Ibland hör vi dessa ord, lite hatfullt, nedlåtande: Väx upp!

Men om vi lyssnar på innebörden i orden, utan att känna oss sårade, så är det ju sant - att ingen mår bra av att förminska sig. (Linda! Jag blev inspirerad av dig igen.) Så här läser jag på Alexandras blogg http://alexandra.bloggagratis.se/:

"Världen är inte hjälpt av din småbarnslek.

Det ligger inget stort i att krympa, så att andra människor i din närhet ska slippa känna sig osäkra."

Och det är väl lite det jag också menar, att vi må klara av att ta hand om oss själva också. Bejaka oss själva. Inte bara bejaka och stötta andra. Jag är ju "stor" nu och får ta plats. Allt annat är ju fånigt. :-)

Har idag läst lite i Dag Hammarskjölds bok "Vägmärken". Fastnade idag för dessa rader:

Endast den värdighet är verklig som icke förringas av andras likgiltighet.

På Alexandras blogg fastnar jag för dessa ord:
Mycket skulle lösas om vi inte alienerade oss så från varandra. För att skydda oss. Fast det fungerar tvärtom, ju mer vi ser på varandra som främlingar desto mer oskyddade blir vi. Desto ensammare blir vi.

Tror att det handlar om att inse att jag är en del av allt och alla. Att vi alla är VI. Att alla kämpar med att känna sig värdiga och hela. Och att det går att lära sig att se på sig själv som värdig och att stå för den man är. Leva i sig själv. Men vi mår kanske bäst av att sluta "kämpa" så för att nå våra mål.

Jag har lånat Sanna Ehdins bok "Sluta kämpa - börja leva!" Hon menar att:
När intellektet (IQ) får ta för stor plats är det lätt att fastna i kampen. Intellektet är bra för att ge klara tankar, analys, stringens och en viss objektivitet. Det är utmärkt för att driva på skriva formulera eller lösa ett problem. Men om man bara använder sig av intellektet blir livet lätt en kamp. Det är kämpigt att dra runt hela lasset med hjälp av hjärnan.

Och som en "huvudfoting" känner sig Fru Fundersam ibland. Som en som glömmer att ta kontakt med magkänslan, andligheten, sinnena, hjärtat ... Använda kroppens intelligens, alla celler och HELA jaget.

Sanna påstår:
... är man inte i kontakt med kroppen - om man har trängt undan en massa känslor och förnekar sitt sanna jag - blir man hänvisad till intellektet.

Här är några av hennes råd:
* Var dig själv i det du gör
* Alla kan inte tycka om dig, det räcker med att några gör det.

Att låta jorden snurra som den vill
att ligga ned och bara höra till
att frige alla mina tankar
och lugnas av att hjärtat bankar.
Att släppa taget helt och fullt
och stänga ute allt tumult.
Jag vila vill, i nattens frid
och vet: imorgon är ny tid.

God natt!

Det är ju populärt hos somliga politiker att tala om att deras politik ska leda till "världens bästa skola" där alla barn får de kunskaper de ska ha. Som om det bara var att stoppa i dem. Och sedan testa att det gått in, för att kunna betygsätta.

Bra i och för sig, tycker Fru Fundersam, men alla barn kan inte lära sig samma saker! Alla kan inte utsättas för samma krav. Det handlar istället om mer resurser för att hjälpa alla barn att klara så mycket som möjligt.

Och det möjliga varierar ju, som sagt.

Läste en artikel om en mamma som startat organisationen Mindroom. Hon vill att alla barn ska få hjälp. Även de barn som inte kan sitta stilla och inte kan räkna ...

– Vi måste hjälpa de här barnen att få fram det de har i huvudet. Tänk dig själv att du har skrivit världens bästa text och så funkar inte skrivaren, du får inte ut texten. Man blir ju tokig. Precis så är det för barn med inlärningssvårigheter.
(ur SvD: Idag-sidan)
http://www.svd.se/dynamiskt/idag/did_14219230.asp

Såg ett inslag på Kulturnyheterna om Arkitekter utan gränser. Alltså arkitekter som vill göra skillnad, jobba för att människor ska må bra. Inte för att rita stora spektakulära byggnader som ska "sätta oss på kartan".

Det finns möjligheter, antagligen för varje yrkesgrupp, att ta ställning för att jobben man gör, ska verka gott för människor. Här är några organisationer:

Kooperation utan gränser http://www.utangranser.se/
Läkare utan gränser http://www.lakareutangranser.org/
Reportrar utan gränser http://www.reportrarutangranser.se/
Kommunikation utan gränser http://www.kommunikationutangranser.org/
Kulturarv utan gränser http://www.chwb.org/
Clowner utan gränser http://www.skratt.nu/

Det inger hopp att så många ser sina möjligheter!

Vad är det som gör, att man alltid känner sig skyldig, när polisen kommer? I alla fall gör Fru Fundersam det. Som i eftermiddag när det var dags att visa upp körkortet och blåsa för nykterhetstest. Nog var frun nykter - givetvis!!! - men ändå darrade hon en smula på rösten, när hon skulle tala med den unge polismannen.

Vad kommer det sig av? Man borde ju istället känna sig trygg, när polisen dyker upp.

Var inne på Det självcentrerade objektet (Se blogglänk i min lista) och hittade en länk till en kvinna som jobbar med att skriva en bok. Intressant läsning för fler kanske? Här är länken till Bokbladet: http://www.bokbladet.org/index.htm

"Om jag bara tar i allt jag orkar, så ska det väl ändå gå ..." Känner du igen dig? När du nästan desperat försöker tvinga fram något.

Fru Fundersam läste en artikel om hur man kan tänka annorlunda för att nå sina mål. Varsågod : http://www.livshandboken.se/vilja.asp