Dagens trudelutt

Huvva för en julafton

Och huva för en jul

Huvva för en julafton

Och huva för en jul.

Ongan sket i våffeljännö,

I våffeljännö,

Å klämd´åt.

(Sjungen och skriven av Evert Ljusberg en gång)

Det händer då och då där människor ska arbeta med människor.

På äldreboende.

I fängelser.

På institutioner. 

Hos polisen.

Hos myndigheter.

I skolan.

I familjer. 

Och inom psykvåden.

Bara för att vårdare och skötare och poliser och lärare och föräldrar inte kan konsten att prata med  de människor som de ska ta hand om.

Det är så viktigt att vi förstår!

Att alla är lika mycket värda.

Att ingenting hjälper genom att kränka.

Alla har inte lust att läsa.

Alla har inte funnit glädjen att få gå in i en spännande historia. Att nyfiken kasta sig in i en annan människas värld. Att njuta av språkupplevelser. Att hitta ytterligare en sanning om världen och sig själv - med hjälp av böckerna.

I P1 pratar man om biblioteksfrågor. Om man ska ta betalt eller inte för boklån. Om vikten av att arbeta aktivt med skönlitteratur. Om läsfrämjande åtgärder - bokprat för barn, tonåringar och vuxna.

Fru Fundersam har skrivit barnboksrecensioner och arbetat som bibliotekarie för många år sedan. Och haft många bokprat för barn och föräldrar. Det är en underbar upplevelse. Barnen blir så sugna att läsa och trängs om att få låna böckerna vi just pratat om.

Frun skulle önska att alla bibliotek hade bokprat för vuxna också.

Ofta! Att de som läst bra böcker kunde få ett forum att berätta om böckerna för andra.

Att bibliotekarierna, kanslisterna och låntagare som är intresserade tillsammans anordnar bokprat regelbundet.

Därför att det ger så mycket att prata om böcker och läsupplevelser.

För alla som deltar!

Och det ger LÄSLUST! 

Hos Hannele hittade jag ett recept på fläderplättar. Ska prova det idag redan, eftersom jag har kvar pannkakssmet i kylen och fläderblommor på min stora buske i trädgården.

Hannele har så många fina bilder från trädgården - den egna och andras. Inspirerande att titta på.

Tack, Hannele! 

Fru Fundersam gillar att lyssna på Sommar-programmen.

Idag är det Helle Kleins tur. Hon är så tydlig och bra med språket.

Hon pratar om saker som berör. Och musiken hon spelar är vacker, varierande och skön. Alldeles nu är det Roffe Wikström som sjunger

Mitt hjärta är ditt av Nils Ferlin.

Frun rekommenderar alla som missat programmet att lyssna

på reprisen ikväll!

Kanhända är lyssnandet på Sommarprogrammen förknippat med frihet, för de flesta. Jag minns särskilt "tant Astrid" - en granne vi hade en gång, då min äldsta dotter var liten. Tant Astrid var en gammal dam med grått hår och blommig klänning. Hon skötte själv sin sjuke man och hon hade en stor fin trädgård, som hon höll så fin. Där satt hon en stund, varje dag, och lyssnade på radion i sin trädgård. Då fick hennes gamle man ingen tillsyn. Han fick ligga ensam en stund i sin säng, för tant Astrid ville ta igen sig med en kopp kaffe i skuggan och skulle lyssna på Sommar.

Det var henne väl unt! 

Alla behöver vi vila och egen näring.