När Fru Fundersams mor var barn, så fick hon ofta höra dikter som "kvällssaga". På så vis lärde hon och hennes syskon sig ett antal dikter och verser av Fröding, Karlfeldt och Lenngren utantill. Och många av de dikterna är just som berättelser eller sagor ...

Här kommer en "kvällssaga" för alla kära bloggvänner. Den är skriven för drygt 200 år sedan, av Anna-Maria Lenngren:

Grevinnans besök

Bevars, vilket fläng både ute och innan ...
hos prästens vad stoj och vad stök!
Ett bud hade kommit, att nådig grevinnan
tänkt göra ett middagsbesök.

Pastorskan höll råd med sin dotter Lovisa
om ordning på dukning och fat:
hon ville sitt kokvett vördsamligen visa
med ståtlig välfägnad och mat.

Nu dammades salen och gamla porträtter,
stamfädren förnämst däribland:
matronor med nattyg och snörda korsetter,
och präster med biblar i hand.

Pastorskan påklädde sin långkoft av siden,
herr pastorn sin bästa peruk.
Lovisa sin dräkt, som den framfarna tiden
var årshelg kom endast i bruk.

Nu syntes grevinnan och fröken vid hagen ...
herr pastorn till mötes dem gick
med ideligt jänk på kaftanen och kragen
i städat och prästerligt skick.

På trappan, med nigningar täta och djupa,
stod prästfrun så gladlynt i soln;
och dotter och mor foro ödmjukt framstupa
att kyssa den grevliga kjoln.

I salen de högborna främmande trädde ...
herr pastorn med bugning och krus
beskrev hur man underdån´ hjärtligt sig glädde
av äran som skedde hans hus.

Det grevliga herrskapet fördes till bordet ...
Guds gåvor det feltes ej där.
Grevinnan så nedlåten nådigt tog ordet:
"Bevars, vad ni gjort er besvär!"

Pastorskans anrättning hon täcktes beprisa,
fann dillköttet läckert och ungt,
berömde ostkakan och brydde Lovisa
för husets vällärde adjunkt.

Och fröken, med fingrar som snön att förblinda,
en vinge av kycklingen bröt
och matade stundom sin sköna Belinda
och föga av rätterna njöt.

De förnäma gäster med blick på varannan
bemärkte herr pastorns gestalt
med kniven i steken och svetten i pannan
och trugning och bugning vid allt.

Pastorskan tog skålen med smultronen bräddad:
allt var så hjärtinnerligt unt.
Var tallrik hon bjöd som en ättehög bäddad ...
allt rikligt, tillräckligt och runt!

Med klenät och struvor och pontak och skålar
på tiden så länge drog ut:
det grevliga herrskapet satt som på nålar ...
Men äntlig tog måltiden slut.

In kommer nu plantor, solbrända och feta,
framförda av mor och av far.
Och nådiga frågor vad ungarna heta,
och tröga och tölpiga svar.

Pastorskan, så ärbar med korslagda nävar,
kom fram med en stämma så mjäll
med tal om Lovisa och sysslor och vävar ...
och kors, vad den flickan var snäll!

Lovisa begapade frökens garnering
och bjäfset kring kjortel och barm,
med spekulation på en dylik stoffering
till granngålsmamsellernas harm.

Nu frambjöd hon kaffe ur kannan, som blänkte
i gammal siratlig fason;
och över herr greven, som fordom den skänkte,
höll pastorn en parentation.

Om stora bedrifter nu skar han i växten
med vältaligt krångel och bråk,
och kryste förståndet och späckade texten
med skriftenes heliga språk.

Med anständig suck för den saliga döda
grevinnan tog näsduken opp,
en artighet sade för prästfolkets möda,
bjöd avsked och tog sin salopp.

Och pastorn nu grevskapet följde till linden ...
hans sedsamma dotter och fru
nu nego vid trappan, vid porten, vid grinden
och ... stå där och niga ännu.
(1800)

God natt!

