Gabriel García Márquez

Kommit hem från bokcirkeln.

Vi pratade om Kärlek i kolerans tid av Gabriel García Márquez.

En tjock bok, fullmatad med detaljer från allra första början. Målande beskrivningar av många personer och långa härliga kapitel. Alltså - inte alldeles lättläst.

Men väl inne i boken, när man vant sig vid stilen, glimrar den av bilder, dofter, djur, människor och deras alla egenheter. Den utspelar sig under ett halvt sekel i Latinamerika och handlar mest av allt om kärlek.

Vad är kärlek? Hur är kärlek? Hur var kärleken i kolerans tid ...

Huvudpersoner är Florentino Ariza, Fermina Daza och Juvenal Urbino. Florentino blir kär i Fermina och kärleken blir platonisk, eftersom de inte kan träffas. Den unga Fermina sitter hemma med sin faster och lever ett ganska isolerat liv. Hennes far vill att hon ska höja sig klassmässigt och gör allt för att fostra henne till en blivande hustru till en "fin" man. De utväxlar brev i hemliget och allt växer till en lidelse. Särskilt för den kärlekstörstande, romantiske telegrafisten Florentino.

Fermina tycker sig så småningom inse att allting var en illusion och gifter sig istället efter en del övertalning, med läkaren Juvenal Urbino. När boken börjar, följer vi läkaren som gammal, under hans sista dygn ca femtio år senare. Och sedan rullas åren och berättelsen upp, vad som hänt dessförinnan.

Här finns förutom den platoniska kärleken, många skildringar av den köttsliga, kroppsliga kärleken. Och det äktenskapliga livet. Och många tankar väcks kring vad kärlek egentligen är. Och vad äktenskapet innebär.

Den som gillar maffiga beskrivningar och mustiga skildringar, njuter säkerligen av bokens alla lustfyllda och överdådiga scener. Men Fru Fundersam märkte samtidigt att det var en bok som inte gick att läsa snabbt, eller slarvigt. Det gällde att koncentrera sig och verkligen hänga med för att kunna skilja den ena älskarinnan från den andra ...

Spännande att kliva in i den verklighet som författaren målar upp. Och Fru Fundersam tycker sig känna att författaren är en person som levt och varit med om mycket. Han kan teckna människoporträtt och fånga mänskligt beteende.

Så är han också en av de mest populära Nobelpristagarna.

Det var guatemalaren Miguel Angel Asturias som en gång i det tidiga 60-talet öppnade mina ögon för den latinamerikanska litteraturen. Det var cubanen Alejo Carpentier som gav mig mersmak och det var colombianen Gabriel García Márquez som gjorde mig till frossare.

skriver K Arne Blom (Läs mer här.)

Nu är Fru Fundersam sugen att läsa Hundra år av ensamhet. 

Fru Fundersam har sovit länge - igen.

Som vanligt.

Och det behövdes efter gårdagens kväll i stan.

Nej, det var inte en partykväll ...

men väl barnvaktande till en liten glad tjej, som inte ville somna.

Idag har Frun rensat lite försiktigt en stund i landen.

Men nu är det läsdags hela eftermiddagen.

Ikväll blir det bokcirkel igen.

Återkommer om det!

Ha det skönt! 

Jag fattige lappman

som bor uti Lappland

//Mellan berg och stenar

föder Gud mina renar.//

Korna går uti mossen

efter kommer lilla gossen

//Tomma magar och långa dagar

och lite mat uti påsen.//