Uppe i ottan.
Tog bilen till tåget.
Och tåget till Arlanda.
Sveriges största flygplats.
Här har vi varit ett antal gånger för att hämta barn, vänner, släktingar. För att flyga själva - inom Sverige och till andra länder ....

Men idag undrade vi om vi verkligen var på en svensk flygplats. Hade vi inte av någon anledning hamnat i Grekland, Spanien eller Turkiet?????

Var fanns logistiken?

Överallt förvirrade människor.
Och uniformerade män som pekade och visade i vilken kö man skulle ställa sig. Vi ställde oss i den långa kön för att checka in våra väskor (eftersom de innehöll vassa föremål - Fruns stickor - och vätskor - deodoranter och sådana små hygienartiklar). Då kommer en uniformerad man och frågar om vi checkat in.
- Nää, svarar vi med VISA-kort & leg i fickan. Vi tänkte göra det här.

Men det var heltokigt. Vi skulle ta vårt pck och pack till den halvlånga kön längre bort i entrehallen.

Så köar vi en stund för att komma fram till de två automater, där man först ska checka in, för att få sina bagageremsor och platsnummer. Pust och stön. Till sist har vi lyckats trycka på rätt knappar och skyndar oss tillbaka till den första, nu ännu längre, kön.

- Alla som har checkat in går och ställer sig i den LÅNGA kön, säger en uniformerad man. Jaha, då har vi gjort rätt denna gång ...

Sakta, sakta ringlar sig kön framåt. Här står vi för att få dumpa väskorna på bandet. Tiden går. Någtra i kön får snart panik, eftersom deras plan går om tio minuter ... En uniformerad man låter någon springa före ...

Äntligen är vi framme och får lämna våra väskor.

Nu ska vi ställa oss i den GIGANTISKA kön. Den som ringlar uppåt för den breda trappan. Där det är knökfullt med folk ...

Vi är på väg till säkerhetskontrollen.
En dam delar ut små plastpåsar där vi ska lägga våra medhavda max. en decilitersflaskor med vätska. Jag har inga vätskor med mig, men damen förklarar att även mascaran och läppglansen ska läggas i påsen. Mascaran? Är det vätska???? (Jag tycker mest att det är kladd...)

Vi är busiga och struntar i att lägga lypsylet i plastpåsen. ;-)
Tar av oss alla ytterkläder och gör oss fria från handbagaget. Maken tar av sig bältet han har i byxorna, eftersom han alltid brukar fastna med det i spärren.

Tack och lov. Vi kom igenom. Nu är det bråttom att plocka upp allt på bandet, inte glömma mobilerna ... och så hasta iväg till gaten. Där går det fort som tur är. När vi satt oss i planet är det bara två minuter före avgång.

Ack ja! Herrn får på sig byxabältet och säkerhetsbältet. Sedan lyfter vi.

SÅ SMIDIGT DET ÄR ATT FLYGA!!!!!