Är bloggandet en livsstil?

Eller kanske en väg till en ny livsstil?

Bloggandet tycks gå i vågor.

Ibland är man i stort behov av att skriva mycket

och läsa många bloggar.

Ibland känns det inte alls lika viktigt.

Kan tänka mig att det är nyttigt att ta vilopauser från bloggen

liksom från allt annat. (Att bli blogoholicer är ju inte att lära sig

att koppla av och vila i sig själv.)

Fru Fundersam kommer att ta pauser lite då och då

i sommar. Det har väl mest sina praktiska orsaker.

(Utan dator - inget bloggskrivande.)

Men kan kanske ge positiv kraft på köpet? 

Herrns rygg är alldeles paj.

Det är bedrövligt med ständig värk. Hu.

Både för den som har värken och för omgivningen. 

Läste nyss ett intressant porträtt av Barbro Westerholm, i en artikel i DN.

Hon menar att vi alla kan känna igen oss i Tove Janssons berättelse om Knyttet. Och att folkhälsan är en viktig fråga och en klassfråga:

- Om knyttet ruinerar familjen genom att spela nätpoker eller om skruttet börjar missbruka alkohol - då är de beroende av att kloka politiker har fattat vettiga beslut med gedigen kunskap om hoten mot folkhälsan som grund.

Tidig hjälp och förebyggande arbete lönar sig mänskligt och samhällsekonomiskt, slår hon fast.

- Men det där fattar inte alla, tyvärr. Om skruttet föder en pojke som växer upp och börjar pumpa i sig anabola steroider lär hon bli förfärad, för fortfarande finns det nästan ingen hjälp att få för steroidmissbrukare. Det är fattigt!

Läs hela artikeln här. 

Sömn

en stund på eftermiddagen

kan göra all skillnad. 

Fortfarande märker jag att jag inte är frisk ...

Jag har suttit här och pillat med en medlemslista.

Och bara efter en liten stund infinner sig alla symptom på tomhet i skallen. Jag fräser åt Herrn. Gnäller och gnyr som en missnöjd unge.

Och ögonlocken hissas ned på halv stång.

Rullgardinen dras ned.

Det är ofelbart ...

Följande får mig fortfarande att skela:

• Att försöka sätta mig in i ekonomi (fakturor, bankärenden)
• Att jobba med något administrativt (om än bara för en liten stund)
• Att planera
• Att besluta mig för saker
• Att vara under tidspress 
• Att skynda mig till något som jag måste ställa upp på 
• Att passa tider
• Att känna krav
• Att passa upp på andra
  

Kan det möjligen bero på att jag i mitt yrkesliv just jobbat under tidspress, med snabba, viktiga beslut, pengar, ansvar ...

och med att ständigt peppa andra?

Jaa. Så lär det vara.

Därför ska jag inte jobba nu,

utan sitta hemma och lukta på blommorna. 

Jag mötte en gammal kontakt från arbetslivet.

En kvinna som liksom Frun är sliten efter "utbrändhet".

Som liksom Frun har många barn. (Till och med fler än Frun.)

Och som alltid velat arbeta och vara duktig.

Och som är totalt sliten ...

Men hon hade inte sjukskrivit sig.

Utan startat eget företag med sin man.

Och jobbade på så gott det gick.

Samtidigt som hon tog hand om sina sladdbarn.

Så många det är som lever för hårt!

Hoppas att hon lyckas finna sig själv och bli hel och frisk! 

Som bekant får man lätt värk av att sitta så här och jobba/leka/slå ihjäl tiden.

Gamnacke, musarm, huvudvärk ... listan kan göras lång.

På www.musarm.org hittade Frun denna lista, där du kan kolla om du jobbar rätt, så att du slipper musarmsvärken. 

Gå in och checka, du med!

... skulle jag kunna skriva.

Och mena att jag inte hunnit gå en enda meters promenad.

Men stilla har det ändå minst av allt varit.

Fru Fundersam har klivit upp tidigt, varit på pass, lagat mat, diskat, bakat, pratat, stöttat, jublat och på alla de sätt försökt sig på att vara social och trevlig.

Är närmast dödstrött ... måste pusta lite nu.

För snart kommer fler sommarbesök.

De ska avlösa varandra de närmaste veckorna.

Undrar vem som planerat detta?