Imorse lämnade jag mamma efter tretton dagars intensiv samvaro. Jag måste hem i några dagar. Min bror är hos min mamma nu.Min mamma är så klart smått uppgiven och undrar hur hennes liv ska bli. Den man hon känt sedan tonåren, den man hon delat livet med, den man hon lutat sig mot ... ... är nu en vimsig men gullig gubbe som inte känner igen henne riktigt och han kan inte ens sitta själv på sängkanten.Men vem vet? Han kanske blir bättre.Jag passade på att träffa min dotter och dotterdotter idag. Ååååå, så ljuvligt! Livet går vidare på sidan om.Hemma i Fru Fundersamhuset fram emot kvällen.Tog en lov i trädgården för att se hur långt tulpanlökar krokusar och pingstliljor kommit... De sticker upp. Men ännu är det bara snödropparna som blommar.Inomhus står en bukett blommande tulpaner. Min Herr Fundersam är en gullegulle!!!!!Nu ska jag laga lördagsmiddag åt mig och Herrn och en vän på besök!

Mitt uppe i alltihopa - eländet - skrattar vi.Pappa pratar på (viskande) och är på gott humör! Som den värsta entertainer är han idag. Skryter och skojar. Berättar om att han är mästare på kortspel och så kommenterar han att "vi har det verkligen trevligt". "Med damer på besök och allt!"Mamma och jag skrattar.Mitt i bedrövelsen.Och han klappar i takten när jag sjunger för honom.Sedan, när han sovit en stund, minns han ingenting av vad vi pratat om när vi hade det så trevligt ...Han var i alla fall riktigt glad idag!

Min sjuka pappa har sovit gott.Imorse fick han prova att borsta tänderna själv och det gick hyfsat, med lite hjälp.Han pratar mer. I viskande ton.Fraser som: "Hörrudu ... jag skulle vilja att ... emellertid ... men ...i första hand ..." poppar ut från hans mun. Men det går inte alltid att följa hans tankar. Vi försöker att prata släktingar med honom och han tycks minnas vissa fastrar, kusiner och kanske sina syskon.Men känner han igen mig - hans dotter?Och känner han igen min mamma - hans fru?Han säger att han minns allt men att det flyter ihop. Och det förstår vi att det gör. Han somnar ofta mitt i en mening. Eller så stannar hans stirrande blick upp och han tycks sluta andas och blinka ...Inte ett leende över hans läppar.Mest tomhet. Är detta min pappa?

Pappa har pratat med läkaren!Han pratade på ronden!Pappa vill ha vatten!Men han tycker att de "håller på med honom för mycket" :-)Vi är överlyckliga på morgonen, för nu är han bättre. Andas lugnt och vill dricka. Så bra att sjukgymnasten kommer in och vill att han ska röra armar och ben försiktigt.Men han ser ut som om han har fått en barnsjukdom. Prickig hela pappan ... Han får cortison och de avvaktar med även den andra sortens penicillin.Under dagen sover han mycket och blir svagare och svagare ... Mot kvällen har de fått svar på dagens prover och det visar sig att han har höga bakteriehalter ...In med två nya penicillinsorter.Och vi åker hem mot kvällen, trötta och smått bedrövade.... Jag tänker tusen tankar ...Och inte minst, är jag såvördnadsfull och tacksamöver de fantastiska människorjag möter på sjukhuset!Underbara sjuksköterskor, undersköterskor och biträden!

Pappa sover när vi kommer.Han har sår bak i svalget.De har sugit slem på natten.Han bet ihop så att de måste gemorfin.Frampå dagen får han en ny säng,som rör sig och förändrar trycket,så att han inte ska få liggsår.Nu har han stödstrumpor på fötterna.Min pappa!Som ett "kolli".Plötsligt så gammal och svag.Min fina pappa ...

Det har varit en orolig natt, enligt sköterskan. När vi kommer på morgonen andas pappa häftigt, men viftar inte med armarna som tidigare. Han har så mycket slem i halsen ...De tar loss katetern och fäster den igen, eftersom de upptäckt så mycket "slagg" i urinen.Han sover. Munnen är vidöppen som om han inte kan stänga den och han är småsvettig, men utan feber.Vi tycker att han verkar sämre.

Armarna snurrar ...Men febern är borta.Pappa är full av utslag.Antagligen reagerade han med allergi mot medicinen.Det kliar ...Han får nytt antibiotika.Jag klipper hans naglarpå fingrarna, för att han inteska riva upp sår på bröstet.Han vevar med armarna.Vi måste passa så att han inte drar ur droppnålen och katetern.Vi sitter där till klockan halv sex.Orkar inte längre.Vi måste också vila.Han har inte pratat något på hela dagen.Bara vevat på med armarna.När vi går säger jag:- Hejdå pappa. Nu måste vi gå hem och vila.Vi ses imorgon igen!Då hör vi ett svagt ljud bakom alla hans dimmor:- Hejdå!Vi hoppas!

Pappa viftar med armarna i sin sjuksäng.De far som en väderkvarn,fastnar i täcket, i droppslangen ...Han ror och krafsar och slår med handenmot madrassen..- Har du ont, pappa?- Nää ...Hur mår du?- Ganska bra ...Vad gör du?- Jag vet inte, jag vet inte ...Det är oroligt.Han hostar och spottar slem.Viftar med armarna.Får lugnande ... men det tycks inte hjälpa.Mot kvällen byter de sort på det lugnande medlet.