att jag blivit sjuk.

Men det vore väl bra om människor kan växla mellan fast & slow bättre. Innan de blir sjuka ...

I Amelias senaste nummer kan man också läsa om hur man SLOW-ar ner sin vardag ...
Bra intention.

(Bild lånad från Den svenska tanten - länk se i min länklista till höger.)

Nu är det poppis att vara tant, som ni vet.
Se bara hur många av oss som kallar sig för TANT och FRU med viss stolthet. (Något som vi absolut inte skulle gjort för tio år sedan ...)

Ett slags kvinnostolthet. Jag är KVINNA men en robust och trygg sådan.(I alla fall vill vi kanske bli det...)Jag duger som jag är. Och jag har gott om värme att dela med mig av!

(Hur mesigt låter det inte när en vuxen kvinna är "tjej" eller "flicka" ....)

Fru Fundersam såg en artikel på nätet om tanten. Där stod bland annat följande:
Hitta din inre tant
• Acceptera det du inte kan förändra, men ge inte upp
• Reflektera över det du gör
• Lär dig slappna av
• Promenera i skogen eller flanera genom stan; välj det som ger dig energi
• Försök förverkliga en dröm
• Lita på din intuition
• Var öppen för din kreativitet
• Träna på att ge beröm – och på att protestera
• Bry dig om dig själv – då orkar du bry dig om andra
• Fundera över vad som egentligen är viktigt

Tja! Inte så illa kanske?
Läs mer här.

.... varför jag valde bilden av vedboddörren med det gamla gångjärnet i smide, till det förra inlägget.

Jaha. Jag går på intuition. Men jag ska försöka tänka lite på frågan. Och jag tänker att först och främst för att jag tycker att dörren på bilden är vacker med all sin slitna, lite operfekta yta.

Men sedan tänker jag vidare på vad jag tycker om och vad jag kan ha valt att fota överhuvudtaget: järn, ved, kryddland ... Det är tidlösa nödvändiga ting och bearbetningar som människor gjort av det allra ursprungligaste - malm, träd, jord och vilda växter. Det finns historia i bilderna. Och nutid. Det finns ett slags respekt för livscykler och kretslopp. Att ta vara på allt jorden ger utan att utarma den ...

Och i nästa steg blir tanken: att ta vara på allt det som finns inom MIG. Att se min egen rikedom. Bakom vedboddörren ligger min skatt. Inom mig. Ännu inlåst - jag öppnar dörren då och då, tar ut en vedbärare full, men stänger sedan dörren om skatten igen ...

*Ler*
Det blev ju spännande att tänka mer på bilden.
Tack, Manne!

Läste hos La Famiglia att han knappat in sig på en rolig länk för att se sin mosaic-bild. Alltså, han hade kollat livsstilstypen för sitt område.

Och då måste ju jag också kolla vad de tror att jag är för en typ:


Utmärkande drag:
Äldre - hmmmmmm, var går gränsen???
*Yrkesutbildade - joo. Flera yrken t o m.
*Gifta par utan hemmaboende barn - jepp!
*Låg- och medelinkomsttagare - räknas sjukpenning?
Större jordbruksfastigheter i glesbygd ( - ha! STÖRRE ÄN fågelholken ja!)
Motorintresserade - näää!
Traditionalistiska kollektivister - knappast!!!

Intressen:
Jakt - nää
Katter - inte särskilt, men ok. de är fina.
Ridning - när jag var barn ja

Konsumerar:
*byggmaterial - jepp
bildelar & biltillbehör - nopp
postorder (ej internet) - hallå! Jag beställer massor på internet!