Frun förstod inte hur det skulle åtgärdas.

Men nu har Herrn hjälpt till.

Tack! 

Här kommer morgonanteckningen:

Åskan kom när vi skulle lägga oss igår.
Strömmen gick, och natten var svart.
Det blixtrade i mörkret.
Och knallarna, dundren, braken avlöste varandra.

Vi famlade omkring i mörkret och letade tändstickor.
När åskan till slut dragit förbi,
somnade vi in i värmeljusets sken,
till ljudet av stilla sommarregn.

Men dramatiken var inte slut - den fortsatte i drömmen:

Frun jagade omkring i Stockholm, uan att hitta busshållplatser.

Sprang fel gator och var omåttligt jäktad. Skulle ansluta till mor och moster, som väntade på annat håll, med Fruns bebis, vid en annan hållplats.

Frun ringde dem med mobilen, de undrade var Frun irrat bort sig och varför hon aldrig kom. Tiden gick. Vi skulle ta bussen till flygplatsen för att hinna med ett flyg. Och Frun hittade inte. Hur hon än sprang och sprang. I gränder, på breda gator, mellan stadsdelar. Hade irrat sig bort från Söder, och kände inte igen sig förrän hon såg Dramaten. Vände, frågade sig fram.

Mötte till sist mor och fick bebisen på armen. Bebisen och Frun var glada. Nu skulle vi ta oss ner till busshållplatsen, men irrade bort oss igen. Kom ifrån mor och moster i folkvimlet. Fick springa undan för pojkar som jagade oss nerför spiraltrappor. Sprang i gångar, i gallerior, som förvandlades till smala kontorsgångar - oändliga. Hamnade i ett fantastiskt stort hus, hittade äntligen utgången och gick ut ur porten och nerför en stentrappa - som slutade i en stenfot högt över marken. Alldeles för högt för att hoppa ner till gatan. Vakter stod posterade. Musik spelade.
Och Frun var fast.

En man sa att han skulle bli hämtad av några som var på väg i ett moln.

Han erbjöd Frun hjälp ... Och väl på marken fortsatte Frun att springa genom Stockholm. Utan att kunna lokalisera sig. Hamnade mitt på ett torg som förvandlats till en byggarbetsplats. Med stora gamla bilar och skumma män. Hittade till sist en busshållplats på torgrt. Ringde mor och moster och sa att jag snart skulle kliva på bussen.

Bussen kom, men körde förbi busshållplatsen. Några ungdomar som också väntat på samma buss, liftade istället med en lastbil. Men alla fick inte plats i förarhytten, så ett par-tre av dem la sig ovanpå fören ...

Frun insåg att hon inte skulle få plats ...

Håhåjaja... vilken jobbig natt!

 

Anders i medelåldern

13 juni 2007 07:47

Oj! Såna drömmar brukar drabba mig när jag ska ut och resa eller göra nåt annat med mycket fasta ramar. Virra runt i milslånga gångar mellan parkeringen och terminalen på Arlanda...

Tack förresten för vänligheten att länka till min lilla blogg. Har återgäldat den. Snart är jag kanske uppe i en procent av dina besökare.

http://ysse.bloggagratis.se

 

G

13 juni 2007 10:27

Påminner om mina drömmar. Man irrar omkring och hittar inte och hinner inte med tåg eller buss och har inte packat, springer omkring i stora hus och hittar inte ut osv...

http://gilla.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg är avslutad. Men den ligger kvar tills vidare .... Här är Fru Fundersams sparade inlägg: AllmäntDagens trudeluttDrömmar och bilderFilmer och teaterFrun lagar matHumorHälsa & ohälsa & livsstilKulturfrågor och religionKärlek och vänskapLivs...

Fru Fundersam har funnits på bloggen sedan den 9 oktober 2006. I nitton månader. Eller ett och ett halvt år, drygt.  Det får räcka så.   Nu har bloggen gjort sitt och den som skrivit om Fru Fundersams förfärliga och härliga inre liv och yttre strapat...

Frun funderar OFTA och MYCKET, över vägen ut från hemmet till det hägrande arbetslivet! Det kommer att bli en LÅNG väg ...   Länge har Frun tittat på annonser om olika spännande lediga tjänster, och varje gång tänkt att: ...ja, men det...

Sommarvarmt har det varit i Fru Fundersamland, idag. Frun var ute i trädgården iklädd shorts och linne till sena kvällen. Och solen värmde gott när vinden mojnat. Då är det SKÖNT igen, att finnas till.  ...

Frun har nyss hälsat på små alldeles underbara kattungar. Och HUR ska det gå att motstå att ta sig an en av dem?  Det är nära nog otänkbart ...  ...