Det känns så skönt när yttre förtretligheter ÄNTLIGEN försvinner. Som om jag hängt upp mig på en massa "om och men" ... att det och det måste lösas innan jag kan ta itu med mig själv.Men det handlar om att visa sig själv respekt också!Att ge sig själv en dräglig tillvaro. Där man kan leva bekvämt och värdigt. Inte lyxigt eller så, bara vanligt bra. Och när vi nu fått lite ström i elkontakterna, känns det genast bättre. Steg efter steg i renoveringsarbetet på Fru Fundersamhuset, ger välbehövlig avslappning inne i själva Frun.Jag har idag läst om stora delar av en bok som heter Kroppen och själen i balans - om sjukdom, lidande och läkning, av Guy Corneau. Det har gett mig massor av insikter. Jag får ihop bitarna - allt det jag redan genom mitt liv anat och sett glimtar av, blir plötsligt uppenbart. Klart och tydligt. Jag ser vilka behov jag trängt undan. Vad jag omedvetet inte tillåtit mig själv. Hur jag krympt. Men jag ser också hur kärlekens olika faser av medvetande utvecklas. Och jag ser att jag utvecklas! Jag har blivit klokare med åren ...Nu ska jag acceptera mina svagheter och svårigheter och jobba för att släppa fri min skaparkraft och leken. Jag har ingen lust att vara stel, allvarlig och sorglig längre.Bara så att ni vet!!!

Sitter här och väntar på elektrikern.Han skulle kommit klockan 08.00, men ...I Fru Fundersam-huset ligger skarvsladdar över hela övervåningen .... Vi lever i en ständigt pågående renoveringsröra. Här är allting skarvat och lite sådär på trekvart. Liksom Frun själv ...Vore skönt att få in ström i kontakterna och slippa alla sladdar. Vore gott att få allt att fungera igen ...Annars är det minus 8 grader ute och 21 grader inne. Elden sprakar i vedspis och kakelugn och Frun sitter här nyduschad och påklädd. Nästan som om arbetsdagen börjat. Nu gäller det att tänka klart angående vägen till arbete ... Och inte hoppa i fällorna. Hela tiden måste jag tänka på hälsan.