Kalas är roliga.

Men hur orkar man?

Ja, bara att gå på kalas kan ta på krafterna.

Men jag tänkte närmast på att vara den som ska  o r d n a  kalasen. 

Fru Fundersam har ju lärt sig att ska man bjuda på kalas, så ska det vara välstädat, vänligt, generöst, tajmat, glad stämning, hemlagad mat - helst trerättersmiddag eller grandios buffé ...

Och vid kalas ska det också finnas drinkar och snacks, gott om vin och kaffe med avec och tårta ...

Och det ska hållas korta och roliga tal.

Och gärna sjungas nyskrivna sånger.

Sedan ska förstås värdinnan gå runt och prata med alla gäster. Otvunget och avspänt. Och är det en eller flera som ska hyllas på kalaset, så talar man förstås vänligt om jubilaren/studenten/brudparet/dopbarnet ...

Men. Vad händer när man inte orkar?

När kropp och själ och hjärna säger STOPP.

Det hände för Fru Fundersam för några år sedan, ett par månader innan yngsta dottern skulle ta studenten. Och alla förväntade sig ju studentmottagning, inte minst dottern. Och Fru Fundersam låg bara på soffan och tittade in i tapeten.

Då sa jag till min dotter att hon fick ta hjälp av sina syskon och ordna studenten själv. Och det gjorde hon!

Hon bad en sykunnig kompis sy en klänning till henne. Hon ringde runt och bjöd in släktingar och vänner till studentuppvaktningen. Herrn fick hyra släpkärra. Studenten/dottern och Herrn åkte iväg till en loppis och inhandlade en gammal soffa och en fåtölj, som förankrades på släpet, tillsammans med en lampa och ett bord. Och på studentdagen kunde dottern köras runt i staden med sina kompisar i soffan bredvid.

Lägenheten blev städad. Så planerade dottern med sina utflyttade stora syskon och det bakades kakor och tårtor och gjordes hemlagad fin buffémat.  Bubbelvin inhandlades. Glas och porslin och kaffetermosar och fat letades fram.

Och på studentdagen gjorde Fru Fundersam sin lilla insats: satt på en stol och skålade för sin duktiga student. 

Tänk att ALLTING går ändå ... 

Bara man lär sig lita till andra! 

 

Gilla

8 juni 2007 18:36

Javisst, man måste inte göra allting själv. Men, det kan vara svårt att släppa ifrån sig ansvaret om man alltid hållit i trådarna tidigare. Fint att det ordnade sig i alla fall och bra blev det ju som du berättar.

http://gilla.bloggagratis.se

 

Tant Tagg

10 juni 2007 14:26

Det var bra gjort av dig!
Och det var bra gjort av yngsta dottern och syskonen!

 

Filifjonkan knyter av sjaletten så varmt skrämmert

10 juni 2007 15:29

Å så bra det gick ja lite delegering är perefekt. Man kan inte orka alltid, är bra att ens telningar lär sig att vi mödrar är gjorda av kött och blod och kan bli trötta och nere vi med. Se så bra det gick ändå vad de kan när de måste, du ser man törs släppa taget. tror dina telningar känner sig väldigt duktiga med av att kunna.

 

helga

10 juni 2007 19:16

Vilken underbar historia. Alla kan bara de försöker!!!

http://www.helga1.bloggagratis.se

 

Fru Fundersam

10 juni 2007 21:15

Jamen visst var hon duktig - dottern! Och syskonen. Och det blev hur lyckat som helst.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg är avslutad. Men den ligger kvar tills vidare .... Här är Fru Fundersams sparade inlägg: AllmäntDagens trudeluttDrömmar och bilderFilmer och teaterFrun lagar matHumorHälsa & ohälsa & livsstilKulturfrågor och religionKärlek och vänskapLivs...

Fru Fundersam har funnits på bloggen sedan den 9 oktober 2006. I nitton månader. Eller ett och ett halvt år, drygt.  Det får räcka så.   Nu har bloggen gjort sitt och den som skrivit om Fru Fundersams förfärliga och härliga inre liv och yttre strapat...

Frun funderar OFTA och MYCKET, över vägen ut från hemmet till det hägrande arbetslivet! Det kommer att bli en LÅNG väg ...   Länge har Frun tittat på annonser om olika spännande lediga tjänster, och varje gång tänkt att: ...ja, men det...

Sommarvarmt har det varit i Fru Fundersamland, idag. Frun var ute i trädgården iklädd shorts och linne till sena kvällen. Och solen värmde gott när vinden mojnat. Då är det SKÖNT igen, att finnas till.  ...

Frun har nyss hälsat på små alldeles underbara kattungar. Och HUR ska det gå att motstå att ta sig an en av dem?  Det är nära nog otänkbart ...  ...