Ingenting går upp mot skrattande barn

I eftermiddag har Frun sparkat boll

med en ett-och-ett-halvt-årig pojke ...

... som kiknade av skratt, när den

stora nallen fick vara med i matchen. 

Frun skrattade också.

Och suckade av lycka! 

... har blivit lysande tulpaner ...

Är de inte vackra? 

Frun tycker att de liknar en tavla ....

Även om grannarna kommit hem nu,

så kommer deras hund

ofta på besök till Frun.

Och deltar i trädgårdsarbetet i kryddlandet ...

Skönt med sällskap på det sättet.

Utan ansvar. 

Alla har vi väl varit med om det:

att vi tycker att när vi pratar är det ingen som lyssnar.

Inte lyssnar PÅ RIKTIGT.

Frun minns känslan redan från barndomen ...

Men frågan är hur bra är jag själv då på att lyssna?

Kanske låtsas jag lyssna ibland?

Kanske lyssnar jag för mycket på helt fel saker?

Om detta har Klara Pihlajamäki funderat kring, och menar att "ett sant lyssnande är ett aktivt lyssnande. Det innebär bland annat att vi avgör själva om vi vill lyssna och när. Har vi inte tid eller om vi inte är i rätt känslomässigt läge kan vi på ett vänligt sätt be om att få lyssna vid en annan tidpunkt. En del personer kanske vi väljer att inte höra på alls."

I en artikel i SvD läser frun vidare att Clarence Crafoord i sin bok Människan är en berättelse, nämner sju olika nivåer/ sätt att lyssna på. (Frun har själv läst just denna bok med stor behållning!) Lyssna på den framsagda texten, lyssna empatiskt - på den känslorna hos den som berättar, lyssna på den förskjutna och förtätade undertexten, lyssna på tilltalet. Vem är egentligen berättelsen riktad till? , lyssna till motsägelser. Minspel, kroppshållning, klädsel och utseende säger en hel del om den berättelse som en människa är, lyssna till de egna känslorna. Och så slutligen: Saker som berättaren talar om kan väcka djupt liggande komplex inom oss som knappt har med berättelsen att göra. Små antydningar kan riva upp gamla sår och så vidare.

Konsten att lyssna börjar just här, i ditt eget djup, menar Klara Pihlajamäki: Man måste först kunna lyssna aktivt och medvetet till sig själv.

LYSSNAR DU?????? 

Fru Fundersam - med rätt att vila.

Fortfarande piper det en liten röst inom mig,

som säger att

du borde ...

du måste ....

du skulle egentligen ....

Men jag är just nu inte

målinriktad, initiativrik, i framkant ...

Ansiktet utåt,

spindeln i nätet,

med personligt engagemang ... 

Ingen ansvarsfylld människa

som är stresstålig, aktiv utåt,

med massor av bollar i luften

och många järn i elden ...

Jag är den jag just nu är:

Fru Fundersam.

Som HAR rätt att vila.