"Jag skulle hellre vara hemmafru, och en bra hemmafru, beundrad av alla andra hemmafruar i kvarteret, än en medioker rockartist. Det enda brottet man kan begå i konsten är att göra usel konst."

Ett citat av den alldeles egna sångerskan Patti Smith. Hon har spelat på Cirkus i Stockholm och på DN Kultur kan man höra smakprov av den nya plattan "Twelwe", med ett antal coverlåtar som också framfördes på konserten: Klicka här och lyssna på Helpless. Och här för att höra "Smells like teen spirit". Fru Fundersam gillar det hon hör.

Malena Rydell är uppenbarligen också nöjd med vad hon sett och hört.

Hon avslutar sin recension i DN med följande sammanfattning:

Om hon har agerat förebild för något så är det musikers rätt att vara intellektuella varelser snarare än djuriska. Samt för deras möjligheter att vara aggressiva politiska agitatorer utan att komma dragandes med pekoralpyntade välgörenhetsplakat. Det är nog hennes viktigaste insats, och inte oväntat den hon blivit mest hånad för: Komma här och svära i Rockens kyrka, och tro att man kan lämna det köttsliga därhän. Sitta här och lösa världsproblemen. Den här kvällen lämnar hon oss med upplysningen att vi både är framtiden och måste rädda den.

Den 20 juni - World Refugee Day - Världsdagen för flyktingar

"Låt oss på Världsdagen för flyktingar på nytt bekräfta vårt stöd för att bespara framtida generationer från att växa upp utan hopp."

Så skrev generalsekretaren för FN i samband med 20 juni 2003.

Frun undrar hur denna dag uppmärksammas i år.

Här är Stig Dagermans välkända dikt:

FLYKTEN VALDE OSS

Fågeln väljer flykten. Vi valde den icke.

Flykten valde oss. Därför är vi här.

Ni som ej blev valda - men ändå frihet äger,

hjälp oss att bära den tunga flykt vi bär!

Bojan väljer foten. Vi valde att vandra.

Natten var barmhärtig. Nu är vi här.

Ni är för många, kanske den frie trygge säger.

Kan vi bli för många som vet vad frihet är?

Ingen väljer nöden. Vi valde den icke.

Den valde oss på vägen. Nu är vi här.

Ni som ej blev valda! Vi vet vad frihet väger!

Hjälp oss att bära den frihet som vi bär!

Helena Bergström och Maria Lundquist fick pris som bästa kvinnliga skådespelare. För sina insatser i filmen Heartbreak Hotel. Och det manliga skådespelarpriset gick till Rolf Lassgård för hans insatser i den danska filmen Efter bröllopet.

På filmfestivalen Festroia i Portugal.

Så roligt! 

De är ju duktiga och  karismatiska skådespelare alla tre!

Läs mer här.

Fru Fundersam har bara sett den förstnämnda filmen (den var 'sådär'...),men kommer säkert att se den andra också.

Skrev igår ett inlägg om boken Kärlek i kolerans tid.

Och läser i dag i DN om Evert Taubes okända kärlek Siv.

Vissa likheter tycks finnas.

Mellan män som älskar att uttrycka sig poetiskt och upphöja kvinnor i vackra ord. Siv (nu 80) var bara 17-18 år, när hon mötte Taube första gången på 40-talet.

- Jag var ju lite blyger, men när jag kom in blev han alldeles tyst och tittade på mig. Sedan kom han fram och lade sin hand på mitt ena bröst. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, berättar Siv när DN träffar henne i hennes lilla hus i Kämpersvik utanför Grebbestad i norra Bohuslän. 

Jaa.

Tänk vad ljuva unga kvinnobröst tycks vara, för männen ... 

Det har ju redan blivit ny dag!

(Fastän det ännu är missinassen.) 

Innan Fru Fundersam går och lägger sig, kommer först

Dagens trudelutt: 

Gumman ville vagga

och inga barn hade hon.

Då tog hon in

fölungen sin

och lade den i vaggan sin.

 

"Vyssa, vyssa långskånken min

långa ben har du,

lever du till

sommaren så

blir du lik far din".