Läste ett roligt inlägg hos Alma om helikoptermammor.

Alltså de mammor som fortsätter att "måna" om sina söner, fastän de blivit vuxna och flyttat hemifrån. Vi har väl alla mött dem - mammorna som inte kan koppla av ens när de går ut med sina vänner, utan bara MÅSTE ringa och kolla hur det går för sonen, vad han gör, om han har ätit, vem han är med ...

Det är lätt hänt, men vem hjälper man på det sättet?

Hur skasonen och mamman kunna frigöra sig från varandra?

I vart fall är det intressant att titta på sig själv - hur gör jag? - och inse att man inte kan ta hand om alla andra människor ständigt. I alla fall inte andra vuxna människor. Det är väl det som kan leda till onödig ångest om att aldrig räcka till. Det sägs ju att vi kvinnor är "bra" på sånt.  

Själv har Fru Fundersam brottats med  mycken oro över vad andra tänker, hur de mår och vad Frun glömt att göra för dem.

Men numera försöker hon släppa!

Och slippa bekymren.

Det blir för snurrigt i huvudet av att oroa sig så mycket och för tungt för axlarna att ta på sig skulden för att allt inte alltid är på topp hos alla.

Livet går upp och ner - för alla. 

Här är den artikel som Alma tipsade om, där man kan läsa mer om helikoptermorsor som vägrar släppa taget. 

 

Tant Tagg

28 juni 2007 12:14

Nu har jag inte läst artikeln på länken än, men bär sig mammor annorlunda åt mot pojkar än mot flickor när de blivit vuxna och flyttat hemmifrån?

 

Tant Tagg

28 juni 2007 12:20

......jojo...inte direkt överraskande (efter att ha läst artikeln): mammor servar sina vuxna söner mer än sina vuxna döttrar.

 

maria

28 juni 2007 15:38

Hm, det här brottades jag med nära på hela dagen igår även på bloggen... Mitt dilemma är att alla andra tycker att jag ska göra allt.....

http://gnallspikarochlivsflanorer.bloggagratis.se

 

Fru Fundersam

28 juni 2007 18:25

maria -Jag ska skriva ett inlägg om din kommentar lite senare.

 

Alma

29 juni 2007 13:08

Jag "curlar" och "helikoptrar" inte mer för min son än för min dotter. Och knappt alls heller för den delen, eftersom de är så bra på att sköta sig själva. Jag är nog så att jag alltid ska hjälpa alla och barnen åker med i samma slev.

http://carpediem.bloggagratis.se

 

Fru Fundersam

29 juni 2007 13:12

Känner igen mig, Alma ... Fast jag försöker numera vara annorlunda.

 

Alma

29 juni 2007 14:08

Läste hos egoista om svårigheten att säga nej.
Mitt problem att säga nej överskuggas av min (o)vana att själv erbjuda mig i tid och otid!

http://carpediem.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg är avslutad. Men den ligger kvar tills vidare .... Här är Fru Fundersams sparade inlägg: AllmäntDagens trudeluttDrömmar och bilderFilmer och teaterFrun lagar matHumorHälsa & ohälsa & livsstilKulturfrågor och religionKärlek och vänskapLivs...

Fru Fundersam har funnits på bloggen sedan den 9 oktober 2006. I nitton månader. Eller ett och ett halvt år, drygt.  Det får räcka så.   Nu har bloggen gjort sitt och den som skrivit om Fru Fundersams förfärliga och härliga inre liv och yttre strapat...

Frun funderar OFTA och MYCKET, över vägen ut från hemmet till det hägrande arbetslivet! Det kommer att bli en LÅNG väg ...   Länge har Frun tittat på annonser om olika spännande lediga tjänster, och varje gång tänkt att: ...ja, men det...

Sommarvarmt har det varit i Fru Fundersamland, idag. Frun var ute i trädgården iklädd shorts och linne till sena kvällen. Och solen värmde gott när vinden mojnat. Då är det SKÖNT igen, att finnas till.  ...

Frun har nyss hälsat på små alldeles underbara kattungar. Och HUR ska det gå att motstå att ta sig an en av dem?  Det är nära nog otänkbart ...  ...