Allt som skrivs är sannerligen inte litteratur.

Men VEM bestämmer HUR litteratur ska vara?

VEM har tolkningsföreträde att kunna upphöja anteckningar i flöde till att vara litteratur. Eller motsatsen!

Fru Fundersam läser vad Leif Zern har att säga om Lars Noréns dagbok. Han klassar inte boken som  litteratur och säger att han överhuvud taget inte skulle ha recenserat den om inte det var för det att den ingår i en debatt.

Boken är ingen litteratur, utan innehåller:

samtal, skvaller och intimiteter. Ändå händer ingenting. Det är bloggprosa, korta sms-meningar, så mekaniska att det lilla ordet "jag" hakar upp sig, som i citatet ovan, och när det någon gång lyfter och låter vackert handlar det mer om den suggestivt malande rösten än om tankarna och hur de gestaltas. 

Och längre in i recensionen förklarar han hur han tycker att Lars Norén beter sig gentemot sina medarbetare - förmodligen inräknat skådespelare och  kulturrecensenter och hur han skriver:

Lars Noréns förhållande till verkligheten liknar spädbarnets förhållande till bröstet: så länge det kommer mjölk ler och jollrar han, sinar den riktar han sin destruktiva ilska mot mamman. Hans skrivsätt kommer direkt ur det omedvetna och sträcker sig utan mellanled mot föremålen för hans begär. Där finns ingen distans, ingen blick från sidan, ingen reflektion eller förmåga att bryta den primära bindningen till det som antingen tillfredsställer honom eller väcker hans raseri.
---

Som så många sönderälskade konstnärer kan han inte få nog av kärlek

 

Tant Tagg

25 april 2008 12:21

Hm...jag vet inte vad jag ska säga om den här sortens "litteratur" där man visar upp sina allra innersta tankar för allmänheten.
Har den ett allmänintresse genom att man är öppen om det allmänmänskliga eller är det ett exemple på ett överdrivet stort bekräftelsebehov?

http://www.tanttagg.bloggagratis.se

 

Fru Fundersam

25 april 2008 13:22

Överdrivet stort bekräftelsebehov styr nog många. Särskilt konstnärer. Man kan tycka synd om eller känna viss ömhet inför detta behov, detta lilla "barn" inom de människorna ... Och det kan också bli bra konst av att plocka fram den där inre bekräftelsesökaren. Men, det finns ju någonstans gränser för när det blir bara .... S-K-I-T. Och de gränserna ligger ju inte fast en gång för alla. Vi är ju alla olika.
En gräns som man borde ta ansvar för att inte överträda alltför ofta, borde väl ändå vara att hänga ut andra. Eller???

 

Tant Tagg

26 april 2008 13:54

Avgjort är botten nådd, när ens bekräftelsebehov kräver att man hänger ut andra. Vad Maken sa om Lars Noréns bok, lämpar sig inte att citera här. Han hade nämligen hört ett program om boken med intervju av Lars själv på P1

http://www.tanttagg.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg är avslutad. Men den ligger kvar tills vidare .... Här är Fru Fundersams sparade inlägg: AllmäntDagens trudeluttDrömmar och bilderFilmer och teaterFrun lagar matHumorHälsa & ohälsa & livsstilKulturfrågor och religionKärlek och vänskapLivs...

Fru Fundersam har funnits på bloggen sedan den 9 oktober 2006. I nitton månader. Eller ett och ett halvt år, drygt.  Det får räcka så.   Nu har bloggen gjort sitt och den som skrivit om Fru Fundersams förfärliga och härliga inre liv och yttre strapat...

Frun funderar OFTA och MYCKET, över vägen ut från hemmet till det hägrande arbetslivet! Det kommer att bli en LÅNG väg ...   Länge har Frun tittat på annonser om olika spännande lediga tjänster, och varje gång tänkt att: ...ja, men det...

Sommarvarmt har det varit i Fru Fundersamland, idag. Frun var ute i trädgården iklädd shorts och linne till sena kvällen. Och solen värmde gott när vinden mojnat. Då är det SKÖNT igen, att finnas till.  ...

Frun har nyss hälsat på små alldeles underbara kattungar. Och HUR ska det gå att motstå att ta sig an en av dem?  Det är nära nog otänkbart ...  ...