Vi är hemma och sover länge.Det tar på krafterna att vara social och att resa ...En promenad i den kalla vårluften ger lite energi. Och efter en stor tallrik gröt och en härlig kopp kaffe, återvänder några livsandar.Gissa om jag sedan blir förvånad och GLAD när jag får ett telefonsamtal från min egen pappa på sjukhuset! Nu kan han minnas så mycket mer och hänger med i det mesta vi pratar om ...Så förunderligt!Ni som läst tidigare på min blogg, vet kanske att han haft hjärtstillestånd efter en infarkt och varit mycket, mycket sjuk. Nu verkar det som om han ska leva vidare som nästan samma person han var innan. Lite förvirrad och glömsk, men åååå så mycket bättre än vad vi kunnat drömma om!

 

Alexandra

9 april 2007 21:54

Härligt att höra att din pappa blivit bättre! Fast jag visste inte att han varit sjuk. Så roligt att titta in på din blogg igen. kram!

 

Fru Fundersam

9 april 2007 21:57

Men HEJ!!!! Det var längesedan Alexandra. Vad GLAD jag blir att se dig här!!!! Hoppas allt är väl med dig.

 

pia

9 april 2007 22:19

Åhh vad skönt för er:). Är glad för eran skull. Och nu får du andas ut.
STOR KRAM

http://maskrosblomman

 

Avataria

10 april 2007 09:07

Ja, jag har träffat människor förr som överlevt hjärtstillestånd - många har varit präglade av sin upplevelse, och genomlysta av ett slags överjordiskt ljus, en andlig klarhet som - även om den jordiska kroppen har svårt att hänga med - är underbar att få bevittna.

 

Fru Fundersam

10 april 2007 11:43

Tack för kramen pia!
Så förunderligt, Avataria. Och jag har tänkt på det där med själens vandring. Den måste ju ha känt sig hemlös och förvirrad under en lång stund, när kroppen dött. Och som om ett under skett, flyttar den in i kroppen igen, så småningom ... Undrar så hur allt går till ... Men vissa frågor kanske vi nte ska få svar på. Bara ana.

 

Avataria

10 april 2007 12:35

Åh, jag tror det är precis tvärtom...När själen får lämna kroppen för en stund så får den för en stund känna sig i sitt sanna jag...kroppen lägger så stora begränsningar på det väsen av ljus och kärlek som själen är...Och jag tror att vi när vi lägger av oss kroppen är just i vårt sanna jag...

 

Fru Fundersam

10 april 2007 12:55

Aha .... Så själen är lyckligast utan kropp ... Vilken kamp det måste vara att försöka vara sann i kroppen. Och det är ju en rimlig tanke. För det är ju så man känner, dagligdags. ATt det är svårt att vara människa i stället för en fri själ ...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg är avslutad. Men den ligger kvar tills vidare .... Här är Fru Fundersams sparade inlägg: AllmäntDagens trudeluttDrömmar och bilderFilmer och teaterFrun lagar matHumorHälsa & ohälsa & livsstilKulturfrågor och religionKärlek och vänskapLivs...

Fru Fundersam har funnits på bloggen sedan den 9 oktober 2006. I nitton månader. Eller ett och ett halvt år, drygt.  Det får räcka så.   Nu har bloggen gjort sitt och den som skrivit om Fru Fundersams förfärliga och härliga inre liv och yttre strapat...

Frun funderar OFTA och MYCKET, över vägen ut från hemmet till det hägrande arbetslivet! Det kommer att bli en LÅNG väg ...   Länge har Frun tittat på annonser om olika spännande lediga tjänster, och varje gång tänkt att: ...ja, men det...

Sommarvarmt har det varit i Fru Fundersamland, idag. Frun var ute i trädgården iklädd shorts och linne till sena kvällen. Och solen värmde gott när vinden mojnat. Då är det SKÖNT igen, att finnas till.  ...

Frun har nyss hälsat på små alldeles underbara kattungar. Och HUR ska det gå att motstå att ta sig an en av dem?  Det är nära nog otänkbart ...  ...