Mor och far sitter på tåget hem.

Herrn är på jobbet.

Det regnar, och ska så göra i flera dagar, så gräsklipparen får stå och trädgården får sköta sig själv.

Fru Fundersam är ensam hemma. 

Och njuter av att titta på tapeterna ...

och LUGNET! 

Ibland måste man välja att göra mer

än man orkar.

Bara därför att det ger

så mycket annat.

Vi reste till Sigtuna,

för att umgås med släkt

och det var trevligt.

Soligt.

Roligt.

Och absolut ingen tid för ensamvila. 

... hur trevligt allt än är på en semesterresa ....

så blir Frun trött.

Så klart.

Energin bara rinner ut.

Promenerandet tar på krafterna. Och att vara med människor hela tiden. Orkar inte vara social hela tiden. (Frun är ju van att få sitta för sig själv och fundera i lugn och ro.)

Men snart blir det middag.

Ibland blir egna problem så uppenbara när man läser om dem eller ser teater som tar upp liknande situationer. På många sätt fungerar ju konsten som ett slags upphöjd förklaring av våra känslor och tankar ...

Fru Fundersam läser i en artikel i DN om teater som handlar om panikångest. När skådespelaren Leif Andrée och dramatikern Martina Montelius drabbas av panikångest tror de att hjärtat ska sluta slå. I höst visas pjäsen "Monolog 1: Gabriel"  på Teater Galeasen, som handlar om detta.

Ur artikeln: 

- Jag tror på öppenhet, att våga tala även om det svåra. Både för mig själv och för omgivningen underlättar det om jag berättar hur jag har det. Att smyga leder ofta bara till större problem.

- Jag har en fördjupad relation till alla mina barn i dag. Det är som om jag blev starkare när jag erkände min svaghet.

Läs mer här. 

För ett tag sedan skrev jag i några inlägg om boken Sluta kämpa - börja leva.

Ju mer man jobbar med sig själv, desto mer förstår man att det är just det budskapet, som är kärnan till att må bra. Att vara öppen för livet och inte sluta sig.

Fru Fundersam tror rentav att man kan bli "fri" genom att lära sig att "bara vara" och helhjärtat ingå i allt.

Linda på Alexandra beskriver det förhållningssättet i ett inlägg. Att utgå från att jag hör till, jag älskar, jag är älskad, är betydligt bättre än att utgå från att jag måste kämpa för att platsa.

Och likaså att utgå från att människor jag möter har en vänlig kärna och vill väl istället för att de är konstiga och fientliga. 

Och om de beter sig fientligt, så är det ingen ursäkt för att själv bli fientlig.

Som Dalai Lama sagt:

En person som beter sig som en fiende mot en, är ens bästa lärare. När man möter en fiende, övar man sig att tillämpa tålamod.

Fru Fundersam försöker förändra  förhållningssättet

Frun (som känner sig glömsk och lite allmänt suddig för det mesta) läser en intressant artikel om hjärnan och våra moderna krav på hjärnan, i morgonens tidning på nätet.

Det handlar om hjärnforskaren Torkel Klingberg och hans bok ”Den översvämmade hjärnan – en bok om arbetsminne, IQ och den stigande informationsfloden”

(Natur & Kultur).

Artikeln inleds så här:

Informations­floden väller över oss. Ny teknik driver på utvecklingen. Kraven på din simultan­kapacitet blir allt högre. Risken är att normalt högpresterande människor underpresterar, får svårt att organisera sitt arbete och blir glömska när de försöker göra många saker samtidigt.

Torkel Klingberg menar bland annat:

... att vi snart är redo för att träna ”våra mentala muskler”. Personer med högre arbetsminnes­kapacitet är nämligen bättre både på problemlösning och på att ignorera distraktion. I framtiden blir kraven på en vältränad hjärna lika självklar som dagens krav på en vältränad kropp ...

Läs hela artikeln här.

Frun tränar vidare ...

Aldrig har det varit svårare att kliva upp, än idag.

Fullständigt däckad Fru.

Huvudet värker, kroppen värker, hela Frun är en enda tung seg massa som inte orkar förflytta sig ...

Nej, nej, det handlar inte om vad ni kanske tror. Inte en droppe alkohol eller något nattsuddande. Icke.

Bara varande.

Sol, vind, lek och umgänge.

Det blir så här, när Frun varit för intensiv ... 

(Och dessutom nya loppbett .... hjälp vad det kliar!

Frun får varje vår loppbett ute på landet.

Det är ju jobbigt att vara så omsvärmad ;-)

... att jag glömde bort

att tänka på min hälsa.

Jag blev en MAMMA

som skulle vara SNÄLL

och DUKTIG ...

Och resultatet blev goda kakor ...

... och en slutkörd jag.