Efter flera dagars umgänge, med människor som pratar

och pratar och pratar ...

...var jag tvungen att rensa skallen.

Måste ut!

Ut i den regnvåta trädgården för att dra ogräs.

(Bilden lånad från artikel i Wikipedia)

Kärs och maskrosblad, vallört, vattenarv ...

Rafs, rafs.

Och så brännässlor!

Ahhh! Fingrarna brinner.

På något sätt är det skönt att känna hur de domnar.

Det svider och sticker.

Rens, rens. Stora högar till komposten.

Mörkret tätnar.

Natten närmar sig. 

Sedan går man in och borstar händerna med nagelborsten,

under vattenkranen.

För att få bort jorden.

Skrubbar.

Och petar naglarna med saxen ...

Och så kan man gå till sängs. Renad.

Och utan så mycket prat i öronen.

God natt! 

Jo. är det inte så vi vant oss vid att tro ...

Frun själv är skild. Efter att ha varit gift i tretton år.

Och har pusslat ihop livet sedan med styvfamilj och flytt till annan ort och tåg- och flygresor för barnen och hej och hå!

Men också med nytt äktenskap.

Som hittills varat i femton år.

Och inte verkar det som om skilsmässa ska bli av heller.

Vi har det gott, Herrn & jag.

Och faktum tycks vara att många har det gott som gifta.

- Aldrig förr har så många varit gifta så länge med samma person som i dag, säger Gerdt Sundström, äldreforskare och professor vid Institutet för gerontologi vid Hälsohögskolan i Jönköping.

I genomsnitt varar ett äktenskap i Sverige i 49 år, läser Frun i blaskan. det är ju inte fy skam. Men å andra sidan är det ju inte en bedrift att "hålla ut". Bättre är att göra slut än att hålla ut, tycker Frun.

Däremot att kämpa och försöka få ett förhållande att bli gott och kärleksfullt - det är en bedrift. och det ger utdelning, dessutom!

Kärleken är god, när man underhåller den.

Här kan ni läsa om långa äktenskap ...

Fruns far, som numera har tappat en del av sin genialitet ...

men fortfarande är den glade och gode pappan ...

brukar gärna sjunga denna lilla supvisa när han tager sig en snaps:

(Mel. Vem kan segla förutan vind)

Vem kan hugga sig själv i knät?

Vem kan slå sig på tummen?

Vem kan skära i vännen sin,

utan att dra på munnen?

 

Jag kan hugga mig själv i knät.

Jag kan slå mig på tummen,

men ej skära i vännen min

utan att dra på munnen.

Vad säger ni om den lilla varianten? 

Jo, ni som följt Fru Fundersam en tid ...

... minns kanske att det Frun glad i hågen beställde material till Waldorfdockor, för bra många månader sedan.

Det skulle bli presenter till alla tre barbarnen.

Men hur det nu var, så hade det inte blivit några dockor ....

... förrän idag.

Första dockan är klar!

Eftersom barnbarn Ester från Småland kommer på besök imorgon,

så måste ju Fru Mormor skärpa till sig.

Här är dockan.

Den första.

Först hade hon inga ärmar

på den stickade kroppsstrumpan ...

Men så kompletterade Frun med två små vingar. Så att det blev någon form av balans ... Fru Fundersam räknar med att Esters mamma ska sy massor av kläder till dockan! (Hon är nämligen bra mycket mer konstnärlig och energirik än Frun.)

Tja! Inte illa i alla fall, för att var första försöket ... 

Och Frun hoppas att snart 1-åriga Ester blir glad.

Dockan är rödhårig, liksom dess blivande ägare ...