Hittade en etikguide:
http://www.radron.se/templates/appendix____6759.asp

Bra att ha kanske, inför julhandeln.

Att lyssna på en röst som läser - är ibland nästan meditativt. Fru Fundersam lyssnar själv ofta på Radioföljetongen eller noveller som läses i radio. Och som Filifjonkan skriver är det bra skönt att det finns ljudböcker. Men det är ändå inte riktigt samma sak som högläsning med två, några eller många människor ...

Det ger en dimension ytterligare i upplevelsen.

När barnen var halvstora, nästan tonåringar, hände det att vi läste högt för alla i styvfamiljen. Ett kapitel om dagen. Det var verkligen härligt. Ett sätt att höra ihop. Och långt upp i åren har de velat läsa Jonas Gardells "Mormor gråter" på julafton. Det blev nästan tradition. (När Fru Fundersam var liten lästes julevangeliet ... det handlade om en annan tradition.)

Tänk om vi kunde "stilla oss" såpass att vi tillsammans kunde högläsa lite till mans. Låta bli att knäppa på teven i alla lägen. Kanske fick vi andra saker att prata om och tänka på, på det sättet. För det fina i kråksången är ju att det ger chans att DELA en upplevelse. Vi får ju möjlighet att prata om det vi läst tillsammans. Hur vi tolkade det, vad vi associerade till ...

Vissa människor är inte rädda att säga som de tycker. De kör inte med hängslen och svångrem, de pratar fritt - rätt ut. Och om de då har goda grundvärderingar, kan de verkligen göra nytta.En som säger vad han tycker, är skådespelaren Kjell Bergqvist. Jag har nyss läst en mycket läsvärd intervju med honom: http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_14193193.asp Han är inte dum, den mannen ....

La Familia skriver på sin blogg om bra sätt att starta och avsluta dagen på. Och vi behöver nog "andaktsstunder", varje dag, för att må bra. Ett sätt att lugna sig och känna efter, tänka till, är att lyssna till högläsning av dikter. Dikter skrivna av någon som vill förmedla något ...

Nu kan vi gå in på DN Kultur (i min länklista till höger) och lyssna varje dag på en ny dikt som Kristina Lugn läser. Hittills har hon läst dikter av August Strindberg, Allan Edwall, Werner Aspenström och Elsa Grave.

Plats för eftertanke.

Och vi har avnjutit det med efterrätt och ett litet glas Calvados, efter en god middag.

Värmen sprider sig i magen som solsken en sommardag.

Fru Fundersam ska nöjd och belåten med livet och det nystädade huset, sätta sig och sticka en stund framför teven.

God kväll!

Vem har ytterst ansvar för att ditt liv blir bra?

Så frågade jag i förra omröstningen. 15 personer svarade.
86,7 % svarade: Ehhh .... skulle väl vara jag det.
6.7 % svarade: Regeringen
6.7 % svarade: Make/maka/sambo

Jag tycker att en vuxen person själv har ansvaret. Men det måste samtidigt finnas förutsättningar för att KUNNA ta ansvar. Det gör det ju inte alltid av olika anledningar. Och DET är viktigt att ta hänsyn till. Att förstå att en hemlös kanske inte egentligen skulle vilja vara hemlös ...

Det finns många aspekter på allt, om man tänker vidare

I ett program på P1 - Trygghetens pris
Filosofiska rummet 3 december 1700, repris 8 december 2103
- diskuterade man huruvida vi håller på att bli trygghetsnarkomaner. Om "samhället" skrämmer upp oss för alla farligheter. Om vi till slut blir så rädda för alla risker, så att vi inte vågar fatta egna beslut och knappt vågar leva längre. Att vi är så överbeskyddade och överkontrollerade och att vi själva gör allt för att försöka kontrollera varje detalj.

Fru Fundersam undrar: Ska man ha stenkoll? Kan man vaccinera sig trygg? Vad är trygghet?

Kanske är det att vara trygg, att kunna acceptera att faror finns, men inte bli panikslagen för allt. Och för att kunna vara trygg måste man ha handlinhgsutrymme. Det måste finnas förutsättningar för att få handla, delta, bestämma, få och ge kärlek ...

Vad är trygghet för dig? Ska man sträva efter trygghet? Vad tycker du?

En av Fru Fundersams favoriter är Joni Mitchell.Här finns hennes "River " i en ny version med Allison Crowe: http://www.youtube.com/watch?v=-aB_YFW4-fU&mode=related&search=