... att det är skönt att midsommarhelgen blev fin.

Att barnen och de vuxna hade roligt med varandra.

Att maten blev god.

Att alla hjälptes åt.

Att det GÅR att ha det bra tillsammans.

Och till dig som inte hade det lika roligt på midsommarhelgen

sänder jag en stor midsommarkram och hoppas att

din dag imorgon blir riktigt FIN!

Nu behöver Frun sova ut efter allt som hänt.

God natt och ta hand om dig!!! 

Det är väl inte alltid så passande ...

men kan vara ganska roligt med supvisor.

Igår till exempel, kan Fru Fundersam gissa att

en och annan sjöng denna:

När ja’ är fuller då är ja’ gla’

När ja’ är gla’ ä’ ja’ vacker

Jag går omkring uti Falu stad

Bland rö’a hus och baracker

Varenda karl lägger ja’ omkuller

Det gör jag alltid när ja’ ä’ fuller

Och vacker.

 

I byn där Fru Fundersam bor, har man sedan länge firat midsommar på samma sätt. Den klädda midsommarstången bärs (av ett gäng starka karlar) en kilometer längs vägen och efter kommer lövade skrindor fulla av barn på rad. Förr drogs skrindorna av hästar, idag av traktorer. Sist kommer alla vandrande vuxna. Sedan reser man stången på festplatsen och det blir dans kring stången. Och bollkastning, stövelkastning, varm korv o s v. Det är en speciell känsla att få delta i ett sådant firande. Det märks att många tycker det, för det är uppemot tusen människor som sluter upp, i den annars ganska glest befolkade byn.

Fru Fundersams sällskap åt nybakta bullar och drack kaffe och saft på festplatsen.

Sedan hade vi hyrt ett hus där vi åt en massa god mat tillsammans. Grannen med vänner och Frun med vänner hade ordnat knytkalas! Och efter maten blev det brännboll och fler lekar.

Nu har stora delar av gänget gått tillbaka till festplatsen för att dansa, men det vill inte Frun. Hon ligger i sängen och bloggar istället. Och det passar bra, eftersom någon vuxen måste hålla sig hemma med de små barnen som snusar i extrasängar och på utlagda madrasser.

Alla nöjda, alla glada.

Glad midsommar på er alla därute!

Midsommaraftonens trudelutt får bli något så fint som en Husförhörsvisa. Den användes i gårdar och stugor för att förhöra alla på vad de kunde om kristendomen, en gång i tiden. Min morfar var den som lärde mig sången. Man sjunger den så här:

1

2,1

3,2,1

4,3,2,1

5,4,3,2,1

osv ända till 12, 11, 10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1.

Husförhörsvisa

1. En är allen, som råder över himmelen och jorden

2.Två stentavlor

3. Tre patriarker, Abraham, Isak och Jakob

4. Fyra evangelister

5. Fem moseböcker

6. Sex stenkrukor

7. Sju bönepunkter

8. Åtta saligheter

9. Nionde timmen, gav han upp sin and

10. Tio budorden

11. Elva apostlar

12. Tolv Israels stammar, Juda främst bland dem. 

 

Kvällspromenad.

Den tar tid, när man går med en liten trettonåring,

som ska fotografera varje ko och varje häst

och varje grässtrå...

Men nu finns det midsommarblommor i

vaser och bunkar och krus. 

Och Fru Fundersam ska gå och

lägga sig nu och önskar er

alla en God natt!

Det är inte alltid roligt att vara gumma ...

Gubben och gumman skulle köra vall

Gubben och gumman

de skulle köra vall

och gumman vill int mota,

och där slog gubben gumman mot en tall

så att tallen flög opp med rota. 

Gumman steg opp och var så glad:

- Jag vill mota i alla mina dar.

Ptro vall, ptro vall, broka.

(Fast det finns varianter där man sjunger tvärtom:

då är det gubben som får stryk av gumman!)

God morgon!

Idag den 21 juni är det Sommarsolståndet.

På SMHI:s sida kan man läsa följande:

Så för den ljusälskande är det fördelaktigast att bo ovanför Polcirkeln …

Vi andra får glädja oss åt att det är

Sommar

sommar & sol

sommar & sol & ...

ståndaktigt vänta på lite vackrare väder.

