(Utsikt från ett hotellfönster.)Skönt att landa. Vi tog oss till vårt lilla hotell, där våra filmfestivalvänner väntade. Ett centralt familjedrivet hotell i en stor gammal våning. Härlig atmosfär ...Den första filmen som vi såg var Farväl Falkenberg. Jag visste inte så mycket om den, mer än att den handlade om unga män/pojkar som växt upp tillsammans och nu skulle tillbringa sin sista sommar i barndomsstaden.Berättarstilen var ovanlig. Det var något mjukt och drömskt över det hela. Gamla bleknade filmer på pojkarna som barn, varvades med filmen av dem nu. Hur de liksom ville dröja sig kvar så länge det bara gick i leken, ansvarslösheten, varandet utan krav ...Berätandet utgick från en dagbok, som lästes. Och snart tänkte jag att filmen framförallt var berättelsen om en av männens längtan efter något borttappat. Kärlek, självkänsla, lek, barndom, gemenskap ...? En vilsen pojke som inte fann sin plats.Ska inte berätta mer, ifall ni vill se den.Det jag framförallt förvånades över var det mjuka och lekfulla i pojkarnas värld. Det som tjejer oftast inte får se. För inför tjejer visar killarna ofta inte den sidan, har jag en känsla av. Och så förekom det ju inga tjejer heller ... inte i den här berättarens sätt att se på verkligheten. Och det kan man ju tolka som man vill.Droger, ansvarslöshet, trist småstadsmiljö, uppgivenhet, svårigheter med kommunikationen mellan vuxna och barn ... visst! Men också vacker, lekfull verklighet mitt i pojkgänget.Härlig start på filmtittandet, tycker Fru Fundersam.

 

marsten

7 februari 2007 14:52

Det som berörde mig var att du skrev:det mjuka och lekfulla i pojkarnas värld . Det som tjejer oftast inte får se.
Jag kan nog berätta mera för jag är ifrån Falkenberg och vet en del om fortsättningen, har bott i Stockholm men återvändt till Falkenberg.En sådan lycklig barndom som jag hade i Fbg har jag inte kunnat lämna. Fortfarande är det mina pojkkamrater som är mina bästa vänner fast alla bor inte kvar . Vi var som bröder delade på förhoppningar om ett kommande liv.När vi träffas så har det inte varit något uppehåll utan det flyter som en flod känslan att kunna tala om var som helst utan censur varken från våra fruar eller någon annan .Lekfullt barnsligt kamratligt utan några som helst klass eller pengarbarriärer. Funderar på att skriva en bok med titel Välkommen Falkenberg.

 

Fru Fundersam

7 februari 2007 20:49

Så skönt det låter marsten, att ha kvar vänskapen med din barndoms kompisar! Härligt! Och vad kul att du vill skriva en bok!!!! Gör det, för tusan! Vill jättegärna höra mer från dig om hur det går!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg är avslutad. Men den ligger kvar tills vidare .... Här är Fru Fundersams sparade inlägg: AllmäntDagens trudeluttDrömmar och bilderFilmer och teaterFrun lagar matHumorHälsa & ohälsa & livsstilKulturfrågor och religionKärlek och vänskapLivs...

Fru Fundersam har funnits på bloggen sedan den 9 oktober 2006. I nitton månader. Eller ett och ett halvt år, drygt.  Det får räcka så.   Nu har bloggen gjort sitt och den som skrivit om Fru Fundersams förfärliga och härliga inre liv och yttre strapat...

Frun funderar OFTA och MYCKET, över vägen ut från hemmet till det hägrande arbetslivet! Det kommer att bli en LÅNG väg ...   Länge har Frun tittat på annonser om olika spännande lediga tjänster, och varje gång tänkt att: ...ja, men det...

Sommarvarmt har det varit i Fru Fundersamland, idag. Frun var ute i trädgården iklädd shorts och linne till sena kvällen. Och solen värmde gott när vinden mojnat. Då är det SKÖNT igen, att finnas till.  ...

Frun har nyss hälsat på små alldeles underbara kattungar. Och HUR ska det gå att motstå att ta sig an en av dem?  Det är nära nog otänkbart ...  ...