Alla har vi mött dem som sörjer. Men hur hjälper man den som har sorg? Hur gör man när man möter den sörjande?

– Sorg ska inte tröstas bort utan tröstas fram. Det vi ofta glömmer är att sorg botar sorg. Bara genom att vara i sorgen kommer jag ur sorgen. Den ska gås igenom hur smärtsam den än kan vara.

Det säger Per Gustaf Eriksson, som är teolog och beteendevetare. Han berättar i en artikel om tre förhållningssätt som många krisdrabbade möter. Dessa är tänk inte som du tänker, känn inte som du känner, och för allt i världen tolka inte situationen som du gör.

– Till råga på allt så tror man att det här är tröst. I stället för att bekräfta så avkräftar man den sörjande och så ökar bara smärtan. Om vi inte låter personen sörja ordentligt är risken stor att smärtan går under jord och att själslivet går i baklås.

– I stället för att trösta kan vi säga: Vad fint att du kan gråta. Vad bra att du ger efter för din smärta. Vad bra att du inte stålsätter dig. Om den sörjande tillåts att ge efter för sina känslor kommer han eller hon över smärtan snabbare och slipper ångestattacker och depressioner. (ur Sunt liv)

Läs mer i artikeln i suntliv.nu:
http://www.suntliv.nu/AFATemplates/Page.aspx?id=8601

 

"S"

6 december 2006 15:47

Tack!

 

ulm

6 december 2006 18:09

Jag möter i mitt arbete ganska ofta människor med inkapslad sorg av olika genes som plötsligt poppat upp pga någon utlösande faktor...
Min viktigaste uppgift i det fallet är att bekräfta dem i deras sorg...just sorgen är en naturlig känsla när man förlorat någon eller något, och något som måste genomlevas, och faktiskt på sikt berikar livet hur konstigt det än må vara. Och just detta försöker jag förmedla till dem, för i det ligger hoppet som en slags bärande tanke och känsla. Får jag en människa i en sån situation så lyssnar jag både länge och väl - jag bryter aldrig ett sånt samtal om det inte är ett akut nödläge som måste gå före, och då menar jag AKUT - och försöker sedan återge dem deras tankar, hur jag tänker och funderar kring deras sorg, deras ledsenhet, deras ilska (för ilska är också ofta en komponent i det - har man förlorat någon så är man ofta jättearg på den personen för att den vågat dö ifrån en) och får dem att se på den i ett annat ljus...men framför allt - försöker stenhårt förmedla deras normalitet, det naturliga och normala och faktiskt nödvändiga i sorgen...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg är avslutad. Men den ligger kvar tills vidare .... Här är Fru Fundersams sparade inlägg: AllmäntDagens trudeluttDrömmar och bilderFilmer och teaterFrun lagar matHumorHälsa & ohälsa & livsstilKulturfrågor och religionKärlek och vänskapLivs...

Fru Fundersam har funnits på bloggen sedan den 9 oktober 2006. I nitton månader. Eller ett och ett halvt år, drygt.  Det får räcka så.   Nu har bloggen gjort sitt och den som skrivit om Fru Fundersams förfärliga och härliga inre liv och yttre strapat...

Frun funderar OFTA och MYCKET, över vägen ut från hemmet till det hägrande arbetslivet! Det kommer att bli en LÅNG väg ...   Länge har Frun tittat på annonser om olika spännande lediga tjänster, och varje gång tänkt att: ...ja, men det...

Sommarvarmt har det varit i Fru Fundersamland, idag. Frun var ute i trädgården iklädd shorts och linne till sena kvällen. Och solen värmde gott när vinden mojnat. Då är det SKÖNT igen, att finnas till.  ...

Frun har nyss hälsat på små alldeles underbara kattungar. Och HUR ska det gå att motstå att ta sig an en av dem?  Det är nära nog otänkbart ...  ...