Det är smockfullt i salongen. Vi sitter utspridda på enstaka lediga platser. Och när storfilmen Goya's Ghosts- Regi: Milos Forman, Spanien, 2006 - ska börja, inleds visningen med att regissören själv presenteras på scenen tillsammans med huvudrollsskådespelaren Stellan Skarsgård. Häftigt! Det här är påkostat! Ljudligt, stort, mycket! Inga skira antydningar med sköra inifrånperspektiv. Här handlar det om skildring utifrån. Mycket, mycket, mycket ....Spanska inkvisationen skildrad ur Goyas perspektiv. Hur han såg sin samtid och gjorde bilder av vad som hände. Det blir som en stor saga eller ett reportage över hur kyrkans makt får förfärliga konsekvenser för de människor som blir dess offer. Kanske inte en av Formans allra bästa filmer, men han har ju blivit äldre också ... Intressant och spännande ändå. Att i bilder se en historisk verklighet. Mängder med storslagna skildringar och detaljer att smälta. Konsten inte minst. Stellan Skarsgård är stor och häftig i rollen som målaren Goya.Promenad hem till hotellet och några glas vin och god ost till samtalet om den första sagens alla upplevelser.

Nu har vi sett en svensk, en norsk och senast en finsk film. A Man's Job. Regi: Aleksi Salmenperä, Finland, 2007En man blir arbetslös och vill inte berätta det för sin fru, av något slags hänsyn, eftersom hon lider av depression. Så han kliver upp tidigt varje morgon och traskar iväg till ett hak ... Får nys om ett hantverksjobb som visar sig bli lönsamt ... han ska klä av sig naken och borsta en kvinnas hår. Han hittar en ny nisch, ett nytt sätt att tjäna pengar - han tillfredsställer kvinnor. Hur de än önskar ... Till en början hörs skratt i den fullsatta salongen. Filmens historia är så absurd. Men det komiska övergår i svärta. Alla skratt fastnar i strupen. Det här är inte roligt. Filmen visar upp en förfärlig utsatthet om bedrövliga villkor.Återigen kan man se vad brist på kommunikation och livslögner får människan att fatta beslut som långsamt ger värre och värre konsekvenser. Hur anpassningsbar ska man vara?Efter den här filmen måste vi genast äta. Det blev lite väl magstarkt med den svarta filmen. Vi har en kort stund på oss och hittar en nyöppnad fransk restaurang av det enklare och trevligare slaget. Jättetrevlig personal som snabbt serverar oss en härlig måltid. Dags att hasta vidare till kvällens sista film.

Vi vandrar mellan biograferna i Göteborg. Det blir ett bra sätt att sträcka på benen och få igång blodcirkulationen efter att ha suttit så länge ...Filmen Reprise, blev vår andra film på festivalen. Regi: Joachim Trier, Norge, 2006En film om den tunna skiljelinjen mellan ensamhet och gemenskap, kreativitet och ångest, vilja och möjlighet. Återigen två unga män på väg in i vuxenlivet. Två kompisar med författardrömmar. Båda skickar in manus till ett förlag. En blir antagen och "lyckas". Men till vilket pris? Han drabbas av kärleken och så en psykos ...Så växlar "lyckan". Nu är det den andres tur att "lyckas". Och så fortgår filmen ... Med en fin skildring av livets växlingar. Tillfälligheter som kan bli avgörande för resten av livsvandringen. Hur lär man sig att hålla balans på energierna? Hur ska man hantera sin plats i det hela?Det är så givande att få intryck, berättelser, upplevelser av filmtittandet. Vi applåderar och hastar vidare ...

(Utsikt från ett hotellfönster.)Skönt att landa. Vi tog oss till vårt lilla hotell, där våra filmfestivalvänner väntade. Ett centralt familjedrivet hotell i en stor gammal våning. Härlig atmosfär ...Den första filmen som vi såg var Farväl Falkenberg. Jag visste inte så mycket om den, mer än att den handlade om unga män/pojkar som växt upp tillsammans och nu skulle tillbringa sin sista sommar i barndomsstaden.Berättarstilen var ovanlig. Det var något mjukt och drömskt över det hela. Gamla bleknade filmer på pojkarna som barn, varvades med filmen av dem nu. Hur de liksom ville dröja sig kvar så länge det bara gick i leken, ansvarslösheten, varandet utan krav ...Berätandet utgick från en dagbok, som lästes. Och snart tänkte jag att filmen framförallt var berättelsen om en av männens längtan efter något borttappat. Kärlek, självkänsla, lek, barndom, gemenskap ...? En vilsen pojke som inte fann sin plats.Ska inte berätta mer, ifall ni vill se den.Det jag framförallt förvånades över var det mjuka och lekfulla i pojkarnas värld. Det som tjejer oftast inte får se. För inför tjejer visar killarna ofta inte den sidan, har jag en känsla av. Och så förekom det ju inga tjejer heller ... inte i den här berättarens sätt att se på verkligheten. Och det kan man ju tolka som man vill.Droger, ansvarslöshet, trist småstadsmiljö, uppgivenhet, svårigheter med kommunikationen mellan vuxna och barn ... visst! Men också vacker, lekfull verklighet mitt i pojkgänget.Härlig start på filmtittandet, tycker Fru Fundersam.

Nu ...Slut ögonen,vilaAllt ärdet är som det ärDu kan inte tillägga någotSlut ögonen,vila.

Höll på att glömma att skriva - om lördagen:Imorgon fyller min smålandsdotter 25 år.Grattis älskling!Jag ringer dig.Och bonusdottern flyttar.Njut av Barcelona!Vi hörs snart.

Som vanligt ...Irrar omkring och letar.Badrummet, köket, vardagsrummet, sovrummet, hallen ... badrummet, köket, vardagsrummet ... vid soffan? på byrån? i badrumsskåpet? ...Jo, jag hittade dem. Till slut.Utan glasögon skulle Filmfestivalen inte vara mycket värd för en närsynt fru.Men nu är det packat och klart. Inga vätskor i handbagaget. Väska med rätt mått ...Ryggen värker - som den alltid gör när man tröttat ut sig.Ska bli gott att sova nu. Nyduschad.Imorgon åker vi tidigt till Arlanda.Och landar på Landvetter under förmiddagen.Sedan blir det bio!!!!Vi ses efter helgen igen.HA EN RIKTIGT ROLIG & SKÖN HELG ALLA!