Först gick antennen sönder - så vi fick köpa ny.

Sedan teven - och vi köpte en ny (gammal begagnad tjock-)teve.

Och nu - digitalboxen.

Kan man bli i r r i t e r a d, eller?

Merete Mezzarella är en spännande kvinna, författare och

litteraturprofessor. Hon lär också ut skrivande, med avstamp

i det egna livet. (Fru Fundersam har en gång varit med på en

kortkurs med Merete som ledare.)

Ett sätt att skriva som många använder sig av på bloggarna,

för övrigt. Med risk för att texterna blir pinsamt privata ...

Men Merete skriver inte pinsamt.

Hon gestaltar det personliga innehållet så att det blir

litteratur och intressant för många.

Nu har hon skrivit en bok om ett tabubelagt ämne, läser

Fru Fundersam i SvD. En bok som handlar om att vara farmor

och att ha en dålig relation till sin svärdotter. Boken heter

När vi spelade Afrikas stjärna. En bok om barnbarn (Forum).

Utdrag ur artikeln:

Tycker du själv, som någon recensent påpekat, att du gått för långt när det gäller att lämna ut familjen?

–Den jag i första hand lämnat ut är mig själv. Jag har försökt vara uppriktig med mina egna känslor och motiv, vilka inte alltid varit särdeles ädla.

–Att säga att man har problem med sin svärmor är helt i sin ordning. Att vara den svärmoder som en sonhustru har problem med är en mer plågsam sits. Jag föreställer mig att det är det sista en kvinna vill vara: en illa omtyckt svärmor.

----------

–Tillspetsat kan man säga att mormödrarna är runda och bullbakande, medan farmödrar är magra och argsinta. Naturligtvis är det en symbolisk bild, men det finns en skillnad, inte bara i litteraturen. Mormödrar får, av naturliga skäl, oftast en närmare relation till sina barnbarn eftersom den unga mamman i första hand vänder sig till sin egen mamma.

Merete själv har bara en son, kommer aldrig att bli något annat än en mager och sträng farmor, enligt sin egen schablonbild.

-------

Själv vill Merete Mazzarella vara traditionsförmedlaren, den som ger sina barnbarn andra värderingar och vidgade perspektiv.

Eller som hon skriver i slutet av boken:

”Mer och mer inser jag: jag har ingenting emot att vara en främmande fågel, en farmor från den gamla världen. En nittonhundratalsmänniska.”

Fru Fundersam (som för övrigt är både mormor och farmor) blir nyfiken på boken och skriver upp den på önskelistan!

Här är en länk till hela artikeln.

Citat ur pågående bok:

"Självuppskattning öppnar många dörrar"

"Självkritik missar målet fullständigt" 

Jag frigör mig och låter problemet försvinna!

Den meningen upprepade jag för mig själv om och om

igen innan jag somnade igår.

Det kändes bra.

Nu skulle de negativa tankarna städas ut.

Det är ingen vits att känna sig fångad i en fälla

eller skämmas för den man blivit.

Det inser jag!

Och jag vill bli kvitt problemet=

= dålig självkänsla, temporär arbetsoförmögenhet, trötthet, livsleda ...

Nyckeln till förändring är VILJAN.

Jag kan, jag vill, jag törs!

På natten befann jag mig i en stor biograf, med nedåtlutande golv mot biografduken längst fram. Jag satt nästan längst bak i mitten och bredde ut mina böcker, papper och kläder över sätena, eftersom lokalen var nästan tom. Jag la mig raklång över raderna (och längre än lång var jag) med fötterna flera säten längre ned. I mörkret, när filmen var slut, tog jag ett skutt och klev ned just därframme där mina fötter var. Sedan gick jag ut i bänkraden åt sidan. Men alla mina grejer var ju kvar högre upp i bänkraderna. Jag famlade mig fram i mörkret, men såg ingenting. Och mina kläder och böcker hittade jag aldrig ...

Jag lär befinna mig i en sådan.

En nyorienteringsfas.

Men jag har ju aldrig varit särskilt begåvad i orientering,

så hur ska det då bli med ny-orientering?

Finns det någon som kan säga var jag är ....

Ikväll har jag skrivit och skrivit

(Fast inget för bloggen.)

Förlösande.

God natt! 

Vi har ju sett den förut.

Och den är ju såååååååå kul (och inte ett dugg porrig).

Snacka om att avväpna ... 

När de i radion berättade om den, måste jag bara leta rätt på den igen.

Hittade den på en blogg  här. 

Knäppte just på P1.

Universum vill ge dig .... säger en sprudlande kvinnlig röst.

Ask, believe, receive! 

Hon pratar om en bok som heter The Secret 

Och så fick jag nyss ett tips i en kommentar 

om att ändra namnet på bloggen

när jag fejat färdigt.

Till Fru Beslutsam.

Och det skulle ju vara ett sätt att tänka nytt.

Men då skulle nog mitt nya namn bli

Funkar Fint, Bara Början

eller något sånt.