Trött, trött, trött .... imorse.

Men vaknade så sakteliga medan två kaffetermosar fylldes och korg och frysväska packades ... Frun hade ju lovat att fixa flyttfika till gänget som hjälpte till med den stora flytten.

Bära kartonger och springa i trappor väcker tempot ytterligare i kroppen och två ettåringar som skrattar och bubblar kring benen ...

Roligt att äntligen få se huset som sonen, sonhustrun och sonsonen flyttar till. En ny villa på landet, bland hästar och enbuskar. Frun passade på att gå en långpromenad med sonsonen i barnvagnen ...

Där får de det bra. De flyttar ut från staden, de också. Till livet på landet.

Väl hemma i Fundersamhuset, tvättade Herrn bilen och Frun tände eld i spis och kakelugn.

Hörde ett program på radion om en ung kvinna som hade diagnosen Borderline. Mycket intressant. Hon berättade så detaljerat om hur det var. Hur det kändes att vilja ta livet av sig när ingenting stämde, men också hur hon lärt sig att avleda sina tankar med diverse knep: is i behån, ta en dusch, gå ut på balkongen .... Jag upphör aldrig av att fascineras av att få lära mig om hur andra tänker och hur det kan vara för andra människor ....

Och sedan blev det god middag och rödvin och vila på lördagskvällen.

Tittade på intressanta program om könstillhörighet på teve. Skillnader mellan män och kvinnor. Socialt kön, biologiskt kön, juridiskt kön, psykologiskt kön ...

Sista programmet vi såg var en långfilm om en liten pojke som kände sig som flicka och inget hellre ville än att få vara flicka ... till sin familjs bekymrade förfäran ...

Intressant att få följa med i tankeresor och känsloresor hos människor som inte har full överensstämmelse mellan sin kropps kön och sitt psykes kön.

Snart dags att somna. Dagen har varit full av upplevelser, så det behövs!

Manne skrev i en kommentar till mig:
Förvisso är det så att du tagit livspaus.
Men du tar inte paus från livet egentligen.
Du tar en paus för att kunna leva, se livet.

Jag tror dig, Manne.
Jag tror att jag börjar lära mig att leva.

God natt!