Vi behöver kunna språk.
Framförallt svenska i Sverige.
Kunna uttrycka oss muntligt, för att bli tagna på allvar. För att känna att vi duger. För att ingen ska kunna sätta sig på oss.

Det har gått häftigt till i en av skolorna i Landskrona, har media rapporterat. Och för att komma tillrätta med problemen har man försökt att inrätta förbud. Förbud mot att tala andra språk än svenska, även på rasterna.

Fru Fundersam baxnar!
Och de som ville införa förbudet har också fått backa med sina förbud. Man kan inte tvinga människor på detta sätt.

Eller som det står i dagens huvudledare i DN: Förbud gör ingen till en bättre språkbrukare. Det kan möjligen få någon att tiga, osäkert på vilket språk dock.

Det finns de som hävdar det. Att vi är på väg tillbaka till en "väsentligen muntlig kultur". Nu lyssnar vi hellre på ljudböcker och radio, än läser själva. Påstår debattören Sven Öhman i artikeln ”Konsten att skriva och läsa dödsdömd redan i vår tid” i DN idag.

Fru Fundersam tror inte på detta. Att läs- och skrivkonsten skulle försvinna. Vi behöver kommunicera på ALLA sätt. På alla språk. Med bilder, musik, film, skriven text, intalad text, teater, samtal ...
You name it!

När Fru Fundersam var liten sa vi:
- Ska jag VAA mä dej? eller - Ska vi leka?
Och nuförtiden blir det snarare:
- Har du lust att komma på middag?

Men när Fru Fundersam ringer bara för att prata, kanske frågan blir Hur står det till? eller Hur har du det?eller Hur mår du?

Här är resultatet från förra omröstningen:

När du ringer någon du känner, vilken är din första fråga, efter att du presenterat dig?
Hur ÄR det? 75 %
VAR är du? 0 %
Hur MÅR du? 10.7 %
Vad GÖR du? 10.7 %
Annat ... 3.6 %


Totalt har 28 personer röstat.
Omröstningen startade 2007-01-19 09:13

När jag tidigare skrev om barn och respekt, kommenterade Persilja att Jesper Juul var hennes guru kring detta ämne. Då jag sökte på hans namn hittade jag en artikel, som var mitt i prick.

Utdrag ur artikeln:
- Det är förstås helt okej att ge sitt barn beröm då och då, men sker det hela tiden så gör det på sikt att barnen blir osäkra och utifrånstyrda personligheter som riskerar att slösa bort sin livsenergi på att försöka leva upp till omgivningens förväntningar. Eller så får de uppblåsta egon och blir extremt självupptagna i sin eviga jakt på bekräftelse, säger Jesper Juul.

Här kan du läsa den.

Gör det!

Tack, Persilja!

Ungefär 3/4 (räknade jag rätt nu?) av de 27 personer som svarade på min middagsfråga, äter mat tillsammans med andra.

Äter du middag tillsammans med andra?
Nej, jag lever ensam och har oftast aldrig gäster. Inte heller går jag ofta bort. 18.5 %
Nej, i vår familj äter var och en olika tider 3.7 %
Nej, jag vill äta ifred 3.7 %
Ja, jag lever själv, men ser ofta till att äta tillsammans med andra 7.4 %
Ja, i vår familj äter vi oftast middag tillsammans 63 %
Ibland. Jag skulle vilja oftare. 3.7 %
Jag äter aldrig middag 0 %

Det viktigaste för en människa - är inte det att bli respekterad? Att bli bemött som en like, som om man är lika mycket värd som alla andra.

Jag undrar hur många som alltid känner sig fullt respekterade i sin kontakt med myndigheter, banker, läkare, försäkringsbolag ...

Och jag undrar vad det beror på att man inte känner sig respekterad (om man nu känner så).

Beror det på att någon är känslig, eller på att somliga myndighetspersoner och tjänstemän ser ner på den svage, den behövande, den som är aningen olik, den som är utan arbete eller pengar, den som börjar bli till åren, den som för tillfället inte är alldeles självgående?

Förmodligen finns inget säkert svar. Förmodligen kan det vara olika orsaker till att känslan löses ut hos den som inte känner sig respekterad. Men är det inte konstigt ändå, att vi tycks glömma att alla är medmänniskor?

"En kvinna behöver en karl
som en fisk behöver en cykel"

Vad sägs?
I många delar av världen och i mångas värld är det kanske sant. Lata drönare som låter sina fruar jobba och sköta hem och barn ... Elaka små män ...

Om det vore så i min värld,
skulle jag också se till att få leva ensam.

Hittade den här bilden hos Fröken Bokmal.
Undrar just vad alla terraputter egentligen tänker om oss ...