Värmen stiger, som bekant.

Och nu ska Frun duscha kallt, för att kyla av

sin "flaggstångsknopp" som snart kokar igen.

God natt alla bloggvänner!

Dröm vackra drömmar.

Frun läser i SvD på nätet:

"många typiska sätt att kommunicera, som att ge råd, lösningar, tröst, beröm och så vidare kan sätta stopp för en genuin dialog, säger psykologen Thomas Gordon."

Jo, det har vi hört förut. Men hur praktiserar man aktivt lyssnande? Hur lär man sig att lyssna in, istället för att snabbtolka? Och att sedan sända tillbaka det barnet sagt, för att kolla om man uppfattat rätt?

Utan att värdera.

"Typiska situationer när ett aktivt lyssnande är värdefullt är när sonen med sitt kroppsspråk ger uttryck för besvikelse för att han inte fick vara med i fotbollsklubbens A-lag, när dottern säger att hon vill hoppa av gymnasiet, när sonen plötsligt slutat leka med bästa kompisen, när dottern klagar på att hon är för tjock, eller för smal, eller har en ful näsa och så vidare.

Som uttrycket i sig avslöjar innebär ett aktivt lyssnande en aktivitet från mottagarens sida. Men det är inte den vanliga aktiviteten, att man kommer med en värdering, en åsikt, ett råd, gör en analys eller något annat som medför att barnets känslor och tankar förringas, nedvärderas och stoppas. Istället ska man lyssna med all den empatiska förmåga man har, och med respekt för barnets suveränitet, och försöka avkoda det barnet sagt, och sända tillbaka den avkodningen för att se om den stämmer, berättar Martin Cervall."

 

Det är intressant. Och väl värt att påminna sig om.

Läs hela artikeln här.

Jag blir svettig

Skorna blir gröna

Jag får blåsor i händerna

Jag blir darrig i armarna

Det blir snyggt

Jag blir nöjd .........

Tankar om var jaget har sin bas:

Frun skrev tidigare om en björnjägare i släkten.

På morfars sida.

Morfar står för prostsidan.

Själv var han folkskollärare.

Liksom mormor.

Yrket som ens förfäder har, säger sannerligen inte allt om vilka personer de var, men vissa saker kan man lättare förstå, när man ser leden av män och kvinnor och barn som levat där. Förut.

Morfar föddes 1892 och mormor var född 1898.

De hade fem barn och de arbetade båda.

För att klara hushållet fanns en jungfru.

(Det fanns ju inte dagis.)

Det sätter sina spår - att vara barn till lärare.

Fru Fundersams mor utbildade sig också till lärare, men var hemmafru ända tills yngsta barnet blev nio år. Det var på sextiotalet.

Sedan började Fruns mamma jobba som lärare och sedan på bibliotek.

Mormor var dotter till en kvinna som var ensamstående (änka) med tre barn. Och hon i sin tur var dotter till en ensamstående kvinna. De var förhållandevis välutbildade och de var tvungna att vara starka för att styra upp allt.

Kanske har detta präglat Fru Fundersam - genom generationerna

- att man måste vara stark. Och duktig ... 

(Och i förlängningen: att man kanske inte duger om man är svag?)

Sov till strax efter ett (!)

Fortfarande inte på humör ...

Jag måste heller inte
sätta betyg på mig själv
Måste inte prestera rätta tankar
Måste inte göra rätta saker
Måste inte ens vilja något
Kanske bara vilja vara
Vilja vara ifred
Gunga

*

Med vilken rätt
kan jag fördöma
min trötthet?

*

Vem har sagt
att jag ska vara glad?
För vem? Åt vad?

*

Våga vara
som jag är
i nuet

*

Du får
du får vara
du får vara du

Jag får
jag får vara
jag får vara jag

*

Och nu har Frun skrivit av sig klart (på det sättet) för idag.

 

Frun förstod inte hur det skulle åtgärdas.

Men nu har Herrn hjälpt till.

Tack! 

Här kommer morgonanteckningen:

Åskan kom när vi skulle lägga oss igår.
Strömmen gick, och natten var svart.
Det blixtrade i mörkret.
Och knallarna, dundren, braken avlöste varandra.

Vi famlade omkring i mörkret och letade tändstickor.
När åskan till slut dragit förbi,
somnade vi in i värmeljusets sken,
till ljudet av stilla sommarregn.

Men dramatiken var inte slut - den fortsatte i drömmen:

Frun jagade omkring i Stockholm, uan att hitta busshållplatser.

Sprang fel gator och var omåttligt jäktad. Skulle ansluta till mor och moster, som väntade på annat håll, med Fruns bebis, vid en annan hållplats.

Frun ringde dem med mobilen, de undrade var Frun irrat bort sig och varför hon aldrig kom. Tiden gick. Vi skulle ta bussen till flygplatsen för att hinna med ett flyg. Och Frun hittade inte. Hur hon än sprang och sprang. I gränder, på breda gator, mellan stadsdelar. Hade irrat sig bort från Söder, och kände inte igen sig förrän hon såg Dramaten. Vände, frågade sig fram.

Mötte till sist mor och fick bebisen på armen. Bebisen och Frun var glada. Nu skulle vi ta oss ner till busshållplatsen, men irrade bort oss igen. Kom ifrån mor och moster i folkvimlet. Fick springa undan för pojkar som jagade oss nerför spiraltrappor. Sprang i gångar, i gallerior, som förvandlades till smala kontorsgångar - oändliga. Hamnade i ett fantastiskt stort hus, hittade äntligen utgången och gick ut ur porten och nerför en stentrappa - som slutade i en stenfot högt över marken. Alldeles för högt för att hoppa ner till gatan. Vakter stod posterade. Musik spelade.
Och Frun var fast.

En man sa att han skulle bli hämtad av några som var på väg i ett moln.

Han erbjöd Frun hjälp ... Och väl på marken fortsatte Frun att springa genom Stockholm. Utan att kunna lokalisera sig. Hamnade mitt på ett torg som förvandlats till en byggarbetsplats. Med stora gamla bilar och skumma män. Hittade till sist en busshållplats på torgrt. Ringde mor och moster och sa att jag snart skulle kliva på bussen.

Bussen kom, men körde förbi busshållplatsen. Några ungdomar som också väntat på samma buss, liftade istället med en lastbil. Men alla fick inte plats i förarhytten, så ett par-tre av dem la sig ovanpå fören ...

Frun insåg att hon inte skulle få plats ...

Håhåjaja... vilken jobbig natt!

Hittar goda recept hos God mat:

Papayasalsa,

Persikosalsa,

Äppeltsatsiki .... 

Måste prova det i veckan ... 

Nu är det sovdags.

God natt!