Är det så enkelt att ju mer du vet, desto färre fördomar har du? Nej ... antagligen inte riktigt så enkelt. Det handlar nog också om hur trygg du är. Om du är otrygg i din person, med din position, på ditt jobb, i din grupp, i din subkultur ... är det större risk att du tänker i "vi och dom". Då är risken stor att du generaliserar mer än den som är trygg i sig själv.

Har du dessutom låg kunskapsnivå, tar du kanske lättare till dig bara lite och enkelriktad information (istället för mycket och varierad information) och då hamnar du lätt i fördomstänkande ...

Fru Fundersam tror att det är viktigt att ifrågasätta "sanningar" som grannar, tidningar, kolleger hävdar. Och även sina egna "sanningar". ("Vad har jag för belägg för det?" "Tänk om det är tvärtom.")

På radio idag, kritiserade historikern Kenneth Nordgren den svenska skolan, för hur den undervisar i historia, när klassrummets elever kommer från olika kulturer. Vems är egentligen historien? I en ny avhandling har han kartlagt hur undervisningen utgår från ett europeiskt synsätt och allt ses ur nationalstatens synvinkel. Men hur konstigt må inte det vara för människor av idag som flyttar och lever i vår mångkulturella värld? Vilken historia har andra länder och folk? Hur har det påverkat "vår" historia och vice versa. Den som vill kan gå in här och lyssna på programmet: http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/index.asp?programid=407

Inte konstigt att vi blir fulla med fördomar, när vi bara använder ett slags glasögon att titta genom.

Vad tycker du?


Alla läsupplevelser och filmupplevelser blir så mycket starkare, när vi pratar om dem, tycker Fru Fundersam. Att få DELA upplevelsen med andra. Fråga vad den andre såg och tänkte ...

Likadant är det med verkliga livet. När vi kan prata med varandra och fundera tillsammans över vad som hänt, vad vi gjort och sagt. Det är kanske därför vi bloggar?

Ibland har vi sorger som beror på att vi inte kunnat prata på riktigt med någon. Det finns en massa kvar att säga. Som vi kanske inte vågar eller orkar. Och så gnager oron och självförebråelserna.

Läste en bra artikel om detta i Sunt liv:
http://www.suntliv.nu/AFATemplates/Page.aspx?id=8645#

Jag lägger den som länk också till höger i listan: Tiden läker inte alla sår.

Sov länge idag.
Och gick sedan stavgång i skogen 1 1/2 timme, innan frukost/lunch. Solen sken från en klar himmel. Och dagisbarnen lyste med sina neonfärgade västar som extrasolar i skogsbacken.

Det är härligt att se gott liv!

Varje gång jag är ute med stavgångsgruppen, ser vi barnen som åker pulka, grillar korv eller leker i skogskanten. Det gör så gott.

Stora guldkramar till all fin dagispersonal!!!

Vi gör små avtryck här i världen.
Fru Fundersam är så nöjd och glad för alla bloggarvänner som dyker upp!

God natt!
Vi ses.

Glöm aldrig att du lämnar spår där du går!

Att mötas - om än korta stunder

Denna lördag har Fru Fundersam många visiter att avlägga. Nu är hon just hemkommen från den första, hos ett av barnbarnen, som hon skrattat, lekt och busat med.

Så blir det en kort-kort visit här på bloggen, för att hälsa er, kära vänner, som också tittar in en stund.

Och alldeles snart ska festkläderna och makeupen på. För nästa visit, som lär pågå ända till nästa dag, blir ett femtioårskalas!!!

Den enda visit som inte kunde göras detta år, är att tända ljus på en speciell grav. Men Fru Fundersam vet att andra är där och tänder ljus.
Och i tanken finns vi tillsammans!


Giva om vägen besked,
därpå skiljas i fred:
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed.

Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så.

/Hjalmar Gullberg

Stockholm 1998. Foto: Ulla Lemberg

Jag såg i somras en utställning på Etnografiska museet i Stockholm. En fotoutställning med bilder av Ulla Lemberg. Den hette:
Jag vill att du ska veta...

Det var en så stark upplevelse - att först se alla bilder som handlade om kvinnors och barns utsatthet i världen. Och därefter alla bilder på kärleksfulla, "snälla", ansvarstagande män och pappor.

Vilken fantastisk tur det är att alla "goda" personer finns i världen ...



Här är en text om utställningen, hämtad från Etnografiskas sida:

Ulla Lemberg – fotograf i världen
100 bilder om kärlek, jämställdhet och rättvisa

Jag vill att du ska veta… en retrospektiv fotoutställning med bilder av Ulla Lemberg. I utställningen visas ca 100 fotografier som ger perspektiv på samhällsutvecklingen i olika delar av världen under de senaste fem decennierna. Frågor som rör trafficking, kvinnors rätt till lika lön för lika arbete och förändringen av könsrollerna, är känsliga ämnen som Ulla Lemberg lyfter fram med sina bilder.

- Jag vill att mina bilder ska ses som berättelser om kampen för en rättvis värld. Utställningen är en inspirationskälla för vidare samtal om aktuella frågor i dagens samhälle. Den lyfter fram frågor om människohandel, barns rättigheter och den positiva förändringen av mannens roll som vi har kunnat se de senaste åren i Sverige, säger Ulla Lemberg.

Ulla Lemberg presenterar valda citat ur LOs rapport Klass och kön 2006 som kommentarer till sina bilder.

Ulla Lemberg är född i Malmö 1946 och har arbetat med fotografi i över 40 år. Hon är en av Sveriges första kvinnliga pressfotografer och har huvudsakligen arbetat med att synliggöra kvinnors och barns utsatthet. Lembergs bilder har tidigare visats i mer än 40 städer världen över. Hennes arbete är aktuellt på Filmhuset i Stockholm (9/5) och i SVTs K-special (19/5 kl 20) i en dokumentär med samma namn som utställningen Jag vill att du ska veta…


Utställningen är producerad av Ulla Lemberg i samarbete med LO, Arbetets museum och Malmö museer.

"... jag har svårt att hänga med."

Jo. Så är det titt och tätt. Vi människor har svårt att förstå hur andra tänker. Eller hur? Vad menar hon, tänker vi. Eller vad menar han? Är hon inte klok?

Det är då det är bra att fråga! :-) Om man vill förstå. Om man vill veta. Om man vill samtala vidare ...

Gör gärna det!

Här kommer ett citat från pjäsen "Blomsterplockarna" av Erland Josephsson:

Jag har gjort upp med livet. Jag överlever det jämt och ständigt.

Varför ska man fortsätta leva tillsammans, om man inte längre känner respekt, glädje och förtroende?

Så många människor lever i par alldeles för länge, av gammal vana och mystiska lojalitetstankar, trots att de pratar skit om varandra. Varför?

Att ha en relation är att våga mötas, tycker Fru Fundersam.
"Det är lättare att leva tillsammans om man gör det båda två" Men om man inte längre vill mötas, då kan det vara dags att tänka efter.

När KÄRLEKEN finns i grunden av ett förhållande, finns också en trygghet som lappar över upp- och nedgångar i humöret och lusten.