Alla har vi väl varit med om det:

att vi tycker att när vi pratar är det ingen som lyssnar.

Inte lyssnar PÅ RIKTIGT.

Frun minns känslan redan från barndomen ...

Men frågan är hur bra är jag själv då på att lyssna?

Kanske låtsas jag lyssna ibland?

Kanske lyssnar jag för mycket på helt fel saker?

Om detta har Klara Pihlajamäki funderat kring, och menar att "ett sant lyssnande är ett aktivt lyssnande. Det innebär bland annat att vi avgör själva om vi vill lyssna och när. Har vi inte tid eller om vi inte är i rätt känslomässigt läge kan vi på ett vänligt sätt be om att få lyssna vid en annan tidpunkt. En del personer kanske vi väljer att inte höra på alls."

I en artikel i SvD läser frun vidare att Clarence Crafoord i sin bok Människan är en berättelse, nämner sju olika nivåer/ sätt att lyssna på. (Frun har själv läst just denna bok med stor behållning!) Lyssna på den framsagda texten, lyssna empatiskt - på den känslorna hos den som berättar, lyssna på den förskjutna och förtätade undertexten, lyssna på tilltalet. Vem är egentligen berättelsen riktad till? , lyssna till motsägelser. Minspel, kroppshållning, klädsel och utseende säger en hel del om den berättelse som en människa är, lyssna till de egna känslorna. Och så slutligen: Saker som berättaren talar om kan väcka djupt liggande komplex inom oss som knappt har med berättelsen att göra. Små antydningar kan riva upp gamla sår och så vidare.

Konsten att lyssna börjar just här, i ditt eget djup, menar Klara Pihlajamäki: Man måste först kunna lyssna aktivt och medvetet till sig själv.

LYSSNAR DU?????? 

 

Tant Tagg

4 juni 2007 18:19

Ja, först måste man börja (våga) föra en inre dialog med sig själv, för att kunna lyssna. Kankse är det så att vi behöver lära oss lyssna till vår egen röst först för att bli en god lyssnare till andra.
Jag är en vän av Crafoords bok och tror att det ligger mycket i de där sju planen. Jag upplever att de handlar om att man mer eller mindre lyssnar efter dessa olika saker på ett omedvetet sätt, men också att det handlar om samspelet med den man lyssnar på. En del människor är det liksom lättare att lyssna till.

 

maria

4 juni 2007 20:05

Jag har ofta fått höra att jag behärskar konsten att lyssna och att tala (även i skrift o när mina chefer snusar rätt på det så får jag skriva rätt mycket) men jag har oxå lärt mig någon gång på vägen att lyssnandet och talandet är en konst som måste förfinas under en hel livstid.

Det känns bra att tänka så för då har man oxå hela tiden ögon och öron öppna för att man måste vara flexibel.

http://gnallspikarochlivsflanorer.bloggagratis.se

 

Alma

5 juni 2007 13:49

Att vara tyst är en konst inte alla behärskar. Men kan man vara det så får man höra mycket!

http://carpediem.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg är avslutad. Men den ligger kvar tills vidare .... Här är Fru Fundersams sparade inlägg: AllmäntDagens trudeluttDrömmar och bilderFilmer och teaterFrun lagar matHumorHälsa & ohälsa & livsstilKulturfrågor och religionKärlek och vänskapLivs...

Fru Fundersam har funnits på bloggen sedan den 9 oktober 2006. I nitton månader. Eller ett och ett halvt år, drygt.  Det får räcka så.   Nu har bloggen gjort sitt och den som skrivit om Fru Fundersams förfärliga och härliga inre liv och yttre strapat...

Frun funderar OFTA och MYCKET, över vägen ut från hemmet till det hägrande arbetslivet! Det kommer att bli en LÅNG väg ...   Länge har Frun tittat på annonser om olika spännande lediga tjänster, och varje gång tänkt att: ...ja, men det...

Sommarvarmt har det varit i Fru Fundersamland, idag. Frun var ute i trädgården iklädd shorts och linne till sena kvällen. Och solen värmde gott när vinden mojnat. Då är det SKÖNT igen, att finnas till.  ...

Frun har nyss hälsat på små alldeles underbara kattungar. Och HUR ska det gå att motstå att ta sig an en av dem?  Det är nära nog otänkbart ...  ...