I Fru Fundersamland är det mulet och svalt idag.

(Kartan är lånad från SMHI:s sida.) 

När Fru Fundersams mor var barn, så fick hon ofta höra dikter som "kvällssaga". På så vis lärde hon och hennes syskon sig ett antal dikter och verser av Fröding, Karlfeldt och Lenngren utantill. Och många av de dikterna är just som berättelser eller sagor ...

Här kommer en "kvällssaga" för alla kära bloggvänner. Den är skriven för drygt 200 år sedan, av Anna-Maria Lenngren:

Grevinnans besök

Bevars, vilket fläng både ute och innan ...
hos prästens vad stoj och vad stök!
Ett bud hade kommit, att nådig grevinnan
tänkt göra ett middagsbesök.

Pastorskan höll råd med sin dotter Lovisa
om ordning på dukning och fat:
hon ville sitt kokvett vördsamligen visa
med ståtlig välfägnad och mat.

Nu dammades salen och gamla porträtter,
stamfädren förnämst däribland:
matronor med nattyg och snörda korsetter,
och präster med biblar i hand.

Pastorskan påklädde sin långkoft av siden,
herr pastorn sin bästa peruk.
Lovisa sin dräkt, som den framfarna tiden
var årshelg kom endast i bruk.

Nu syntes grevinnan och fröken vid hagen ...
herr pastorn till mötes dem gick
med ideligt jänk på kaftanen och kragen
i städat och prästerligt skick.

På trappan, med nigningar täta och djupa,
stod prästfrun så gladlynt i soln;
och dotter och mor foro ödmjukt framstupa
att kyssa den grevliga kjoln.

I salen de högborna främmande trädde ...
herr pastorn med bugning och krus
beskrev hur man underdån´ hjärtligt sig glädde
av äran som skedde hans hus.

Det grevliga herrskapet fördes till bordet ...
Guds gåvor det feltes ej där.
Grevinnan så nedlåten nådigt tog ordet:
"Bevars, vad ni gjort er besvär!"

Pastorskans anrättning hon täcktes beprisa,
fann dillköttet läckert och ungt,
berömde ostkakan och brydde Lovisa
för husets vällärde adjunkt.

Och fröken, med fingrar som snön att förblinda,
en vinge av kycklingen bröt
och matade stundom sin sköna Belinda
och föga av rätterna njöt.

De förnäma gäster med blick på varannan
bemärkte herr pastorns gestalt
med kniven i steken och svetten i pannan
och trugning och bugning vid allt.

Pastorskan tog skålen med smultronen bräddad:
allt var så hjärtinnerligt unt.
Var tallrik hon bjöd som en ättehög bäddad ...
allt rikligt, tillräckligt och runt!

Med klenät och struvor och pontak och skålar
på tiden så länge drog ut:
det grevliga herrskapet satt som på nålar ...
Men äntlig tog måltiden slut.

In kommer nu plantor, solbrända och feta,
framförda av mor och av far.
Och nådiga frågor vad ungarna heta,
och tröga och tölpiga svar.

Pastorskan, så ärbar med korslagda nävar,
kom fram med en stämma så mjäll
med tal om Lovisa och sysslor och vävar ...
och kors, vad den flickan var snäll!

Lovisa begapade frökens garnering
och bjäfset kring kjortel och barm,
med spekulation på en dylik stoffering
till granngålsmamsellernas harm.

Nu frambjöd hon kaffe ur kannan, som blänkte
i gammal siratlig fason;
och över herr greven, som fordom den skänkte,
höll pastorn en parentation.

Om stora bedrifter nu skar han i växten
med vältaligt krångel och bråk,
och kryste förståndet och späckade texten
med skriftenes heliga språk.

Med anständig suck för den saliga döda
grevinnan tog näsduken opp,
en artighet sade för prästfolkets möda,
bjöd avsked och tog sin salopp.

Och pastorn nu grevskapet följde till linden ...
hans sedsamma dotter och fru
nu nego vid trappan, vid porten, vid grinden
och ... stå där och niga ännu.
(1800)

God natt!