"Jag skulle hellre vara hemmafru, och en bra hemmafru, beundrad av alla andra hemmafruar i kvarteret, än en medioker rockartist. Det enda brottet man kan begå i konsten är att göra usel konst."

Ett citat av den alldeles egna sångerskan Patti Smith. Hon har spelat på Cirkus i Stockholm och på DN Kultur kan man höra smakprov av den nya plattan "Twelwe", med ett antal coverlåtar som också framfördes på konserten: Klicka här och lyssna på Helpless. Och här för att höra "Smells like teen spirit". Fru Fundersam gillar det hon hör.

Malena Rydell är uppenbarligen också nöjd med vad hon sett och hört.

Hon avslutar sin recension i DN med följande sammanfattning:

Om hon har agerat förebild för något så är det musikers rätt att vara intellektuella varelser snarare än djuriska. Samt för deras möjligheter att vara aggressiva politiska agitatorer utan att komma dragandes med pekoralpyntade välgörenhetsplakat. Det är nog hennes viktigaste insats, och inte oväntat den hon blivit mest hånad för: Komma här och svära i Rockens kyrka, och tro att man kan lämna det köttsliga därhän. Sitta här och lösa världsproblemen. Den här kvällen lämnar hon oss med upplysningen att vi både är framtiden och måste rädda den.

Den 20 juni - World Refugee Day - Världsdagen för flyktingar

"Låt oss på Världsdagen för flyktingar på nytt bekräfta vårt stöd för att bespara framtida generationer från att växa upp utan hopp."

Så skrev generalsekretaren för FN i samband med 20 juni 2003.

Frun undrar hur denna dag uppmärksammas i år.

Här är Stig Dagermans välkända dikt:

FLYKTEN VALDE OSS

Fågeln väljer flykten. Vi valde den icke.

Flykten valde oss. Därför är vi här.

Ni som ej blev valda - men ändå frihet äger,

hjälp oss att bära den tunga flykt vi bär!

Bojan väljer foten. Vi valde att vandra.

Natten var barmhärtig. Nu är vi här.

Ni är för många, kanske den frie trygge säger.

Kan vi bli för många som vet vad frihet är?

Ingen väljer nöden. Vi valde den icke.

Den valde oss på vägen. Nu är vi här.

Ni som ej blev valda! Vi vet vad frihet väger!

Hjälp oss att bära den frihet som vi bär!

Helena Bergström och Maria Lundquist fick pris som bästa kvinnliga skådespelare. För sina insatser i filmen Heartbreak Hotel. Och det manliga skådespelarpriset gick till Rolf Lassgård för hans insatser i den danska filmen Efter bröllopet.

På filmfestivalen Festroia i Portugal.

Så roligt! 

De är ju duktiga och  karismatiska skådespelare alla tre!

Läs mer här.

Fru Fundersam har bara sett den förstnämnda filmen (den var 'sådär'...),men kommer säkert att se den andra också.

Skrev igår ett inlägg om boken Kärlek i kolerans tid.

Och läser i dag i DN om Evert Taubes okända kärlek Siv.

Vissa likheter tycks finnas.

Mellan män som älskar att uttrycka sig poetiskt och upphöja kvinnor i vackra ord. Siv (nu 80) var bara 17-18 år, när hon mötte Taube första gången på 40-talet.

- Jag var ju lite blyger, men när jag kom in blev han alldeles tyst och tittade på mig. Sedan kom han fram och lade sin hand på mitt ena bröst. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, berättar Siv när DN träffar henne i hennes lilla hus i Kämpersvik utanför Grebbestad i norra Bohuslän. 

Jaa.

Tänk vad ljuva unga kvinnobröst tycks vara, för männen ... 

Det har ju redan blivit ny dag!

(Fastän det ännu är missinassen.) 

Innan Fru Fundersam går och lägger sig, kommer först

Dagens trudelutt: 

Gumman ville vagga

och inga barn hade hon.

Då tog hon in

fölungen sin

och lade den i vaggan sin.

 

"Vyssa, vyssa långskånken min

långa ben har du,

lever du till

sommaren så

blir du lik far din".

Gabriel García Márquez

Kommit hem från bokcirkeln.

Vi pratade om Kärlek i kolerans tid av Gabriel García Márquez.

En tjock bok, fullmatad med detaljer från allra första början. Målande beskrivningar av många personer och långa härliga kapitel. Alltså - inte alldeles lättläst.

Men väl inne i boken, när man vant sig vid stilen, glimrar den av bilder, dofter, djur, människor och deras alla egenheter. Den utspelar sig under ett halvt sekel i Latinamerika och handlar mest av allt om kärlek.

Vad är kärlek? Hur är kärlek? Hur var kärleken i kolerans tid ...

Huvudpersoner är Florentino Ariza, Fermina Daza och Juvenal Urbino. Florentino blir kär i Fermina och kärleken blir platonisk, eftersom de inte kan träffas. Den unga Fermina sitter hemma med sin faster och lever ett ganska isolerat liv. Hennes far vill att hon ska höja sig klassmässigt och gör allt för att fostra henne till en blivande hustru till en "fin" man. De utväxlar brev i hemliget och allt växer till en lidelse. Särskilt för den kärlekstörstande, romantiske telegrafisten Florentino.

Fermina tycker sig så småningom inse att allting var en illusion och gifter sig istället efter en del övertalning, med läkaren Juvenal Urbino. När boken börjar, följer vi läkaren som gammal, under hans sista dygn ca femtio år senare. Och sedan rullas åren och berättelsen upp, vad som hänt dessförinnan.

Här finns förutom den platoniska kärleken, många skildringar av den köttsliga, kroppsliga kärleken. Och det äktenskapliga livet. Och många tankar väcks kring vad kärlek egentligen är. Och vad äktenskapet innebär.

Den som gillar maffiga beskrivningar och mustiga skildringar, njuter säkerligen av bokens alla lustfyllda och överdådiga scener. Men Fru Fundersam märkte samtidigt att det var en bok som inte gick att läsa snabbt, eller slarvigt. Det gällde att koncentrera sig och verkligen hänga med för att kunna skilja den ena älskarinnan från den andra ...

Spännande att kliva in i den verklighet som författaren målar upp. Och Fru Fundersam tycker sig känna att författaren är en person som levt och varit med om mycket. Han kan teckna människoporträtt och fånga mänskligt beteende.

Så är han också en av de mest populära Nobelpristagarna.

Det var guatemalaren Miguel Angel Asturias som en gång i det tidiga 60-talet öppnade mina ögon för den latinamerikanska litteraturen. Det var cubanen Alejo Carpentier som gav mig mersmak och det var colombianen Gabriel García Márquez som gjorde mig till frossare.

skriver K Arne Blom (Läs mer här.)

Nu är Fru Fundersam sugen att läsa Hundra år av ensamhet. 

Fru Fundersam har sovit länge - igen.

Som vanligt.

Och det behövdes efter gårdagens kväll i stan.

Nej, det var inte en partykväll ...

men väl barnvaktande till en liten glad tjej, som inte ville somna.

Idag har Frun rensat lite försiktigt en stund i landen.

Men nu är det läsdags hela eftermiddagen.

Ikväll blir det bokcirkel igen.

Återkommer om det!

Ha det skönt! 

Jag fattige lappman

som bor uti Lappland

//Mellan berg och stenar

föder Gud mina renar.//

Korna går uti mossen

efter kommer lilla gossen

//Tomma magar och långa dagar

och lite mat uti påsen.//