Feberfri!Han andas lugnare.Han sover mycket.Han pratar!!!!Enstaka ord ...Snurrigt & klokt omvartannat.Han kan hosta och spotta och dricka lite vatten!Och han pussas och kramas.Och sover ........

Vi kommer störtande in vid sex på morgonen.Han är sämre.Kan inte ta upp syret tillräckligt,trots syrgasen ...Vi väntar oss slutet.Hög feber.En läkare säger att det är slut.En annan sätter in penicillin.Pappa får morfin, hjärtmedicin,urindrivande,medel mot svamp i munnen, slemlösande, febernedsättande ...Gång efter gång sugs han i halsen på slem ...Vi vakar till sena kvällendå vi måste hem och vila.Kvällssköterskan ringer och säger:-Han gapar när jag säger "Gapa". -Han sträcker ut tungan, när jag ber honom sträcka ut tungan ...Och han markerar att han inte hör riktigt vad hon säger.Och han har nu bättre syreupptagningsförmåga!!!!

Hans bröst är fullt av slem.Han har svårt att andas och feber.Morfin.Under en halvtimme på kvällensker det ofattbara.Vi upplever kontakt med honom.Vi tar honom i händerna,klappar och smeker och sjunger.Han reagerar.Mitt i den förfärliga flåsandningenkänner vi hur han är där.Han vänder sig mot oss och till ossen efter en ...Han kan inte prata,men han andas så att vi höroch känner hans närvaro ...

Ögonen öppnas när han andas och sedan sluts de när andningen upphör.Om och om igen.Han ligger stilla och rör sig inte.Respirator och sömnmedel borttagna.Syrgas och näringslösning.Maginnehållet går upp i en slanggenom näsan.Urinen går till en påse.Armbågarna lyfts en aning ...Han får flytta från intensiventill en avdelning.

Min pappa har är svävande mellan liv och död.Infarkt.Hjärtat har slutat slå.Men efter en evighet kom det igång igen.Vi vakar.Vi vet inte.Vi väntar.

... så ringer min bror.Och meddelar att pappa har blivit sjuk.Och jag äter. Packar väskan och åker norrut till mamma.

.. med reglar runt rör och golvbrunn, ekofiber, kutterspån och skivor ovanpå ...Hur många skruvar det är som gubbarna skruvar i, vågar jag inte drömma om.Istället bakar jag sockerkaka, lagar mat och diskar som den värsta hemmafrun. Och det är minsann tillräckligt jobbigt för en trött fru som annars inte är så noga med saker och ting ...Jobbarhelger tar på mina krafter också!

Hör på radion att i en undersökning som frågar om hur jämställda vi är hemma, så svarar de flesta att vi ÄR jämställda. Kanske tycker de som svarat att det är så i deras familj. Kanske svarar de så därför att de inte vill erkänna att det inte funkar så bra ...Men frågan är vad jämställdhet är.Ibland tror jag att jämställdheten ser olika ut i mannens och kvinnans huvud. Och att den varierar från person till person. Om man inte pratar igenom hur man vill ha det, så kan man ju aldrig motsvara varandras förväntningar ...Om man nu ska det?Vem har sagt att den är bättre som byter gardiner sju gånger per år än den som inte byter alls, men umgås, pratar och är närvarande?Var går gränsen för hur mycket och ofta man ska handla, städa, laga mat, tvätta och diska? Och vem bestämmer HUR man gör detta?Det finns ingen mall som är den rätta för alla. Jag tror att vi skulle vinna mer på att acceptera att vi har olika inställningar. Prata om det. Och komma överens med den eller dem man bor med om vad som är en lämplig fördelning av arbetsuppgifterna.