I byn där Fru Fundersam bor, har man sedan länge firat midsommar på samma sätt. Den klädda midsommarstången bärs (av ett gäng starka karlar) en kilometer längs vägen och efter kommer lövade skrindor fulla av barn på rad. Förr drogs skrindorna av hästar, idag av traktorer. Sist kommer alla vandrande vuxna. Sedan reser man stången på festplatsen och det blir dans kring stången. Och bollkastning, stövelkastning, varm korv o s v. Det är en speciell känsla att få delta i ett sådant firande. Det märks att många tycker det, för det är uppemot tusen människor som sluter upp, i den annars ganska glest befolkade byn.

Fru Fundersams sällskap åt nybakta bullar och drack kaffe och saft på festplatsen.

Sedan hade vi hyrt ett hus där vi åt en massa god mat tillsammans. Grannen med vänner och Frun med vänner hade ordnat knytkalas! Och efter maten blev det brännboll och fler lekar.

Nu har stora delar av gänget gått tillbaka till festplatsen för att dansa, men det vill inte Frun. Hon ligger i sängen och bloggar istället. Och det passar bra, eftersom någon vuxen måste hålla sig hemma med de små barnen som snusar i extrasängar och på utlagda madrasser.

Alla nöjda, alla glada.

Glad midsommar på er alla därute!

Midsommaraftonens trudelutt får bli något så fint som en Husförhörsvisa. Den användes i gårdar och stugor för att förhöra alla på vad de kunde om kristendomen, en gång i tiden. Min morfar var den som lärde mig sången. Man sjunger den så här:

1

2,1

3,2,1

4,3,2,1

5,4,3,2,1

osv ända till 12, 11, 10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1.

Husförhörsvisa

1. En är allen, som råder över himmelen och jorden

2.Två stentavlor

3. Tre patriarker, Abraham, Isak och Jakob

4. Fyra evangelister

5. Fem moseböcker

6. Sex stenkrukor

7. Sju bönepunkter

8. Åtta saligheter

9. Nionde timmen, gav han upp sin and

10. Tio budorden

11. Elva apostlar

12. Tolv Israels stammar, Juda främst bland dem.