Alexandra skriver att alla borde ha rätt till vänlig beröring. (Kanske massage på recept?)Det vore inte dumt. Utan mänsklig beröring lär vi inte överleva.

I förra omröstningen handlade det om kramar. En kram är ju en vänlig form av hälsning, som på något sätt är vänligt bekräftande.
(Även om vissa kramas stelt ...)

Bland alla er som svarat kramas de flesta ofta. Men inte alla. Och alla kanske inte möter så många andra människor?
Någon kanske inte tycker om kramar?

Tack för intresset för omröstningen. 24 personer har svarat.

Så här blev resultatet:

När gav du någon en kram senast?
Nyss 37.5 %
Idag 25 %
Igår 25 %
För några dagar sedan 4.2 %
Hmmm... 1 vecka sedan? 4.2 %
Jag kramas inte 4.2 %

På bloggen blir det ju oftast så att vi tänker högt. Ett slags envägskommunikation. Men så kommer det svar och kommentarer. Och ibland förstår vi och ibland missförstår vi. Det är inte lätt alltid att begripa hur andra tänker ...

När vi kommunicerar med andra, gäller det att ha fantasi och inlevelse. Så att vi inte utgår från att våra egna tankebanor stämmer överens med andras. Jag menar, att ibland är vi så ivriga att nå samstämmighet, att vi tystar andra. Då handlar det inte om kommunikation längre, utan snarare makt. Jag försöker tänka på det emellanåt och hoppas att jag inte tystar någon, ofrivilligt.

Läste lite här och där på bloggarna och hamnade på leonardo och detta inlägg: http://leonardo.bloggagratis.se/2007/01/02/58713-dagens-tanke-kanslor-intelligens-del-13/
Under avsnittet om kommunikation skriver han om att kunna bekräfta andra och lyssna, utan att kommentera och ge goda råd.

Jag tror att vi ibland är för snabba på att hitta "lösningar" åt andra, istället för att vila i varandet, lyssna och låta den andre, med hjälp och stöttning, komma på i sin egen takt vad som är det bästa för den.

Som när vi går till doktorn och försöker beskriva vår olust. Och doktorn snabbt konstaterar att lösningen är mer medicin ...

Hmmm. Det finns ju andra vägar också, som tar längre tid, men fungerar bättre i längden.

Ibland bekymrar jag mig om vad jag ska ta med mig eller vad jag ska ge eller göra, för att någon ska bli glad. Som om kärleken och omtanken visas i saker ...

På samma sätt kan jag fundera över formuleringar - hur jag ska säga något, för att det ska bli bra.

Men om jag tänker efter, mår jag själv bäst i sammanhang där andra människor INTE är så medvetna om hur de beter sig och vad de säger och gör, utan bara är. Självklara och där.

Kanske är den bästa gåvan total NÄRVARO, utan prestation.

Äkta möte.
Äkta varande.
Fullkomlig närvaro.
Stilla tröst.
Stadig kärlek.
Kan jag ge dig detta, i det ögonblick som väntar?

APROPÅ DEN NYA OMRÖSTNINGEN

Ibland hör man någon klaga:
ingen hälsar på mig,
ingen vill ha mig,
ingen bryr sig om mig ...

Jag vänder på det:
Hälsar du på nån?
Vill du ha nån?
Bryr du dig om någon?

Det går ju inte an att bara sitta och vänta ...........

I juletider verkar plötsligt fler människor få behov av att gå ut. Herrn har varit ute och hämtat gran inne i de djupa skogarna och bonusdottern har tagit en snabb promenad på morgonen före frukost.

Och alla vi andra vill promenera tillsammans för att prata, titta på naturen och kanske gå ner maten. Då blir vi rörligare och kanske på köpet varmare och vänligare till sinnes? Pratar några ord med dem vi möter - om vädret, bristen på snö, julefriden och glädjen över att snart vara framme - vid JULEN.

Hos Fru Fundersam ska det göras godis och Janssons Frestelse idag. "Ungdomarna" (- ordet som den äldre generationen alltid använder om den yngre, oavsett ålder ...) ska husera i köket, växelvis med de äldre som ska bjuda på lax.

Efter mitt-på-dagen-promenerande och kaffe med pyssel hela resterande dagen, blir det gröt och nygriljerad skinka på nybakat bröd ikväll, innan vi somnar. Sent, när granen står klädd.

Det är en härlig dag idag - dan före dan.

Man kan ju komma överens om att INTE ge varandra julklappar. Inget konstigt med det. Men sedan kanske någon ger i alla fall ....
Då får de väl göra det då!
Inget man kan göra nåt åt.
Varför slösa sin energi på ilska och upprördhet. Det är väl bara som det är.

Läser i en artikel i SvD, några råd om hur man kan göra:

"Ni har kommit överens om att slopa julklapparna. Men din bror rebellen går och handlar.
Råd: Respektera hans val och håll dig med gott samvete till överenskommelsen.

Ni har kommit överens om en låg julklappsbudget men svärfar köper ändå påkostat.
Råd: Ta emot gåvan utan att känna tacksamhetsskuld.

Barnen önskar sig dyra julklappar men du har ont om pengar.
Råd: Avstå modigt från att köpa över din budget. Förklara det för barnen. Bli inte martyr.

Faster Agata är alltid missnöjd och fäller elaka kommentarer.
Råd: Uteslut ingen ur gåvogemenskapen. Inled en dialog och säg att du tycker att det är svårt att köpa hennes julklappar.

Du får en gräslig julklapp som inte platsar
i ditt hem.
Råd: Ta emot den och upplev givarens glädje. Det är lätt att gå förbi Myrorna vid senare tillfälle."

Här är hela artikeln:
http://www.svd.se/dynamiskt/idag/did_14283804.asp

Fru Fundersam funderar inte mer på det. Det blir som det blir!!!

Alla har vi mött dem som sörjer. Men hur hjälper man den som har sorg? Hur gör man när man möter den sörjande?

– Sorg ska inte tröstas bort utan tröstas fram. Det vi ofta glömmer är att sorg botar sorg. Bara genom att vara i sorgen kommer jag ur sorgen. Den ska gås igenom hur smärtsam den än kan vara.

Det säger Per Gustaf Eriksson, som är teolog och beteendevetare. Han berättar i en artikel om tre förhållningssätt som många krisdrabbade möter. Dessa är tänk inte som du tänker, känn inte som du känner, och för allt i världen tolka inte situationen som du gör.

– Till råga på allt så tror man att det här är tröst. I stället för att bekräfta så avkräftar man den sörjande och så ökar bara smärtan. Om vi inte låter personen sörja ordentligt är risken stor att smärtan går under jord och att själslivet går i baklås.

– I stället för att trösta kan vi säga: Vad fint att du kan gråta. Vad bra att du ger efter för din smärta. Vad bra att du inte stålsätter dig. Om den sörjande tillåts att ge efter för sina känslor kommer han eller hon över smärtan snabbare och slipper ångestattacker och depressioner. (ur Sunt liv)

Läs mer i artikeln i suntliv.nu:
http://www.suntliv.nu/AFATemplates/Page.aspx?id=8601