Det känns så skönt när yttre förtretligheter ÄNTLIGEN försvinner. Som om jag hängt upp mig på en massa "om och men" ... att det och det måste lösas innan jag kan ta itu med mig själv.Men det handlar om att visa sig själv respekt också!Att ge sig själv en dräglig tillvaro. Där man kan leva bekvämt och värdigt. Inte lyxigt eller så, bara vanligt bra. Och när vi nu fått lite ström i elkontakterna, känns det genast bättre. Steg efter steg i renoveringsarbetet på Fru Fundersamhuset, ger välbehövlig avslappning inne i själva Frun.Jag har idag läst om stora delar av en bok som heter Kroppen och själen i balans - om sjukdom, lidande och läkning, av Guy Corneau. Det har gett mig massor av insikter. Jag får ihop bitarna - allt det jag redan genom mitt liv anat och sett glimtar av, blir plötsligt uppenbart. Klart och tydligt. Jag ser vilka behov jag trängt undan. Vad jag omedvetet inte tillåtit mig själv. Hur jag krympt. Men jag ser också hur kärlekens olika faser av medvetande utvecklas. Och jag ser att jag utvecklas! Jag har blivit klokare med åren ...Nu ska jag acceptera mina svagheter och svårigheter och jobba för att släppa fri min skaparkraft och leken. Jag har ingen lust att vara stel, allvarlig och sorglig längre.Bara så att ni vet!!!

 

marie

9 februari 2007 16:19

Den skulle nog vara bra för mig att läsa. Får lägga den i minneslistan över framtida inköp.
Ha det så bra Frun! Tack för tipset!

 

Manne

9 februari 2007 20:18

hmmm.

Ibland så behövs lite hjälp utifrån.
Vi tar det alla från olika källor.

Jag tar in mycket från det jag läser på bloggen, en del böcker, små tankar som jag får och sår. När det är dags att skörda så gäller det att veta vad man skall ha det man skördar till. Annars är det liksom inte någon mening att så och skörda.
Däri ligger den största svårigheten som jag känner det. Tankarna har nog alltid funnits, i en eller annan form, långt inne.
Jag kallar det att få vertyg eller redskap.
Verktyg att snickra ihop och bygga med, redskap att kavla och baka med.
Finsnickeriet är det som sedan kommer när vi kan leva igen. Likaså med kristyren och dekorationerna.
Det är det våra sinnen kommer att ge oss i belöning för det varsamma renoverandet vi håller på med. Ju noggrannare desto stabilare och vackrare kan vi bli....

De senaste dagarna har jag fått känslan av att det är en mycket gladare och mera avspänd Fru som finns här. Allt oftare i den verkliga världen!
Glädje, sann glädje och glöd.

Grattis vännen...
Kram!

http://one2many.bloggagratis.se

 

Fru Fundersam

9 februari 2007 21:11

Tack, Manne!
Många bäckar små ...
... kan få ån att forsa fram och brusa allt högre, så som det var ämnat.

Ibland kan det kännas som om man trampar vatten och aldrig får någon fart, men så plötsligt lossnar det och simtagen och vågorna tar en framåt.

Vind i seglen!

 

Tant Tagg

9 februari 2007 22:25

Nä, jag har heller ingen lust att vara sorglig längre. Inte heller luttrad och tärd. Men jag kommer nog fortsätta vara allvarlig och bitsk. Men helst vill jag vara glad och arg. Bara så ni vet! :-)!

 

Alexandra

10 februari 2007 00:07

Härligt att läsa!!!
Godnatt
ler

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg är avslutad. Men den ligger kvar tills vidare .... Här är Fru Fundersams sparade inlägg: AllmäntDagens trudeluttDrömmar och bilderFilmer och teaterFrun lagar matHumorHälsa & ohälsa & livsstilKulturfrågor och religionKärlek och vänskapLivs...

Fru Fundersam har funnits på bloggen sedan den 9 oktober 2006. I nitton månader. Eller ett och ett halvt år, drygt.  Det får räcka så.   Nu har bloggen gjort sitt och den som skrivit om Fru Fundersams förfärliga och härliga inre liv och yttre strapat...

Frun funderar OFTA och MYCKET, över vägen ut från hemmet till det hägrande arbetslivet! Det kommer att bli en LÅNG väg ...   Länge har Frun tittat på annonser om olika spännande lediga tjänster, och varje gång tänkt att: ...ja, men det...

Sommarvarmt har det varit i Fru Fundersamland, idag. Frun var ute i trädgården iklädd shorts och linne till sena kvällen. Och solen värmde gott när vinden mojnat. Då är det SKÖNT igen, att finnas till.  ...

Frun har nyss hälsat på små alldeles underbara kattungar. Och HUR ska det gå att motstå att ta sig an en av dem?  Det är nära nog otänkbart ...  ...