Apropå andra bloggares månatliga räkningsbestyr ...

Jag ska erkänna något:
Jag betalar inga räkningar längre.

Eller rättare sagt, jag befattar mig inte med sådana tingestar längre. Det är den käre herrn som får tampas med dem, nuförtiden. Så ojämlikt har vi det ...

Det kanske kräver en förklaring:
För fyra år sedan jobbade jag med att sälja tjänster till företag. Tjänster som var svårdefinierade, eftersom jag skulle först locka med vårt företags kompetens och sedan presentera lösningar som kunderna kanske inte var beredda på (det var lågkonjunktur i vår bransch) och så prissätta dem ... och få dem att vilja betala! Så gott som ALLTID var vi jagade av TIDEN. Och eftersom jag var en ambitiös och stolt person, ville jag bara sälja det allra bästa. Allt skulle ha alldeles särdeles KVALITET. Jag var omutlig entusiast och ville att allt arbete skulle göras grundligt, enligt konstens alla regler.

Hur gör man för att sälja kvalitet till kunder som ville ha allting klart igår och inte betala något extra, utan snarare dra av på priset?

Till råga på alltsammans, hade jag ambitionen att peppa mina projektmedarbetare, underhålla kunder och leverantörer, vara kreativ och rolig, samtidigt som jag skulle vara seriös och affärsmässig ... och så skulle jag orka med nöjesliv, och att bjuda på middagar. Och dessutom familjeliv med alla inblandade. (Har en STOR styvfamilj). Och så trodde jag att jag kunde klämma in lite Friskis och Svettis och gym på det hela. Förutom att jag skulle "koppla av" med romaneläsning, som aldrig blev av ....

Kalle koskit, långnäsa!


Glömde vad jag lovat, mindes inte vad som sagts på möten, blev virrig, tom och ångestfull...
Sov inte, fick hjärtklappning och näsblod ...
Sur, arg, irriterad, cynisk, hård, stel ...
Gick i däck av ett glas vin på middagar, tappade bort riktningen när jag gick på kända gator, visste till slut inte vad jag gjorde eller sa.
Satt och flyttade mappar och högar fram och tillbaka på jobbet och jag kunde inte räkna längre.
Fick ångest av budgetar och offertarbete.
Kunde inte längre umgås med någon, tappade självförtroendet, ansträngde mig ännu mer, fick värk som aldrig gick över, kände det som om kroppen fylldes med en seg kokande massa ....

Ställde högre och högre krav på mig själv och när det inte gav resultat ställde jag kraven på andra. Blev argare och argare. Och plötsligt tålde jag inte skämt. Grät för minsta lilla. Och en dag visste jag att jag gått i väggen. Jag låg på soffan och grät och kände att huvudet hade upphört fungera.

Men jag släppte inte taget så lätt. I några veckor försökte jag mot läkarens vilja att "jobba på" ändå. Tills jag till sist gav upp och gick hem och sov.

Det var fyra år sedan. Och det har varit fyra tunga, men lärorika år. Nu kan jag läsa igen. Köra bil ibland. Och vara i folksamlingar en stund utan att behöva sätta mig på backen.

Men ännu kan jag inte betala räkningar.
Och jag tillåter mig att låta bli att skämmas för detta och tackar min k. man för att han gör det.

 

marie

31 december 2006 15:27

Vi har tvärtom, jag betalar för han orkar inte riktigt engagera sig alltid, han har så mycket annat i skallen. Både du och jag har hittat en lösning som passar oss bägge. Jo, jag mår dåligt av det ibland, just att betala, men min sambo mår ännu sämre!
Så skönt att Fru Fundersam kommit ur det där jobbiga och orkar så mycket annat. Man måste ju inte orka/kunna/vilja allt heller!

 

Mynta

31 december 2006 16:14

Du låter hoppfull och gläds åt det som känns viktigt för dig. Vem som betalar räkningarna är struntsaker i sammanhanget.
Lycka till och Gott Nytt År.
/K

 

Fru Fundersam

31 december 2006 18:04

Tack kära Mynta och marie!

 

Egoista

3 januari 2007 10:26

Jag känner igen mig i så mycket du skriver... Jag tänker ibland på något tänkvärt Kristina Lugn har sagt (fritt ur minnet): att i vårt samhälle är man en god människa bara man betalar sina räkningar. Vad som helst annat kan förlåtas, men inte just det. Jag tror att det ligger något i det. Att just därför blir just räkningarna så laddade. Själv har jag svårt att kolla e-post...

http://egoist.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg är avslutad. Men den ligger kvar tills vidare .... Här är Fru Fundersams sparade inlägg: AllmäntDagens trudeluttDrömmar och bilderFilmer och teaterFrun lagar matHumorHälsa & ohälsa & livsstilKulturfrågor och religionKärlek och vänskapLivs...

Fru Fundersam har funnits på bloggen sedan den 9 oktober 2006. I nitton månader. Eller ett och ett halvt år, drygt.  Det får räcka så.   Nu har bloggen gjort sitt och den som skrivit om Fru Fundersams förfärliga och härliga inre liv och yttre strapat...

Frun funderar OFTA och MYCKET, över vägen ut från hemmet till det hägrande arbetslivet! Det kommer att bli en LÅNG väg ...   Länge har Frun tittat på annonser om olika spännande lediga tjänster, och varje gång tänkt att: ...ja, men det...

Sommarvarmt har det varit i Fru Fundersamland, idag. Frun var ute i trädgården iklädd shorts och linne till sena kvällen. Och solen värmde gott när vinden mojnat. Då är det SKÖNT igen, att finnas till.  ...

Frun har nyss hälsat på små alldeles underbara kattungar. Och HUR ska det gå att motstå att ta sig an en av dem?  Det är nära nog otänkbart ...  ...