Vad gjorde du i lördags?

Åh. Inget särskilt.

Njöt av livet bara ...

God natt alla bloggvänner! 

Tankar tar tid, skriver Bodil Jönsson.

Jo visst.

Men inte bara tankar ...

Allting tar tid – i Fru Fundersamland!

Sova tar tid.

Vakna tar tid.

Och avsluta sedan länge påbörjade projekt tar tid.

(Har man tagit fan i båten får man ro honom i land, som bekant.

Men ibland är det som om armarna inte orkar veva …)

Den som följt Fru Fundersam en tid, kanske minns att Frun köpte sig en gammal lekstuga för en bra tid sedan.

Så var det ju bara den där lilla detaljen med att få hem åbäket.

Hur fraktar man en sådan ganska stor, men ändå bräcklig tingest?

Hurdant släp behövs?

Hur kommer den upp på släpet?

Hur stor bil ska man ha för att dra släpet?

Hurdant körkort behövs?

Och hur får man den på plats hemma på tomten? 

Frun och Herrn har vänt sig till vänner och grannar och fått tag i några vänliga och starka karlar som idag varit behjälpliga.

Hurra!

Nu är stugan på plats. 

Nu är bara resten kvar! 

Frun lyssnar på ett program om en kille som försökt ta sitt liv.

Han säger att det egentligen handlade om att ta tillbaka sitt liv. 

Att känna att man misslyckas leder i värsta fall till en oöverstiglig ångest ...

Så kan det bli när arbetet/prestationen (i det här fallet fotbollen) blir hela ens liv. Prestationsbaserad självkänsla.

- Fotbollen ville famna hela mig, allt som var jag, säger Martin. Jag blev en eremit som kände mig utanför.

När han började fästa tankar på papper, som ocencurerade texter till musik, började han se en väg ut.Texterna ledde så småningom till ett bokmanus och nu har ” I skuggan av San Siro” just kommit ut, där Martin Bengtsson berättar.

Du kan lyssna på programmet på webbsidan för Samtal pågår.

Sänds även i radions P1 lördag 18.15

Fru Fundersam läser i Sunt liv att:

"Frihet i jobbet ökar arbetsförmågan

Arbetsplatser där medarbetare kan anpassa jobbet efter sig själva har lägre sjukfrånvaro än andra. Det visar en avhandling av Gun Johansson vid institutionen för folkhälsovetenskap vid Karolinska institutet."

Fru Fundersam tror på detta.

Tvång tynger. Krav kväver.

Men samtidigt kan det vara lurigt om friheten kopplas till stort ansvar, höga krav och prestation. Utan uppföljning och ramar och stöd.

Läs hela artikeln här. 

Har väl antagligen gått och blitt gammal ...

Tål inte värmen.

Huvudet svullnar.

Lindring önskas!!!! 

Bli i alla fall glad av att läsa kommentarer som kommit in ...

Ska se vad som står på andras bloggar nu. 

Fru Fundersam - med rätt att vila.

Fortfarande piper det en liten röst inom mig,

som säger att

du borde ...

du måste ....

du skulle egentligen ....

Men jag är just nu inte

målinriktad, initiativrik, i framkant ...

Ansiktet utåt,

spindeln i nätet,

med personligt engagemang ... 

Ingen ansvarsfylld människa

som är stresstålig, aktiv utåt,

med massor av bollar i luften

och många järn i elden ...

Jag är den jag just nu är:

Fru Fundersam.

Som HAR rätt att vila. 

Varför är det så svårt?

Att ta i lagom mycket.

Och inte för mycket, så att man stupar ...

La mig halv åtta alldeles slutkörd (gräsklippningen + att jag varit vaken tolv timmar i sträck.)

Men har nu blivit väckt av två telefonsamtal.

Så då håller jag mig vaken en stund ...

För Herrn vill bli hämtad vid bussen.

Och då väntar jag in honom.

Han är ju också trött.

Jag har många gånger tänkt att det skulle vara så mysigt med en alldeles egen hund. Drömt om en sådan som på bilden ovan. Och praktiskt skulle det vara dessutom, eftersom man då fick både sällskap och motion automatiskt.

Nu har Frun kommit på nya tankar.

Efter en vecka med hundpromenader fyra gånger om dagen, inser jag att det aldrig blir någon hund i detta hem. Jag är alldeles för trött och ovillig att anpassa mig till en hunds alla behov. Och för att promenera med den varje dag, år ut och år in!

Det får räcka med att passa grannens hund

- en liten vecka.

Nu ska Frun ta den sista promenaden inför natten ...

God natt med er alla hundvänner & andra vänner!